jag får alltid samma lyckorus när jag lyssnar på billie the vision. gåshud sprids snabbt över min hud samtidigt som det första ackordet tas och trummorna slår in. jag vet inte varför jag blir så av världens enklaste popmusik från malmö. men jag älskar enkel popmusik. som får en att vilja dansa i en park där gräset just blivit grönt. som får en att vilja kyssa någon och hålla den i handen hela kvällen. som gör att man får ont i hjärtat av för att det är så fint och för att texterna är så sanna.

samma sak är det med allas vår håkan hellström. jag har visserligen lyssnat på honom något år längre än billie the vision, så att lyssna på håkan är som att bli fjorton igen. det är som att tupera håret igen och ha bandtshirts med en randig tröja under. det är som att ha på sig converse och röda läppar. det kanske inte var så fantastiskt att vara fjorton, men fantastisk är musiken. att lyssna på håkan är som att lyssna på en hel orkester. gitarrer, trummor, blåsinstrument, kör, syntar och basar. och texter om kärlek fast att han när han skrev låtarna inte visste någonting alls om vad kärlek var. det läste jag här, på nöjesguidens hemsida. det är förresten en väldigt bra hemsida med intervjuer med alla möjliga fina musiker. håkans nya album släpps i mitten av mars om jag inte har fel för mig och alla vi gamla håkanfantaster kan väl bara hoppa av lycka av att få en vår med håkan! och all annan bra musik som släpps.
men lyssna! han är ju fantastisk.

igår hade jag tänkt berätta väldigt bra och detaljerat om min dag för den var så fin. men det ena ledde till det andra och plötsligt kastade jag mig in i duschen 40 minuter innan mitt tåg gick och jag stressade iväg och snabbade mig så att jag hann. fin torsdagskväll alltså. så nu berättar jag om torsdagsdagen ikväll istället.

det började med att jag hade textkommunikation och skulle skriva en artikel om en ny kaffemaskin på vår skola. det var väldigt givande och jag konstanterade att cappucino med socker var det godaste. min kära vän marika kom förbi när vi satt och sörplade kaffe och sedan spenderade jag större delen av dagen med henne tills jag åket hem vid två. hon är så himla fin.


solen sken så mycket att man kunde ha solglasögon, men jag hade givetvis inte med mig mina för jag tycker det är för tidigt att ha solglasögon i februari, även om det är så himla fint. det kanske blir dags på riktigt snart. för vet ni? imorgon är det mars!


solen sken med jämna mellanrum, allting var så himla fint. efter lunchen gick jag på teatern som jag skrev om i förra inlägget och den var slut lagom till mitt tåg gick hem. hemma åt vi god mat och kvällen har jag redan berättat om.
jag tror inte att ni skulle bry er särskilt mycket om vad jag gjorde en vanlig torsdag i februari men jag tycker om vardagsfint. till exempel som god cappucino med en vän och en sol som värmer folkets bleka vinterkinder.

idag efter g skolan var jag på ystads teater och såTiggarens opera, en musikal spelad av de som läst sceniskt musikprojekt som kurs. de var så otroligt duktiga, musikalen var bra och ystads teater är så fruktansvärt vacker. som vi alla vet vid det här laget älskar jag gamla saker. och teatern slutar jag aldrig facineras över, de gamla möblerna, speglarna, lamporna, scenen, logerna, taket, trapporna som knarrar.. helt underbart.

(tak med lampa i mitten)




bilderna blev tyvärr inte så jättebra, det var mörkt och jag hade fel inställningar.

hej bloggen. ikväll jobbade jag för första gången på mitt nya jobb på biografen. det var mysigt att få betalt för att sitta och sälja godis, dricka läsk och äta godis och prata om livet med "kollegan" som han så fint valde att kalla mig. kanske var det lite stressigt och jag gjorde fel men jag bestämde mig för att tro att det är sånt som alla gör i början och att det inte är något att spekulera vidare i. man kan ju inte vara bäst på något man aldrig gjort förut. plus att jag fick en gul pikétröja där det stod riobiografen på som jag kände mig som en liten kyckling i.
för första gången på något som känns som tusen nätter ska jag sova ensam. men jag vill ju ha en puss på mina ögonlock imorgon en minut innan min klocka ringer och jag måste skynda till tåget.
jag vet inte varför jag skrev det här inlägget. jag får återkomma.

det här hade jag på mig idag när vi var på studiebesök på sydsvenska dagbladet i malmö. den här kjolen har minst sagt varit med om mycket - den köptes ca 2004 som ballongkjol på vero moda på den tiden då jag hade knälånga kjolar och knästrumpor och illrött hår. någon gång mellan 05/06 när jag blev håkan hellström-poppare syddes den om till en kortkjol som jag tyckte väldigt mycket om och använde flitigt. för typ ett år sen blev den en klänning och förra veckan fixade jag till lite smådetaljer på den för att göra den lite roligare. praktiskt att spara på saker ibland!

i söndags skrev s att hon ville ha teparty en regning söndag, så jag gav henne en middag och kladdkaksmuffins en regning tisdag istället. det är viktigt att ta vara på vardagarna så att man inte bara lever för helgerna. och jag gjorde en underbar tomatpaj i en stjärnform som vi åt på golvet i mitt rum med tända ljus.


dagens låt: the smiths - please please please let me get what i want

för några veckor sen i metro läste jag att smhi minsann vägrade acceptera att våren var här. jag kan förstå dem för det var (är) fortfarande ganska kallt och sådär. men idag rapporterade metro att smhi sa okejdå, det är väl vår nu. kriterierna för att det skulle vara vår fylldes tydligen av många län en bra bit upp i landet. och solen sken så starkt i mina ögon på tåget i morse att det bara kändes naturligt. ja jag litar gärna på metro och smhi och accepterar att våren är här! det är okej för mig. kom våren, kom då.

jag bor visst på tåget nu känns det som. fram och tillbaka mellan byn och malmö, tåget är lite som mitt andra hem. men jag klagar inte så värst mycket. när man vet vad som väntar en när man kommer fram till storstaden så smälter man i vilket fall som helst och glömmer bort allt vad som heter jobbiga timmar på tåget.
om sjutton minuter går mitt tåg. vi ska äta godis och kolla på this is england och glömma att lovet är slut imorgon. jag älskar att leva.
dagens låt: jens lekman - maple leaves

gNc/ <3 A säger: Ja, så sitter du i ett hörn med rödvin och säger "Ni har ingen Jens Lekman?" så alla kastar platsmuggar på dig.

ikväll ska jag på artonårsfest, jag ska ha på mig mina nya skor, dricka rödvin och umgås med tessi, gå och hämta s och bjuda henne på vin för att sedan frammåt timmarna ta tåget till malmö! och somna med x tunga andetag i min nacke än en gång och blunda och tacka Gud för att han är min.
nu ska jag äta quornburgare!

ps, jag har hittat en så fin flicka med en blogg.

navid han kom från staden utan slut, begav sig neråt skåne söderut
där fanns eld och där fanns krut, och festen varade natten ut
och de sa hej navid, kom och dansa med oss nu
de sa hej navid, skaka rumpan med oss nu

dagens låt: navid modiri och gudarna - kom och dansa med oss



halva min garderob ligger i en hög på golvet, jag har fått en fin burk med rosor på av mamma och jag längtar efter våren igen och vill dansa i en park till navid modiri och gudarna och laakso med ett glas vin i handen medan solen håller på att gå ner.

J om a postcard to nina
men tycker du att skinnskor och skinnväskor är ok då?

nej, jag tycker inte att det är okej och står varken för skinnjackor, skinnskor, skinnväskor eller något annat i skinn eller päls eller liknande. men jag har inte heller några skinnskor eller skinnväskor, det vore ju lite paradoxalt.

jag har funderat på det där med skinnjackor. skinn och päls är något jag verkligen inte står för, jag tycker bara att det är fel och jag hade aldrig kunnat tänka mig att ha på mig något av det. men skinnjackor är onekligen otroligt fina, speciellt på våren. jag fann en fejkskinnjacka på h&m i dagarna och tänkte att det kanske var något för mig, men den var ganska dyr för min plånbok och dessutom hade jag inte stått ut med tanken på att folk kanske hade trott att jag gick runt i skinn. jag vet att man inte ska bry sig om vad andra tycker men det där är faktiskt viktiga frågor. och kanske hade jag inte ens kännt mig bekväm i fejkskinn, bara för att det skulle likna skinn. jag får nog fundera lite mer på det där.

min storebror är så himla fin tycker jag. han är min förebild och är en sådan människa som alltid finns för andra och som alltid bryr sig om. om man är lite ledsen en dag märker han det i samma sekund som man sätter foten in i samma rum som honom och så frågar han om något är på tok och så kallar han mig mia eller mia fia. dessutom bor han i en ljuvlig kollektivlägenhet i lund och läste enda upp till matte e (eller f?) på gymnasiet trots att han hatade matte. och jag är med i hans blogg. han är bäst.

nu ska jag sova, jag är förskräckligt trött och har ont i huvudet och har ingen att prata med och vinden blåser så hårt utanför mitt fönster.




kvällens låt: belle and sebastian - judy and the dream of horses

kära vänner - ni anar inte vad jag köpte igår. när vi gick in på h&m stog de bara där, de fina fina skorna som jag ångrade mig så mycket att jag aldrig köpte och aldrig trodde att jag skulle finna igen. så fann jag dem. och den här gången kunde jag inte förmå mig att lämna kvar dem i butiken. de är så fantastiskt fina. och höga. men det gör ingenting. jag vill ha på mig dem jämt, men riktigt så bekväma är de inte. men åh vad fina de är, det måste ni hålla med om. tvåhundrafemtio kronor kostade dem. jag måste dansa i dem någon gång.

det var ett tag sen, närmare bestämt tre dagar sen jag skrev. jag måste erkänna att jag försummat en hel del saker under det här lovet och de här dagarna - min familj, mina vänner, min kost och den här bloggen. bloggen förklarar jag faktiskt med den enkla anledningen att jag faktiskt har haft så mycket roligare saker för mig.

jag har i princip bott i malmö hos min pojke och de har varit några av de bästa dagarna. jag har älskat varje sekund och vi har växt flera meter. jag har gått ut på stan så fort jag kännt för det (typ varannan dag), vi har bakat scones, varit på fester och druckit vin, missat en buss och gått genom lund i blåsten och natten, ätit glass med nutella, ätit chips, sovit för lite, sovit för mycket, kollat på alldeles för mycket tv och varit nära nära. så nära att jag trott att man inte kan komma närmre men varje gång har det överbevisats.


i tisdags var vi ju på parmiddag och det var minst sagt lyckat. fantastiskt god mat, marrängsviss, vin, nitendo wii och fint sällskap är ju en ganska svårslagen kombination. jag såg ut som bilden ovan, med en gammal kjol från vero moda från typ 2004 som jag sydde lite på och vips fick jag en ny klänning. i onsdags fick jag ett jobb på biografen här i byn, och det tack vare min fina s. det är ett perfekt jobb för mig, sälja godis fyra timmar på onsdagskvällarna och jag har lite extra till min fina sparkassa till sommaren och lite annat. igår, torsdags, gick jag på stan med en fin bryd från klassen och sen promenerade jag hem till min pojke igen och senare åkte vi på fest ett tag. i eftermiddags tänkte jag att det var en god idé att kanske åka hem och umgås med mina föräldrar och kanske vara borta från honom lite så vi inte skulle tröttna på varandra utan kanske sakna varandra istället så nu ska jag äta upp de sista cupcakesen och hoppas på att jag inte saknar hans tunga andning i min nacke allt för mycket i natt. det kommer jag göra i vilket fall som helst.

"du är ju balettdansös, du är min balettdansös"

imorse steg jag upp i ottan för att ta min lilla cykel till tandisläkaren halv nio. jag hade minsann jättefina tänder sa hon, och inte några som helst antydan på hål - något som verkligen förvånande mig med tanke på de senaste månadernas godiskonsumtion. men där ser man att det hjälper att borsta tänderna ändå!

när jag kom hem gick jag och la mig igen, drömde de mest märkliga drömmarna man kan göra på två och en halv timme och sen vaknade jag, trodde att klockan var fyra på eftermiddagen och var ledsen för att jag skulle missa tåget. men klockan var bara halv tolv, så nu äter jag cupcakes och lyssnar på jens lekman och solen skiner, det kan ju inte bli bättre. i afton ska vi på något så trevligt som parmiddag. det kommer nog inte bli så seriöst som det låter men det kommer definitivt bli kul.
jens lekman är så himla fin. jag förstår inte hur man inte kan gilla honom.

om ni vill läsa och se något fint så kan ni läsa berättelsen om fröken hallonkvist och herr walther av annika bäckström. det mesta hon gör är förresten fint. och visst önskar man bara att man kunde teckna när man ser ljuvliga hennes bilder?

idag var s här och vi bakade cupcakes. det var ganska svårt och energikrävande men fina blev dom ju i alla fall! goda dessutom, även om de smakade ungefär tio dl socker, men det är ju gott det med. receptet fann vi här, på världens sötaste blogg. jag tror att det krävs en del övning för att få riktigt bra cupcakes, vilket  det i och för sig krävs för allt man ska göra bra. perfekt måndags underhållning i alla fall!

på de här bilderna ser det ut som höst men det var egentligen väldigt mycket vår idag och som jag älskar blåa himmlar och kvittrande fåglar.


vem ska annars se på mig
som om hela världen var vatten bredvid mig?
kom hem

här är du alltid, här är du alltid
oavsett vem du är
bara min

hos mig är du märklig
hos mig är du verkligen
overkligt fin

jag kan inte sluta tänka på ett par helt underbara skor jag såg på h&m igår morse. de kostade 250 kronor och jag tänkte att det var för mycket att lägga på ett par högklackade skor den här månaden. dessutom var jag osäker på om verkligen skulle använda dem. men nu har jag tänkt efter, och jag hade använt dem! det är något med mig och klackskor som inte går ihop.. i slutändan tio minuter innan tåget går blir det alltid att jag tar tygskorna i alla fall och alla fina skor i min garderob får stå och damma och väntar ännu på deras storhetstid. så jag frågade mig själv om jag skulle komma att använda de här skorna, eftersom jag använder mina andra klackskor så väldigt sällan. de hade en hög hög kilklack och jag hade blivit längre än både alla mina vänner och förmodligen min pojkvän. men de var ju så fruktansvärt fina. jag vill så gärna ha dem!

de såg ungefär ut såhär fast de var helt svarta i något slags sammetsliknande tyg. om jag bestämt mig för att köpa dem kommer de förmodligen ändå vara slut när jag kommer till affären. de finns inte i web-butiken och när jag var i affären fanns det bara två par där. jag har inte sett dem på något annat h&m heller... suck. man ska alltid lita på sina impulser säger jag.
(bild)

nya klänningen och glansleggings från h&m, sjal second hand och kassetthalsbandet kan ni nog vid det här laget

någon sa igår "men maria, det är ju en helt vanlig klänning och du har ju redan tusan sånna" och det är visserligen sant. att merparten av min garderob dessutom är svart är ganska så tråkigt. men jag känner mig faktiskt extremt fin i den här klänningen och den sitter perfekt och är skön i sin enkelhet så den får vara helt vanlig om den vill det. det gör inget. det där med de svarta färgerna är dock något jag tänker på ofta. även om jag faktiskt tycker att min bleka hud passar bra i svart.

vinkvällen igår var verkligen trevlig. bra musik, traditionsenliga vegeteriandiskussioner och fint sällskap. jag och erika var duktiga och drack vatten på slutet för att bevara den trevliga dimman. det blir ju så mycket bättre då. kvällen tog slut tämligen tidigt men det gjorde inte så mycket för jag hade en hand i min hela vägen hem och en röst som sa det är bara bara du nu maria och två armar om mig när jag skulle somna. jag är nöjd.

igår åkte jag hem om i en timme och duschade och hämtade kläder och åt och kastade mig på nästa tåg tillbaka. eftersom klänningen jag köpte tidigare på dagen var några storlekar för stor var den också för lång så min underhållning på tåget var att temporärt sy upp den för hand. det var kul för alla vände sig om och satt och kollade när jag satt där med mina nålar. tiden som annars brukar krypa fram gick fort i alla fall.
nu sitter jag ensam i mitt rum med massa fin musik och en tekanna. eftersom jag i princip bott i malmö med mri flera dagar är det jobbigt att vara ensam men jag tror att man behöver det ett litet tag lite då och då. eller i alla fall jag. det kommer bli ändå att bli en fantastisk vecka. puss!
dagens låt: the terrordactyls - devices (finaste videon med)

hej kompisar. det var ett tag sen jag skrev nu, jag är bosatt i malmö för tillfället verkar det som. men det gör absolut ingenting för mig, det är ju lov och allt. lov är en väldigt bra uppfinning tycker jag. det är malmö och kärlek också, för den delen.

igår eftermiddag for jag till malmö för att gå på stan med min pojk, han skulle ha några tröjor och jag skulle tydligen vara ett bra smakråd. även jag fann något, och inte vilket något som helst, utan ännu ett vitt fint linne. man kan inte få för många linnen tycker jag, nu ska jag bara köpa ett till svart också.

kvällen spenderades hemma med chips och massa film och vi båda somnade runt halv tolv. det är tidigare än vad vi brukar somna när det är skola, men okej. vi var väl trötta. imorse vaknade jag tidigt, solen reste sig sakta över malmö och jag satt i fönstret på tredje våningen och såg på. det känns verkligen som att våren är här nu. det är så otroligt fint väder emellanåt.

eftersom Han är en sjusovare och jag inte ville väcka honom tog jag på mig och gick ut på stan vid tiotiden. det var ganska så fridfullt, inte så många bilar bussar människor och det var så soligt och ljuvligt att jag var tvungen att köpa mig en klänning. en svart från h&m på rea för 98 kronor. visserligen några storlekar för stor men det är ju det mesta i min garderob nu för tiden. jag tyckte väldigt mycket om den i all sin enkelhet. den har jag på mig ikväll för vi ska hem vill en vän och dricka vin. det ska bli kul. jag lägger nog upp lite bilder och skriver lite intressantare imorgon eller så. eller när jag kommer hem. ha en underbarunderbar helg och så hoppas vi på solen.
puss!

(bild från flickr)
om man sitter inomhus nära elementet och tittar ut
så kan man låtsas att det är sommar nu.

idag är det väl ingen som missat att det är alla hjärtans dag. jag är lite kluven huruvida jag gillar dagen eller inte. jag tycker att det är ganska fint att kärleken har en egen dag, men att göra och säga snälla saker till folk man tycker om tycker jag att man ska göra mer än en dag på året. sen tycker jag att det mest gynnar affärernas ekonomiska omsättning då de säljer tusentals ganska så fula nallar där det står "i love you" på. eller blomsterbutikerna som säljer rosor, när tulpaner egentligen är så himla mycket finare.

jag tycker jättemycket om att ge bort saker till andra. göra egna saker, skriva en enkel lapp med bläckpenna på ett vitt papper och ge det till någon man tycker om när de minst anar det. en fruktkorg, en blombukett, en liten hopvikt lapp i ett cigarettpaket, en utskriven bild i en jackficka. bara för att göra någon annan glad när de har en dålig dag.

här finns ett gott recept på en fantastisk kladdkaka som ni kan baka och ge bort till någon ni tycker om (ni själva är ju inräknade där med). själv ska jag bara hoppa in i duschen och sätta mig på tåget och ge tusen pussar och kanske säga något fint till en jag tycker om så mitt hjärta nästan går sönder.

jag har aldrig varit extrem. jag var aldrig den som hade störst ruffsigast panda-frisyr, jag har aldrig varit den som har haft de dyraste kläderna och högsta klackarna, aldrig den med längst vackrast hår, aldrig varit den som vet mest eller den som flest pojkar har velat kyssa. jag är inte den med det blondaste håret eller finaste klänningarna. jag har nog aldrig varit den man ser först när man kliver in ett rum. ibland är jag nöjd och tycker att det är bra, ibland tycker jag att det är sorgligt och tråkigt.

därför blir jag ofta svartsjuk på flickor som inte ser ut som alla andra. och då menar jag inte främst klädstilen, utan deras utseende, drag i ansiktet, hår och ben. flickor som alla ser, och inte bara ser utan ser, på riktigt. vars hud lyser, vars kindben är tydliga, vars ögon innehåller en hel symfoniorkester. flickor som inte ser ut som någon annan i hela världen. jag beundrar dem väldigt mycket. de har ju inte direkt valt att se ut som de gör, men även de skulle kunna se ut som alla andra om de ville. men om de inte vill, då blir de vackrast i hela världen.

 
här är två vanliga flickor som jag tycker är unika. rainydaywoman, juliete.

idag spelar the cure på forum i köpenhamn. om jag ångrar en sak förra året, så ångrar jag att jag inte köpte en biljett dit när de släpptes. jag ansåg då att det var för mycket pengar (runt 450 danska) att lägga på en konsert, men nu har jag kommit på att det verkligen hade varit värt det. att imorgon i skolan höra hur min kära klasskamrat terese stod och dansade till boys don't cry och en massa andra fantastiska låtar kommer vara plågsamt. jag hade verkligen, verkligen, verkligen velat se dom - kosta vad det kosta vill. tänk att få dansa sig svettig till popklassiker av the cure en vanlig onsdagskväll. det hade varit något. men det är väl inte lönt att deppa för något som man inte kan göra något åt. bara att hoppas på att det var en alldeles fantastisk kväll för alla som var där.

 

idag hade jag på mig mina alla tiders favoritjeans. jag känner mig alltid lika fin när jag har dom på mig och det är ju för väl. och fåglarna kvittrade i morse när jag gick till bussen.

i födelsedagspresent till min pojk köpte jag bland annat den här fina tröjan från h&m - fashion against aids. den är gjord av organisk bomull och 25% av priset går till att öka medvetandet om hiv/aids och att förebygga spridningen av sjukdomarna i hela världen. ett otroligt bra påhitt tycker jag. och inte är de särskilt dyra för det, heller. han blev i alla fall jätteglad och den passade perfekt. tur. själv hade jag velat ha en "stop and think", men inte är jag gjord av pengar.

idag i skolan spelade vi in en låt. i början spelade jag fel hela tiden men efter ett tag dansade fingrarna av sig själva över de vita och svarta tangenterna utan att jag tänkte efter. märkligt hur fingrarna kan veta vart de ska innan jag ens hunnit tänka vilket nästa ackord är. och snart är det sportlov!
dagens låt: lykke li - dance dance dance

idag fyller min blogg ett år! det skulle jag gärna firat med att baka muffins med strössel på att ge till min fina som fyller nitton år imorgon, men istället måste jag plugga till matteprov och städa mitt rum. kanske får tid att baka imorgon efter skolan.. hoppas ni får en trevlig måndag, jag tycker att ni ska hitta på något kul!

ikväll var jag på bio med s. det är inte ofta jag är på bio, det är alldeles för dyrt för min smak. men kvällen till ära hade jag en gratisbiljett, så vad passade inte bättre på en jobbig söndag. vi såg tillsammans är man mindre ensam med fantastiska audrey tautou. den var givetvis fin och handlade om fyra olika ensamma människor som tillslut inte var så ensamma längre. den tycker jag att ni ska se.

igår var trevligt. inte jättekul men inte heller jättetråkigt, men att det var ett sådant mellanting berodde nog mest på mig själv. först var vi i alla fall hos en vän i malmö innan vi gick vidare till le fou. det var det mest mysiga lilla stället med en liten fin bar och den bästa musiken man kunde tänka sig. och speglar på en hel vägg så man kunde se sig själv när man dansade. senare mötte jag upp min pojke och vi gick hem till honom och lagade nudlar somnade inte förrän fem i morse. tavlan han hade hängande ovanför sängen trillade mitt i natten helt plötsligt ner och landade givetvis på mitt huvud och jag fick och har nu en gigantisk öm bula. det tillsammans med huvudvärk av för lite sömn och för mycket vin var ingen tillfredsställande kombination.


jag kände mig jättefin men fastnade inte normalt på en enda bild.

igår slutade jag skolan 09,20. det är inte varje dag det händer att två lärare är sjuka samtidigt och att man får arbeta hemma på en lektion. så jag kom hem tidigt och gjorde sådant som brukar vara svårt att ta sig tid till ibland - sy, plugga, sova, äta tomatsoppa och kolla på mary popins. på kvällen åkte jag till malmö och vi kollade på scrubs och lyssnade på musik och pratade ända till morgonen kröp sig på. vill du höra världens bästa intro maria? jag kan inte förstå att de läpparna kan sakna mig och att den munnen kan säga något så fint som att jag är det sötaste som finns när jag ler så mina ögon försvinner i mina bulliga kinder och jag ser ut som en kines.

ikväll ska jag dricka vin och ut och dansa med några söta människor. vi ska till le fou, en indiepopklubb, och det låter helt fantastiskt i mina öron. intrycket man får av hemsidan är också väldigt fint. Visste du att det är fler, per år, som träffas av blixten, än som åker fast för fildelning? jag tror att den här kvällen kommer bli fin. hejdå!

det här måste vara ett bidrag till kategorin finaste videon någonsin.

tänk att få ha en vattenkanna som häller ut stjärnor på marken.
bobby baby - i won't dance with you baby tonight

och jag smälter lite av alla fina ord.

"if you die" you said "so do i" you said
but it ends the day you see how it is
there is no always forever, just this, just this
there is no if, just and
there is no if.. just and

ikväll var jag och mamma på erikshjälpen, och då fann jag dessa två flugorna som jag tänkte ha i håret. de kostade fem kronor styck. jag tycker att rosetter och band i håret är bland det finaste som finns. jag köpte också en svart sjal för tio kronor.

mamma fyndade en ny fåtölj för tjugofem kronor. jag tycker om att min mamma har börjat handla second hand allt mer eftersom jag alltid gör det. hon brukar köpa små väskor och någon tröja eller kjol ibland. och i julklapp gav jag henne bland annat en tygkasse, som hon nu använder varje gång hon handlar istället för att köpa plastpåsar. perfekt sätt för henne (som inte är så miljöinsatt) att både spara pengar och vara snäll mot miljön. jag hatar plastpåsar. dom är oftast fula också.

den här eftermiddagen är en strålande eftermiddag, solen skiner och fåglarna kvittar och vi vet alla att det är för mig som att ta på sig glasögonen och plötsligt se - till och med det allra suddigaste flera meter fram. idag skulle jag kunna skriva tusen inlägg och tusen till. jag tycker om sådana dagar.

jag tänkte visa er min vägg ovanför min säng som är min favoritvägg i rummet, mest för att alla andra väggar utom den är helt tomma. men där sitter sju finafina ramar med finafina foton i som gör en lite glad!


det ser lite tråkigt ut såhär på en platt bild. men jag tycker det är fint.


på bilden längst till vänster är min fina vän erika på siesta förra året med en trasig bandare. det översta är på min farmor och min pappa från tidigt sextiotal och det nedre är ett foto av franska fotografen eugene atget.


den översta är bilden från sol's hemsida med flickan och pojken i bilen som jag tycker är så vacker. den stora längst ner är det jag i somras. överst är det jag en blåsig dag för något år sedan, och den längst ner är på min farmor och farfars goda vänner för många herrans år sedan, men jag tyckte att dom var så fina att jag ville sätta upp dom.

det är väl inget nytt att jag älskar femtio- och sextiotalet och svartvita fotografin och guldramar. den stora bilden på mig längst ner i mitten är den enda i färg för det är ju faktiskt jag som är huvudpersonen i mitt liv.


(här får ni min fina katt med)

åh vad jag har vant mig vid kyssar som smakar cigaretter och en svart ruffsig pojknacke och kalla händer med fingertoppar som trevar över varm hud varje kväll. det gör det jobbigt de dagar man vet att kvällarna inte kommer kunna spenderas så, som till exempel i kväll. då har jag istället fått ägna mig åt att studera naturkunskap eftersom vi har ett stort prov imorgon som jag inte alls är redo eller tillräckligt påläst för. men sen är inte naturkunskap mitt favoritämne heller.

och som jag saknar två läppar mot en fuktig nacke. en famn med plats för en kropp. två sammanflätade händer och andetag tätt intill öron. ett konstant ljus från en tv som kastar blixtar i ett pojkrum. ut-och-in-vända kläder i högar på ett golv.

shoutoutlouds.com

här några fina fina bilder från ett av mina absoluta favoritband shout out louds. jag tycker att de här bilderna är  otroligt ljuvliga och speciellt den där en flicka och en pojke sitter i en bil. den i kombination med de andra gör ju bara att sommarlängtan blir starkare än en sommardrink med alldeles för lite läsk och bär. shout out louds på en grön gräsmatta i solsken med dans dans dans. oslagbart.

vi skulle skriva en krönika på svenskan om fördomar om språk och dialekter. jag tyckte det var intressant.

Fördomar om språket
Stockholmaren med brunt hår och smutsiga jeans stirrade häpet och oförstående på mig och i samma stund som jag undrade om jag sagt något opassande skrattade han lite och sa: "Jag förstår inte ett ord av vad du säger, du får prata på engelska."
Det var precis i början av sommaren och jag och mina hängivna vänner var på årets första festival, som dessutom ägde rum i Skåne. Att flera hundra människor kommit hit för att ta del av festivalen och inte kunde förstå vår milda och mest tydliga skånska var ganska obegripligt. Jag repeterade förnedrat: "What do you think about the festival so far?"

Till skillnad från stockholmaren med brunt hår och slitna jeans som uppenbarligen inte gillade vår skånska dialekt och ville göra sig lite viktig och kanske överlägsen, så tycker jag att dialekter är bra. Jag tycker att det är ett förträffligt sätt att utmärka sig på när man är på ställen där de inte pratar likadant som en själv och så är det personligt. Dessutom ligger det ju oftast lite historia bakom dialekten också, vilket bara gör det intressantare. Tråkigt nog har det utvecklats en hel del fördomar mot vissa dialekter och det är inte ovanligt att man far illa, antingen psykiskt eller fysiskt, av att folk har åsikter om ens sätt att tala. Vissa människor saknar helt enkelt förtroende för en dialekt. Enligt en undersökning av Petter Ovander i Aftonbladet (30/4 2005) är rikssvenska den mest trovärdiga dialekten medan värmländska hamnar längst ner i ett trovärdighetsperspektiv. Att vi i Sverige år 2008 inte blir tagna på allvar på grund av vår dialekt tycker jag inte är godtagbart.

Inte nog med att det finns fördomar om dialekter, man ska både prata rikssvenska (om man vill bli tagen på allvar) och prata helt korrekt. Jag håller absolut med Malin Lernfelt som skriver i sin krönika som publicerades i Göteborgsposten 19/4 2005 om hur intelligens inte sällan bedöms efter ens dialekt och sätt att tala. Om man svär, har en bristande vokabulär och pratar allmänt opassande uppfattas man som korkad och ouppfostrad. Även om fallet inte är så är det väldigt svårt att med ett dåligt språk bevisa motsatsen. Föräldrar som vet att ett bra språk gynnar en i framtiden lär även sina barn detta, och därför tror jag att människor som inte pratar "rätt" hamnar i ett fack där de helt fördomsfullt stämplas som misslyckade och okunniga.

Jag tycker att så länge man kan anpassa sig är allt okej. Om man vill använda slang, fula ord och grov dialekt när man pratar med sina vänner och sin familj ska man väl få göra det, men den dagen man skriver ett formellt brev till Skattemyndigheterna kanske man ska tänka en extra gång innan man skriver att man köpte en "kåk för hundra tusen spänn". Om man vet hur man egentligen ska använda orden, och framför allt när, kan det vara okej att laborera fram och tillbaka. Men gränsen mellan att veta och tro att man vet är förmodligen otroligt snäv.

Jag har ingen aning om vad dessa fördomar grundar sig på eller varför de uppstått. Jag tror att människan av naturen är god, men på något märkligt vis måste folk ändå alltid ha något att klaga på. Något att förnedra andra för, så att de inte är perfekta och bättre än någon annan. Kanske är det så det är med dialekter. Kanske var det en gång en norrlänning som var svartsjuk för att gottlänningar hade bättre klimat längre ner i landet och inte kunde komma på något bättre än att förnedra dem genom att påpeka att deras dialekt var ful. Jag tycker att ett sådant beteende hör hemma bland dagisbarn och förstår inte riktigt meningen med att ha fördomar om andras dialekter - vi är ju trots allt ett och samma folk i samma land, och även fast man är olika och har olika traditioner så är vi alla lika mycket värda var vi än på kartan råkade födas. Människor kommer alltid att vara olika, vare sig man pratar samma dialekt eller inte.

---

vilken dialekt pratar ni? vad tycker ni om fördomar mot skånska/dialekter över huvud taget? jag tycker att sådant är intressant att läsa om.

jag önskar att jag kunde uppskatta vintern lika mycket som jag uppskattar våren och sommaren, men det kan jag inte. det är helt enkelt inte samma sak - när solen skiner (som den gjorde idag) känns det okej att frysa när ögonen bländas och håret ser ut som guld och vattendroppar glittrar på vägen. solen är helt fantastiskt. den gör mig glad, den får mig att tänka på saker jag inte annars skulle tänkt på. det är en speciell känsla. plötsligt känns allt genast meningsfullt igen, man börjar ana att de mörka dagarna snart snart börjar försvinna. man kan sitta i skolan och drömma sig ut till soliga dagar på gröna gräsmattor. jag kan inte förklara. när solen lyser sätter den igång något i mig.

idag kom jag på att jag ska sluta ha ångest över hur min ekonomiska situation kommer att se ut i sommar. jag behöver ju inte direkt fler kläder, så istället tänker jag försöka lägga pengar på sådant jag verkligen vill och sådant som behövs och går åt på sommaren - solglasögon, tygskor, tält, vin, nagellack och sådant som är så mycket trevligare att köpa.

jag läste någonstans om någon mer eller mindre känd flicka som berättade om vilket det dyraste plagget i hennes garderob var, och själv började jag givetvis också fundera på detta. jag har aldrig varit någon som haft mycket pengar och kunnat köpa dyra kläder. en gång när jag var fjorton köpte jag ett par svarta jeans med ett streck på bakfickan för tusen kronor och trodde att om jag hade på mig dom skulle jag vara som alla andra. det var jag inte för man var tydligen tvungen att ha mer än ett par jeans med streck på bakfickan för att vara som alla andra. jag hade inte råd att köpa fler. till skolavslutningen i nian såg jag en underbar vit klänning med svarta prickar på som jag skulle kännt mig som en prinsessa i. den kostade ungefär tusen kronor och när jag såg prislappen blev jag besviken och ställde genast in mig på att inte kunna köpa den och vandrade istället vidare till h&m och köpte en fin naturvit klänning med knappar och rosett där bak för hundrafemtio. det är verkligen typsikt mig och det är jag glad för. tänk vad mycket mer man har råd att köpa och göra för studiebidraget, som bara skulle räcka till en enda klänning eller tröja annars?

dagens låt: säkert - är du fortfarande arg? (man kan inte få nog av den låten. att spela den på gitarr är en obeskrivlig känsla fast att låten bara består av fyra enkla ackord)

hej, igår fick jag ett telefonsamtal och det resulterade i en cykeltur i natten till ett tåg och en pojke som ligger så nära hjärtat som det bara går. efter åtskilliga timmar av tvtittande somnade jag tillslut och imorse vaknade jag och smög ut på stan medan Han fortfarande sov. jag gick där på gatorna med alla människor och solen lös och jag med den. allting var så fint att jag till och med fann den fantastiskaste klänningen! jag ska visa er imorgon. den är det ljuvligaste jag sett på väldigt länge. jag kan inte vänta tills det blir vår.

ikväll har jag varit med s, jag överraskade henne med att komma med en fruktkorg och blue keld (världens godaste mineralvatten - smakar som läsk och vatten blandat fast jättegott!) och sen kollade vi på fina the jane austen book club och var tidlösa. hon är som solen.

det är två månader idag. if you feel you must go, oh please don't go.

bild: copenhagen street style

tusan, jag vill verkligen inte vara hemma ikväll. jag får dra till med att jag tänker plugga naturkunskap och lägga mig tidigt men vi vet både du och jag att det är en lögn. latte och kanelbullar då? ett telefonsamtal och en cykeltur till tåget?

en ny artikel här. eller på osterport.se, såklart. kolla vad fin erika är!