jag har läst ut en bok. den heter
de i utkanten älskande av johanna nilsson som jag har läst två böcker av nu, och jag tycker att hon är en fantastisk författare. boken handlar om några ensamma och udda människor som desperat sträcker sig efter kärlek i en lång kedja.

det är sofia, stefan, som är en transa som är förnekad av hela sitt förflutna, arbetar som fotograf och som vill byta kön och som förälskar sig i mirja, en flicka med modelldrömmar och våldsam pojkvän och som arbetar på hennes chockladmissbrukande mamma och cancersjuka pappas café, utkanten.

och så är det måns, en gatumusikant som har utåtvinklade ben och inåtvinklade fötter och blir kallad cp, drömmer om skivkontrakt och en kvinna som kommer förbi honom ibland och som köpt ett band av honom.

kvinnan heter bea, hon är en deprimerad tjuv som är så ensam en människa kan vara. hon är stammis på café utkanten och är förälskad i hennes läkare jack vars stetoskop hon stulit.


jack saknar sin förra flickvän så hemskt mycket att han blivit besatt av att få henne tillbaka.

boken är hemskt sorglig och hemskt fin. jag gjorde som med alla böcker jag tycker är jättebra, läste onödigt sakta på slutet så att boken inte skulle ta slut.

slutet var sorgligt och även om hela boken också var sorglig fanns det ändå många glimtar av hopp och närhet. hur kan jag inte älska den här boken, den handlar ju om gränslös kärlek.

läs den.