det här är min egna lilla julkalender. från mig till er. berättelsen har jag skrivit själv och är en stor del av mitt projektarbete som ska vara klart i mars. en ny del varje advent fram till jul. som söndagsläsning för hoppfulla hjärtan.

---

VÅRA BRÖSTKORGAR VAR SYNKRONISERADE
- en kärlekssaga

Del ett.
Det var en gång en flicka och en pojke. Flickan tyckte om att romantisera saker, hon ville att alla scener ur hennes liv skulle spelas med bakgrundsmusik, hon brydde sig om små detaljer, hon räknade allt och kom nästan ihåg allt som hände, vare sig det var av värde eller inte. Hon var uppvuxen i en liten by med smala trottoarer som inte var stora, kombinerade cykel- och gångbanor och där inga cyklister ilsket plingade på en om man råkade gå på fel halva (han bodde i en sådan stad, med ilskna cyklister). Pojken hade svart hår och försökte alltid dölja sitt sköra inre med kepsar, skämt och alldeles för många cigaretter, men egentligen tyckte han precis som hon att det var skönt att hålla om en kall hand i något som stundtals kändes som ett oändligt mörker. Han skulle komma att upptäcka att hennes läppar smakade vanilj. Hon skulle snart inse att hans kyssar var bättre än alla fjärilar i magen och vilken solskensdag som helst. De sökte väl inte kärleken, de hade kanske till och med slutat tro. Men så var det var en fest som alla andra, en varm kväll i sena maj. De satt på taket för att röka var sin cigarett (efter ett par glas vin följde hon ofta med sina vänner ut för att röka och kanske tog hon ett par bloss själv också, som för att övertala sig själv om att hon trots allt inte var en rökare och att hon bara blev yr och fick ont i halsen) och himlen var så svart och full av lysande stjärnor att hon aldrig sett något liknande förut. Plötsligt var hans hand runt hennes nacke och de kysste varandra så på riktigt att hon nästan blev vimmelkantig - hans tunga - och i sekunden då de öppnade sina ögon såg de ett dubbelt stjärnfall, eller var det vinet, och hon tänkte att det här händer inte. Ett stjärnfall på ett hustak och hans vackra händer som visste hur man skulle röra vid hud. Och där började en svindlande kärlekssaga.

Del två.
Hon ville snart att varenda centimeter av hennes kropp skulle tillhöra honom och vara till hans förfogande och hon skulle hemskt gärna vilja våga kalla honom för sin. Men än var det långt dit, flera hundra kilometer och flera tusen tågresor men hon förstörde mer än gärna en hel natts god sömn för att åka tåg och sedan komma hem till honom och somna, och vakna och somna. Vakna av att han snarkade och tog allt täcke men hon fick åtminstone vara nära honom och vakna upp bredvid honom, och få en natts god sömn kunde hon lika gärna få när hon blev gammal och fick tid med sådant som att sova. Vad hon inte visste var att han också önskade att hon var bara hans, men han var lite rädd och visste inte riktigt hur man gjorde när man lät någon komma så nära. Även om de någon gång hade hållit varandras händer glömde hon ofta bort hur det kändes, det var oftast när de druckit lite mycket vin och inte längre vad rädda för kärlek, men hon var alldeles säker på att deras händer även utan vin skulle passa perfekt i varandras, att det skulle vara som två omaka pusselbitar som man trycker ihop och som fastnar i varandra och sitter ihop tills någon drar isär dem. Just så hoppades hon att det skulle vara. Och hon ville se honom röra sig några centimeter när han låg på hennes mage, hon andades försiktigt medan hon gick vilse i hans svarta hår och han försiktigt fingrade på hennes byxkant. Hon undrade hur han kunde våga ligga så nära hennes hjärta men inte våga hålla hennes hand.

Allt hon egentligen ville var bara att andas i hans nacke medan han höll hennes hand och allt hon egentligen ville låg framför henne på hennes mage. Hon ville att han skulle fastna i hennes lockar, fastna och vara så nära att deras utandningsluft blandades och klibbade fast på varandras hud. Hon började darra av hans blotta existens. Hon ville så hemskt mycket, hon ville att de skulle vara ett svart-vitt fotografi, hon ville att allt skulle vara perfekt så att hon inte skulle behöva vara borta när han vaknade på morgonen dagen efter bara för att hon inte visste något om hur man tog farväl och för att hon inte visste hur hon annars skulle kunna säga hejdå. Men nästa gång hon kom tillbaka till den stora staden med breda kombinerade trottoarer tog pojken med det lite för svarta håret hennes hand försiktigt för att inse att de passade perfekt i varandra och de gick hem till honom, hand i hand, i tystnad men inom henne sjöngs den vackraste av alla sånger. Det kändes som på film och hon nöp sig i armen för att känna om det verkligen var på riktigt och hon insåg snabbt att hon var mer på riktigt än hon varit på flera hundra år. Alla nätter under ett delat täcke och alla kroppsdelar hopflätade och alla sena eftermiddagar i sängen nära, nära med rödsprängda ögon tätt ihop och händer som försiktigt, trevande utforskat varenda vrå av den varma huden. Hon kunde inte få nog. Alla tillfällen med honom ville hon lägga i en påse och spara i frysen och ta fram igen och igen och ha kvar dem för alltid. Hon ville vara med honom för all tid.

Men allting var inte enkelt. Hon visste ingenting om hjärtan som inte bär och läppar som darrar och ögon som brister. Och trots den fantastiska, hoppfulla, fina, oräkneliga kärleken de hade var de ändå fortfarande rädda, för vadå?, och det fanns stunder då hon helst av allt hade velat hoppa ut genom hans fönster. Hon trodde att det skulle vara enkelt att älska men det var det inte. Det var inte enkelt att älska honom. Hon ville bara känna hans armar om henne, hon ville ligga så nära med huvudena tätt så att de nästan kunde läsa varandras tankar, hon ville vara instängd i hans rum varje dag och glömma att det fanns en morgondag. Det skulle aldrig finnas någon morgondag. Det skulle bara finnas de två, de skulle göra det enkelt att älska. Varje dag. Det ville de båda men ingen av dem vågade säga orden högt.

Hon andades och drog in hans doft, vilade sitt huvud mot hans bröst och tryckte in sig i den lilla vrån vid armhålan mellan kroppen och armen. Det gjorde ingenting om månen gick ner och solen upp, det var ändå tidlöst i hans rum och hon visste att hon skulle somna leende av en kyss som fortfarande skulle bränna på hennes läppar ända in i gryningen. Och hon vaknade 04:45, kall igen, och vände sig och såg honom sova med munnen lätt öppen. Hon kröp närmare honom och hans tonårsrygg, drog försiktigt åt sig lite täcke och la sitt huvud mot hans axel och han vaknade till och viskade kom hit och drog henne åt sig och värmde henne tills hon slutat skaka. Och hon tänkte: det här händer inte. Jag måste drömma. Men de somnade igen och vaknade igen och hon förstod att det inte var en dröm, att allt var på riktigt, och hon räknade ut att de bara sovit tre timmar och tjugofem minuter, men hon vågade stanna den dagen trots att hon fortfarande var hemskt blyg i hans sällskap. Hon var för full av kärlek, för det måste väl varit kärlek, för att lämna honom naken i den tidiga morgonen. Och sedan tillbringade de dagen med att se på betydelselösa filmer och dricka för starkt kaffe och hon, hon tjuvkikade på honom när han satt i fönstret och rökte en röd Prince och blåste ut ett moln genom munnen. När filmen var slut och eftertexterna rullade och musik spelades kröp han försiktigt över henne och gjorde hjärtan med tungspetsen på hennes kropp och händer spändes och lakan vreds och eftertexterna slutade rulla men deras läppar fortsatte att fuktas. Den sena eftermiddagssolen lyste in genom persiennerna och bildade ränder på allt i hela rummet och de glömde bort att äta, för tagna av varandra, de levde på luft och saliv, fast vid varandra. Och när hon samlat tillräckligt med mod till sig vågade hon viska tack och han förstod inte men han kysste henne igen och förundrades över hur vacker hon var när hon log. Och alla vardagliga sorger hade flytt till en annan planet och en annan verklighet som de inte var en del av.

Och en sen natt när det gått flera hundra kilometer och flera tusen miljoner tågresor till skulle han våga fråga om hon ville bli hans. Det hade krävt att han samlade på sig flera kilo mod, men han frågade till slut och hon dog minst sju gånger under de få sekunderna han uttalade de övade orden. Dog så som hon ofta gjorde i hans närvaro, det här var som om hon föll från ett flera våningar högt hus. Och när hon tagit sig för pannan, borstat av sig smutsen från fallet och försökt dölja leendet i hennes röst sa hon ja och sen var hon och han dem, nästan som ett och samma.

fortsättning följer...

ja. jag har satt upp en ljusstake i mitt rum, fått en rosa prinsess-chokladkalender av s, tänt första ljuset när jag åt frukost imorse, hört mamma städa huset till julmusik. imorgon är det första december. välkommen säger jag. jag har gärna vinter nu, gärna jul, gärna jullov. åh! det känns rent av mysigt. det trodde jag aldrig om mig själv. men nu tycker jag bara att åh; vi gör det till världens bästa december, och januari, februari, mars... och sen kom jag att tänka på förra jullovet. som var helt fantastiskt med nya drömmar nya händer att hålla nya lakan nya pussar nytt förhållande nytt spännande.

och så har jag hittat en fin fin julskiva som heter oh no... it's christmas! som är en blandskiva där några av sveriges främsta indieartister sjunger egna versioner av jullåtar. fint. ladda ner här.

idag är det första advent. det betyder julskyltning här i vår by, och det betyder också att vi som luciakandidater uppträdde. det hela började med att vi samlades och sedan blev tilldelade var sin bil att åka i, bilar som var med som sponsorer för hela luciagrejen. meningen med den lilla bilturen runt i byn var bara att vi skulle visa upp oss och folk skulle se bilarna. det var en otroligt märklig känsla att sitta i baksätet på en cabbe, med en stjärna i handen och vinka glatt till barn och vuxna som vi åkte förbi. men ändå roligt och fint, för folk var glada och vinkade tillbaka, "kolla där är luciorna". efter det  gick vi upp på scenen där alla människor samlats framför, och sen fick vi presentera oss och svara på lite frågor. vi avslutade med att sjunga en låt och sedan var det klart. meningen var att vi skulle visa upp oss så att folk kunde bestämma vem de skulle rösta på. det var faktiskt roligare än jag förväntat mig, det var nästan fint. man kände sig speciell och det är en stor tradition här. bilderna blev dock mindre bra, mamma är inte så bra på att fota så att säga.

i fredags var vi på kb och såg markus krunegård!! det var så himla bra att jag blir sprallig bara av att skriva det. det var fint och underbart för markus är fin och bäst och att se honom ger mig en sån kick att jag inte ens kan förklara.







först var vi på förfest där vi åt goda tacos, drack vin och peppade innan vi tog oss mot malmö. jag hade lösögonfransar och kände mig ovanligt fin, skratten var många och det var det bästa av allt! vi dansade oss svettigare än jag någonsin blivit på en idrottslektion; fötterna värkte efter klackarna men allt var oh så värt det. det enda dåliga med kvällen var en jobbig tjej som stod bredvid mig och slog till mig hela tiden för att jag dansade in i henne (vilket jag säkerligen råkade göra eftersom det är ganska svårt att undvika i ett publikhav..), hon sa att jag gjorde det med flit och var jobbig så hon tyckte minsann att jag skulle gå bak och dansa. jag sa att du kan gå bak och stå där och mima så kan jag dansa och sjunga här framme. att det alltid ska vara någon sån på konserter, det gör mig ledsen. men markus. han är pure love. och efteråt när han kom ut och jag hälsade på honom sa han att jag var söt! minsann.

åh. hej! jag har haft lite panik för vårt internet slutade helt att fungera i helgen och jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt hade lite ångest över att jag inte kunde blogga, och dessutom var jag på humör att skriva massa. och det gick inte. men nu funkar det! och tur är väl det, för jag har insett hur lite jag verkligen har att göra utan internet. om det inte hade varit för sex and the city-boxen (jag tittade på typ hundra avsnitt igår) så vet jag inte vad jag skulle tagit mig till. klättrat på väggarna kanske. min lördag spenderade jag i alla fall hemma, något jag inte gjort på väldigt länge. men det var så mysigt. att komma hem och äta potatisgratäng och röda gardiner i köket, ljusstakar och lussebulls-doft i hela huset. jag var nöjd helt enkelt. och så fick jag ju sova.

you've got me slightly disappointed
just a bit and just enough
to keep me up another night
waiting for another day

en väldigt väldigt vacker låt som var med i andra avenyn igår. åh. jag blir nästan lite matt, det är så många vackra ord på rad efter varandra. bortse från den fula videon.

konversation på skivsignering, hultsfred 08:
jag "markus! va, ska du gå, är det redan slut?"
markus "ja vi blev precis klara"
jag "jag trodde det började kvart över fem!"
markus "nej, det började klockan fem"
jag (besviken) "men ååh. okej.."
filip "men kan inte du skriva på hennes arm, hon har tjatat om detta hela dagen"
markus "jo, visst! vad ska jag skriva?"
jag "eeh.. jag vet inte, nåt om maria & jag, jag brukar säga till mina kompisar att du skrev den låten om mig"

idag var vi på studiebesök i malmö med klassen och besökte synagogan och moskén, det var otroligt intressant. religion är nog mitt favoritämne nu i trean. på kvällen bjöd erika mig på mat och senare åkte jag på luciakör. nu sitter jag här och lyssnar på markus krunegård och kan inte tänka på så mycket annat än att jag ska se honom imorgon och åh! det är något speciellt med honom. det går inte att sätta fingret på vad. bara åhhhhhhhhhhkijg0asköglhnvklnaslgjhasfnsaö!!!!

jag blir så himla glad när jag tänker på mina vänner. det är så otroligt fint att jag har så fina vänner som bara älskar att umgås med mig just precis därför att jag är jag. det brukar jag tänka på när jag är ledsen. jag är så otroligt tacksam för det, varenda dag. jag är ju bara jag och dom vill vara med mig därför att de tycker om mig. därför att vi kan skratta tillsammans, prata om viktiga saker, prata om oviktiga saker, gråta tillsammans, dansa tillsammans. jag blir bara helt fylld av glädje och tacksamhet. jag har så mycket att vara tacksam för i mitt liv. och ju mer tacksam man är, desto mer får man att vara tacksam över.

idag var jag lite rastlös och i skapartagen så jag satte upp dessa fina bilderna ovanför min säng. det skulle jag gjort för längesen men det har liksom inte riktigt blivit av. bilderna kommer från en tidning från sextio- eller sjuttiotalet som jag köpte för tre kronor på erikshjälpen. fotona blev dåliga för mitt kamerabatteri är inte som det ska. men. de är fina att titta på i verkligheten så jag är nöjd!

jag är redan hundra gånger gladare. det är väl självklart att jag inte är en dålig, värdelös människa för att jag inte klarade ta mitt körkort på första försöket. jag är faktiskt både en bra människa och en bra förare! men ångesten som sköljde över mig för två timmar sen var det värsta på länge. så mycket har jag nog inte gråtit sen jag kom hem från emmaboda i sommras. eller jo det har jag nog.

för första gången längtar jag tills en månad är slut. jag längtar tills på fredag för då kommer studiebidraget och så ska vi se älskade markus på kb! och när november tar slut tar mitt köpstopp slut, och det är tur för det riktigt bubblar i mig! jag kommer hela tiden på fler saker jag "måste" ha eller "behöver". som till exempel en svart baddräkt att använda som linne/body. genialiskt tycker jag. åh. jag saknar att gå in på erikshjälpen och röda korset, fast en månads köpstopp var nyttigt både för min plånbok och för mitt samvete. nu ska jag ta ut min kladdkaka från ugnen och äta den framför säsonger av sex and the city. åh!

idag hade jag uppkörning. jag klarade inte det. känslan jag har just nu går inte alls att beskriva, jag är så fruktansvärt arg och ledsen, bara på mig själv såklart. han sa att jag inte anpassade farten tillräckligt mycket på landsvägen, att jag körde för fort. FÖR FORT?! alla har alltid sagt till mig att jag kör för sakta, för försiktigt! och nu kör jag för fort, fast än att jag höll hastighetsgränsen. för fort förbi hus och backkrön, sa han. jag förstår inte. det värsta av allt är att jag var så säker på att jag skulle klara det. jag parkerade bilen och trodde att nu har jag äntligen klarat mitt körkort. "din körning idag maria är inte godkänd". du är inte godkänd maria. du är inte tillräckligt bra maria. du är dålig maria. du är äcklig maria. värdelös. jag vill aldrig mer sätta mig i en bil. jag är söndergråten, kan nästan inte se för mina ögon är så små. har legat i fosterställning i tjugo minuter och gråtit medan pappa har suttit på sängkanten och klappat mig på huvudet och sagt att det blir bra igen. att jag ska tänka på alla saker jag gjorde bra istället. det är inte så enkelt just nu.

hej! idag har jag varit ute med min vän erika och bland annat ätit lunch, baguette med pesto, på bullen och bönan. efter det hade jag körlektion och det gick så bra! jag blev glad för det och gick därför in i musikaffären på vägen hem för jag såg att de hade rea och jag har ju så länge velat ha ett piano/elpiano/synt. när jag kom dit såg jag ett elpiano för tolv tusen och la de julklappsdrömmarna på hyllan. sen gick jag hem och åt spenat och qournfilé till middag för den som undrar, och nu ska jag alldeles strax iväg på vattengympa med s! vad hurtig jag låter, nästan som blondinbella ju. bilden här ovan är luciabilden som står i skyltfönster och är i tidningen som reklam för kandidaterna. tyckte att den var söt. i alla fall om man inte stirrar för länge!

solen lyser!!

godmorgon! inatt hade jag planerat att sova en sisådär tio elva timmar men istället vaknade jag klockan åtta av oförklarig anledning. inget att göra åt. men jag har funderat lite. jag håller ju på att skriva en kort roman som projektarbete, och tanken slog mig imorse att varför inte publicera den här, en bit åt gången kanske en gång i veckan. sen kom jag på: varför inte publicera en del varje söndag och advent fram till julafton? lite som en julkalender! från mig till er. det hade varit så himla roligt. och det hade satt en press på mig att jag någon gång måste skriva klart den. om jag ska göra det så hade jag velat att någon konstnärlig själ skulle rita någon fin liten bild till varje del också, för att få det lite mer kalenderaktigt! och jag är sämst på att teckna. men om någon känner sig intresserad kan ni väl höra av er, det hade varit jättekul! jag tror det hade kunnat bli mysigt. vad säger ni?

nåväl. nu ska jag göra frukost på sängen till mig själv och börja titta på sex and the city-boxen, från början... igen! det är utan tvekan den bästa serien. trevlig tisdag på er!

idag är det måndag! som ni säkert vet. det har varit en konstig måndag med bland annat inställda morgontåg, händelselösa lektioner och iskalla grader. jag förstår faktiskt helt ärligt inte hur jag ska orka vintern i den här kylan. det kvittar vad man tar på sig. ändå är det så himla himla kallt! gick på terminens sista balettlektion idag också, jag är helt säker på att jag kommer fortsätta nästa år. inatt drömde jag att jag satt och sjöng och spelade gitarr till "somliga går med trasiga skor" med peps persson. festligt! fråga mig inte hur den tanken kommit in i mitt huvud och bildats till en dröm...

imorgon har jag sovmorgon så jag ska nog titta lite på andra avenyn nu och sen krypa till kojs. men det är faktiskt så himla tråkigt att sova. jag hatar det. angående inlägget här under om rökande barn så vill jag bara svara på den anonyma kommentaren. jag rökte inte "i den åldern". jag feströkte då och då ett par månader strax innan och under tiden jag gick i  ettan på gymnasiet. och jag vet faktiskt inte varför. jag antar att det var för att alla andra gjorde det och jag tänkte inte efter tillräckligt. men jag slutade ganska snart med det, bestämde mig att sluta innan jag blev beroende för det är en så himla dum handlig. nästan alla mina kompisar röker och min pappa lider av i princip alla sjukdomar som jag lättare kan drabbas av om jag röker. om den anonyma personen hade känt mig på riktigt hade den vetat att jag är en stor motståndare till rökning och aldrig någonsin vill röka igen. och såklart tycker jag inte att det är okej att man röker när man är över arton. det är aldrig okej. men när man är äldre förstår man i alla fall hur dumt det är.

jag blir så himla ledsen när jag ser barn och tonåringar röka. de som precis börjat högstadiet och röker för att inte hamna utanför. barn som inte ens vet vad de ska göra om ett år, eller kanske inte ens om en månad. röker. det gör mig frustrerad att de inte förstår. jag mår illa när barn går förbi mig och luktar rök. det är så hemskt.

några frågade mig för ganska länge sedan om jag inte kunde skriva om vilka bloggar jag läser. det har liksom inte riktigt blivit av men nu ska jag försöka göra så gott jag kan! vilka bloggar man läser beror ju helt på vilket humör man är på. men:

underbara clara kan vara en av de klokaste och finaste människorna i hela världen tror jag. jag blir alltid glad av att läsa vad hon skrivit och hon inspirerar mig att fundera på viktiga saker och att tro på kärleken. klok. helt enkelt.

hanna fridéns blogg kan jag sitta och läsa hur länge som helst känns det som. hon är klok, svag och rå på samma gång. en sorts människa som är långt ifrån lik mig själv som det nästan bara går, och det är kanske därför jag vill läsa om henne.


bild: underbara clara

moderniteter var den första bloggen jag började läsa för ett par år sedan eftersom att jag lärde känna amanda på popkollo 2005. fina bilder, kloka tjejer och inspiration är nog det som har fått mig att fortsätta läsa.

nio till fem. sandras blogg började jag läsa när hon bodde i new york för något år sedan för att det var så himla spännande och långt ifrån livet här. och sen fortsatte jag för att jag tycker att hon är en fin och bra människa. jag tror att hon är en bra förebild för unga människor.

andra bloggar som jag också tycker mycket om: milk, michaelas, cissi wallin, cool kids belong together, liebe marlene.

och sen såklart mina vänners bloggar som är högst prioriterade eftersom de alla är fina, begåvade och fantastiska människor. här kommer några: sandra, erika, qu, anna, tessi och vår gemensamma festivalblogg schpaaland.

hej bloggen. det känns som att det var år och dagar sen jag skrev sist, fast så är det ju inte riktigt. min helg har som vanligt spenderats helt och hållet i malmö och det är inget beslut jag ångrar direkt för så roligt vi har haft och så mycket jag har skrattat och varit med om fina saker är knappt klokt. idag är jag mer eller mindre sliten, vilket jag också förtjänar på sätt och vis. ikväll (eller ja, om två timmar ungefär) ska jag åka tillbaka till malmö för att sova där med en som jag tycker väldigt mycket om. och imorgon är det måndag och ny vecka, det känns faktiskt ovanligt bra. det kommer bli en bra vecka. på onsdag ska jag göra en hemlig grej och på fredag ska vi se markus krunegård och dessutom får man studiebidrag!







ps. jag hatar minusgrader och snö. men det är fint att titta på om man sitter inomhus.

PUSS

idag hade vi konsert på en högstadieskola. det var en sån himla rolig och grym spelning! jag vill bara klappa mig själv på axeln. jag var inte alls scenrädd eller fick för mig något annat trams som att jag inte kan sjunga osv. det var bara bra och roligt och jag känner bara att åh vad bra klasskamrater man har! (ps, det snöade ganska mycket i förmiddags. usch.)

jag sitter och tittar på bilder från london och känner mig varm i hjärtat! idag har jag nästan inte gjort något vettigt alls, men det spelar egentligen ingen roll. efter skolan stannade vi kvar och repade, för imorgon har vi konsert på en högstadieskola och det ska faktiskt bli jätteroligt! om det blir så roligt som det var på repningen idag är jag helt klart nöjd. när jag klev av tåget och skulle gå hem började det ösregna så när jag kom hem tröstade jag mig själv med en stor latte, något jag förmodligen gjort även om det inte hade regnat i och för sig... ikväll ska jag på luciakör, om två veckor är det första advent och julskyltning och dagarna efter får vi reda på vem som blev lucia. alla måste rösta på mig! hihi.

the cure har släppt ett nytt album och jag älskar det. min favoritlåt heter the only one och jag tycker att den är hemskt fin. lyssna.

oh i love, love, love, love what you do to my bones
when you slide me up
and take me home
i love what you do to my bones
it's the crush oh yeah

oh i love, oh i love, oh i love
what you do to me

i am what you call, present but not visible
favoritsjalen på idag, och favoritskärpet som bara kostade en tjuga på h&m, och favoritstrumpbyxorna som är helt trasiga och regnet som gör mitt hår fint och imorgon är det fredag! fredag! fredag!

om man inte har köpstopp den här månaden som jag har kan man gå in på hand me down bloppis och köpa massa fina saker för en billig peng.

jag vill bara förklara mig lite om inlägget "kommentar". jag menar inte att kärlek ska, som i måste, vara svårt. jag menar bara att det inte är fel bara för att det inte är superenkelt från början. det är inte fel att behöva kämpa lite. jag tror faktiskt att det kan stärka ett förhållande om man ibland måste kämpa för att det ska fungera. det beror såklart jättemycket på situationen och jag menar inte att man ska bråka och kämpa för att hålla ihop förhållandet hela tiden. om det är så är det ju inget bra förhållande. bara det att man inte behöver ge upp bara för att det inte går jättebra i början. kärlek tar ju tid. det kan jag bevisa med mina egna erfarenheter.

god middag! halva november har redan gått. hur det gick till har jag som vanligt ingen aning om. snart är det år 2009 och det kommer bli ett viktigt år, kanske ett av de viktigaste hittills i mitt liv. igår var en fartfylld dag, jag hann bland annat med att hämta ut min biljett till markus krunegård på KB den 28 november! det har blivit mycket KB på senaste tiden.. men det är så himla kul och jag älskar att vara arton. och jag älskar markus krunegård men det visste ni nog redan. om en och en halv vecka ser jag honom för fjärde gången och det kommer förmodligen bli lika fint som de andra gångerna. han är ju ett geni. det är bara tisdag och mina planer ligger redan långt fram i veckan, längtar till helgen, men sen vet jag ju också hur snabbt veckodagarna brukar gå. på fredag ska jag och mina klasskamrater ha konsert på en högstadieskola så nu måste vi repa nästan varje dag. idag står körlektion på schemat, sen ska jag till skolan och ha franska. det rengar och blåser något så förfärligt ute! hoppas ni har en bra tisdag ändå.

jag läste i metro idag att zlatan vunnit sin tredje guldboll igår på fotbollsgalan. han var den första svenske fotbollsspelare som någonsin vunnit tre guldbollar. och igår var det säkert hundra tusetals människor som satt hemma i tv-soffan och var stolta över att zlatan är svensk. men alla andra svenskar som invandrat och är födda i något annat land eller har utlänska föräldrar och inte gjort sig en beundransvärd karriär (typ vunnit tre guldbollar), ja, dom kallar man fortfarande jävla utlänningar.

ps. i slutet av artiklen fick frida östberg fem små rader eftersom hon vunnit diamantbollen för främsta kvinnliga fotbollsspelare. (saker och ting måste ju glittra för att tjejer ska tycka om dom....)

jag har lånat min kompis mörklila dr martens. de är hemskt snygga men jag vet inte om jag kommer våga använda dom.

en tjej om tangentordstankar:
åh maria. jag vet inte varför jag skriver till dig nu men jag tycker alltid att du har så fina tankar och funderingar. men vad ska jag göra när pojken som höll min hand så hårt för bara någon vecka sen plötsligt kommer på att han inte vill ha mig längre? det är inte så att jag inte kommer kunna gå utan honom eller så, det är bara det att jag saknar att någon hör av sig varje dag eller att någon blåser bort hårslingor från min kind eller ritar cirklar på min hand eller värmer mina ständigt kalla fötter. snälla hjälp mig, jag vet att du har hjälpt andra.
du har en jätte jätte fin blogg!!

åh. jag vet inte om jag kan mer om sånt här än nån annan. när ni frågar mig saker blir allt jag tänker svara plötsligt så töntigt. men det är frustrerande när man tror att han förstår när han inte gör det egentligen, så har det i alla fall varit för mig. åh jag förstår precis vad du menar och det är lite jobbigt. kan du inte bevisa för honom att han borde vilja ha dig? om han inte förstår vad han går miste om får han skylla sig själv. jag är alldeles övertygad om att du kommer hitta någon som hör av sig varje dag, blåser bort hårslingor från din kind eller ritar cirklar på din hand och värmer dina ständigt kalla fötter. men kärlek ska inte vara enkelt. kärlek är för det mesta svårt och tar tid. ifrågasätt honom och säg det du skrev till mig.. att du saknar honom och vill att han ska komma och blåsa bort dina hårslingor. han kan ju inte ge upp så enkelt. jag vet inte vad jag ska säga riktigt.

igår hade jag en överraskningsfest för min vän erika som kommit hem från asien efter tre månader! vi samlade hennes närmaste vänner och hade knytkalas och serpentiner och ballonger och tända ljus och sen kom hon hem till mig och anade ingenting. sen blev hon så rörd att hon började skaka när hon såg alla sitta där. det var fint! vi åt så mycket mat att vi nästan sprack. vi hade gjort mat vi visste att hon älskar - pastasallad, vitlöksbaguetter, tacopaj, tre tårtor och chips. behöver jag säga att jag somnade med ont i magen. men åh det var en fin kväll, hon blev glad och vi var glada och hon är hemma från asien!

hittills idag har jag:
ätit frukost
gått en runda med mamma
suttit (sitter) vid datorn
ätit en hel påse vita toblerone
druckit en kopp te

och inget mer. jag tänker fortsätta dagen i samma spår.
här är en fantastisk krönika av underbara clara om att växa upp med en döende förälder och att gifta sig när man är tjugotvå.

1998. man skulle ha magtröja, två toffsar i håret, färgglada kläder och helst platåskor. när man skulle ha födelsedagskalas skulle man hyra församlingshusets källare och bjuda på hamburgare, eller pizza.



om man inte gillade spice girls eller inte samlade på spice girls tröjor, bilder, vykort, pennor, skivor, tavlor, album, filmer, kläder eller var en karaktär i spice girls och kunde alla låtar så var man ganska ute. jag var emma baby spice i mitten såklart.

"if you die" you said "so do i" you said
and it starts the day you cross that line
"swear i will always be yours and you'll always be mine
you'll always be mine always be mine"

"if you die" you said "so do i" you said
but it ends the day you see how it is
there is no always forever... just this
just this...

"if you die" you said "so do i" you said
but it ends the day you understand
there is no if... just and
there is no if... just and
there is no if

igår var jag i malmö! efter några öl och så begav vi oss till KB där de var snälla och bara tog tjugo kronor i inträde. och sen dansade vi precis hela kvällen och det var så roligt och fint! det finns få saker jag älskar så mycket som att dansa. och dessutom spelade de bara massa bra musik (belle and sebastian! håkan, thouh alliance..) så det var liksom omöjligt att stå still. rökmaskiner och lampor och dans på scenen till klockan halv tre på natten. åh. åh vad jag älskar att leva.

ooh malmö ikväll igen! ja! och jag har samma kläder på mig som jag haft nu tre fredagar i rad, men jag känner ju mig så himla fin i dom så det är okej. ja. fina fina fredag!

det kvittar hur mycket man tjatar ut håkan hellström. den här låten kommer jag nog aldrig tröttna på för den är så fin att jag.. inte vet vad. den är bara så fantastisk tycker jag.

åh håll mig, åh håll om mig som ingen annan fanns
kanske aldrig mer får se dig, det här är vår sista dans

så kyss mig, kyss mig. är det på riktigt eller drömmer jag?
all oro som du har

åh håll om mig
mississippi kan vänta, mississippi kan vänta
på en bättre dag, en bättre dag
men inte jag
mississippi kan vänta, mississippi kan vänta
på en bättre dag (eller drömmer jag)
en bättre dag
men inte jag

ÅH! FINT!

jag älskar webcambilder från 2004/2005 och speciellt när det är söta bilder på kompisar man fortfarande umgås med, som till exempel den här bilden på mig och erika. idag när det ringde på min dörr visste jag att det var hon som skulle stå där och jag kunde inte hålla inne ett litet skrik som bubblade fram när jag kramade henne. åh! vad fint! nu har vi umgåtts hela dagen och det har inte känts konstigt alls trots att vi inte setts på tre månader. det har bara känts som oss och det är fint. på torsdagar har jag bara en lektion och slutar elva, det är också fint. och imorgon är det fredag! DET är fint. vin god mat godis vänner kärlek malmö och allt det där ni vet.

idag såg jag i metro en annons från hyresgästföreningen där det stod att våra styrande politiker överväger att införa efterfrågestyrda hyror. det kommer betyda att hyrorna blir högre och att t.ex. 14 000 hyresgäster i malmö kan tvingas flytta. jag fick en klump i halsen när jag tänkte på vad det egentligen innebär och att jag faktiskt själv kommer att flytta hemifrån snart. hur ska jag ha råd med lägenhet tänkte jag. så jag gick med i ett demonstrationståg på nätet mot detta genom att smsa HYRA förnamn efternamn kommun till 711 60. det kostar som ett vanligt sms och det var fint tyckte jag. just nu är 24257 med i tåget. läs mer på hallåpolitiker.se. det är extra viktigt att engagera sig om sånt som påverkar en tycker jag.

hej! idag klarade jag min uppskrivning. grattis! nu har du ett halvt körkort sa min körskolelärare. riktigt så känns det inte för jag har den svåra biten kvar. i alla fall så bakade mamma kladdkaka till mig som för att fira. det var gott och dom är fina som blir så glada för min skull, gladare än vad jag blev till och med. jag känner mig inte alls i behov av något körkort. nåväl. skönt att ha den biten överstökad! hur som helst.

weeds är faktiskt en jättebra serie som jag blivit förvånansvärt tagen av. nu har det kommit nya avsnitt och jag vill bara titta på det hela tiden. jag vet egentligen inte varför för det är ingen serie som är typisk mig. men sånt kvittar ju egentligen. idag släppte anna ternheim sitt tredje album, leaving on a mayday. det jag hittills hunnit lyssna på verkar fint, såklart. det är ju anna vi pratar om.
ps. igår hade jag rekord på antal unika besökare på bloggen i och med artiklen i tidningen. hoppas många kommer tillbaka! ps2. jag älskar era kommentarer. och dessutom... känner jag mig himla glad just nu.

sista dagen i london var upprörande, förvirrande, frustrerande och ja, allmänt.. rörig. vi vaknade vid åtta av att s pappa ringde och sa: ni åker inte med sterling va? jo det gör vi. okej, dom har gått i konkurs. okej tänkte vi. det var lite svårt att föreställa sig. vi hade ingen aning om vad vi skulle göra så vi gick och åt frukost, te och baguetter och ringde en himla massa samtal.




när vi kom till gatwick airport, där vi skulle flugit från med sterling, fick vi reda på att det enda vi kunde göra var att köpa en ny flygbiljett hem och den billigaste kostade fyra tusen. jag fick tårar i ögonen när jag betalde det. som om inte det vore nog fick vi dessutom köpa en bussbiljett till heathrow airport där det nya flyget avgick från. på flygplatsen blev vi intervjuade av två tidningar pga konkursen. sen fick vi vänta i ett par timmar på flyget som tog oss till köpenhamn, och sen var vi hemma i sverige vid elvatiden. det var nog en av de konstigaste dagarna i hela mitt liv.



på heathrow. one mocha latte with cream, please.

sen var vår londonresa över. det blev ett dramatiskt slut men det var ändå den finaste resan jag gjort. inte för att jag gjort särskilt många resor men.. det var helt fantastiskt i london. jag skulle rekommendera alla att åka dit. åh vad fint det var! jag kan avslöja att det kommer en film också så småning om.
bilder från dag ett, två, tre och fyra.

sådär ja! klicka på bilden för att läsa den fullständiga artiklen om mig som var med i ystads allehanda igår, 11 november.

vissa dagar bloggar jag löjligt mycket, som till exempel igår. då brukar jag skratta lite åt mig själv: ha ha ha. fina bloggskadade tangentbordstankar.

• ladytron - ghosts
• jens lekman - you are the light
• royksopp - what else is there?
• the radio dept - please let me have this
• the tough alliance - something special
• coldplay - death and all of his friends
• the libertines - what katie did
• kate nash - we get on
• simon and garfunkel - the boxer

från mig till er. tisdagsmusik för en grå dag som denna.

den här bilden är cirkus ett år gammal. det kan man se på många sätt tycker jag. i alla fall är det kul att titta på gamla bilder och de här "skyskraps"jeansen hade jag på mig idag. jag använder jeans väldigt sällan, inte ens en gång i månaden, för jag känner mig inte fin i det. det är givetvis något jag bara fått för mig. men om jag vill använda jeans är det dessa jag sätter på mig! om det var någon som satt och funderade på det liksom...
idag hade jag franskaprov i skolan. det kändes ovanligt bra och jag hoppas att det gick lika bra som det kändes. det är så skönt när man på ett prov inser att man övat på exakt rätt saker. imorgon har jag uppskrivning till körkortet. det känns konstigt men inte särskilt nervöst. man kan ju hoppas att det går lika bra som på franskprovet idag!
ikväll ska jag åka till malmö och min pojke! det är konstigt att två dagar utan honom känns som en evighet.

idag är jag med i vår lokaltidning eftersom att jag är luciakandidat. det blev en bra artikel tycker jag! här kan man läsa en bit av artiklen, jag ska på något vis försöka fixa så att man kan läsa hela. bloggen kom ju på tal också i artiklen.. kul tycker jag! här kan man också se ett hemskt webb-tvklipp där alla kandidater berättar om sig själva och varför man tycker att man ska bli lucia. jag tycker att jag ser allmänt.. ful och konstig ut. det är ovant att se sig själv på internet! (även om jag här på bloggen dagligen lägger upp flera bilder på mig själv...)

en av mina allra allra bästa vänner har varit i asien och rest runt i tre månader. tre månader är en oändligt lång tid att vara utan en av sina bästa vänner. det fina är att imorgon kommer hon hem! imorgon! det är obeskrivligt. dessutom har hon införskaffat sig världens finaste frisyr. jag längtar tills på torsdag när hon och jag kommer mötas i ett tjejskrik som inte är av denna världen! läs deras blogg här.

there is a war in all the heads and there's a war in mine as well
and if i could explain it any better, i'm sure i would
we're in a bus and it's night, you opened up and so do i
but though i'm good with words, i've never been good with words

but all i know is there's something new this year
all i know is there's something new real near

(we're not worth more than anyone else but surely not worthless)

det dyraste jag hade på mig idag kostade trettio kronor.
jens lekman - you are the light

you are the light by which i travel into this and that
you are the light light light light, you are the light

idag är det farsdag! som ni säkert vet. och mina föräldrar är dom finaste i hela världen. en bra kille sa en gång till mig: "jag tycker att man ska krama om dom som gett en livet" och det var väldigt fint sagt tycker jag. det är sant. man har sina föräldrar att tacka för mycket.

godkväll! jag har haft en alldeles fantastisk helg i malmö med människor jag tycker hemskt mycket om. det är så fint, jag vet inte om jag skrattat så mycket så ofta någonsin. söndag igen, och ångesten gjorde jag mig av med på tåget från malmö och hem, och nu sitter jag stillsamt här och försöker plugga lite franska för vi har nämligen prov på tisdag. inte alls okej tycker jag, men jag hoppas att det ska gå bra ändå. veckorna går så himla fort nu, om sex veckor är det jullov. fint! men mycket ska hinnas med innan det.

i min religionskurs håller vi på med ett fördjupningsarbete där vi ska jämföra judendom, kristendom och islam och jag har valt att jämföra kvinnosynen inom de tre religionerna. jag hade tänkt lägga upp arbetet på intervjuer med en representant från varje tro men jag har ett litet problem. jag får inte tag på någon muslim! islamic center i malmö svarar inte på mina mail och nu börjar tiden rinna ifrån mig. så jag tänkte fråga om ni kanske kan hjälpa mig, om ni själva är eller känner någon muslim som känner till religionen och kulturen och kan tänka sig ställa upp på en intervju till mitt skolarbete så maila mig! jag är otroligt tacksam för all hjälp jag får! intervjun kan vi utföra över internet så avstånd är inga problem. hjälp mig! jag är jättesnäll jag lovar.

ps, jag älskar andra avenyn! jag vill aldrig att det ska ta slut.
ps 2, s har tagit bilden nedan.

fredag:






lördag:










igår såg vi hello saferide på ett fullsatt kb. hon var fantastisk, som alltid.
åh. vad fantastiska människor man får vara omgiven av.

igår hade jag och min pojkvän varit tillsammans i elva månader. elva månader. det är en otroligt lång tid. känslan av att kunna göra vad som helst för en annan människa är obeskrivlig. det är så fint att jag inte ens vet hur jag ska försöka förklara. jag är tacksam varenda dag. det är inte det att vi aldrig tagit varandra för givet, det har vi, och det är inte perfekt varenda gång vi ses men det gör inget. vi vet var vi har varandra och det är alla gånger värt det. det är så obeskrivligt fint att få vara en så stor del av en annan människa. att få vara någons, att få vara den han tänker på 04:18, att få höra ihop med en annan människa. man vet att i slutändan är det ändå vi två. så nära att man nästan känns som ett och samma. åh jag önskar att jag kunde förklara hur det känns.

kan du gå som han, försöka lyfta på din fot som han
flyta utan flyt som han
kan du stoppa tid som han, be mig komma dit som han
få allt att kännas fint som han?

hej kompisar! det är redan torsdag.. hur hände det undrar jag? nåväl. imorgon är det fredag, min favoritdag på hela veckan. det blir en helg att spendera i malmö, igen, och vilken tur för jag älskar malmö. på lördag blir det kanske KB och hello saferide! kommer nog bli himla fint tror jag.
igår var jag först i lund där min barndomsvän bjöd på fin middag och vin. senare åkte jag vidare till malmö och hem till vårt lilla kollektiv hos anna k och slutligen hem till min fina. jag var så himla nöjd. tänkte att jag har de bästa vännerna i hela vida världen.

idag hände något viktigt i mitt liv. som projektarbete håller jag på att skriva en novell som jag förhoppningsvis ska göra något med, publicera/trycka upp på något sätt. och jag har mailat massa massa personer och idag hade jag möte med den enda som svarat, en skrivlärare och författare som vill hjälpa mig med mitt projekt. det var så himla fint att hon ville ställa upp. vi träffades på biblioteket och så diskuterade vi första delen av min novell som jag hade skickat till henne. och det var verkligen givande! hon gav mig så många bra tips angående saker som jag inte hade en aning om. jag lärde mig massor av saker som jag har nytta av i mitt skrivande. jag har skrivit det som en saga sa jag, och hon sa: det märkte jag, det fångade du redan vid första meningen. det var läskigt att sitta med min personliga novell mellan oss med hennes anteckningar i marginalen, men det fina var att mina favoritmeningar var också hennes! det kändes skönt när det var understrycket och stod BRA. hon sa att jag hade potential, var bra på att fånga känslor och sinnen, skrev poetiskt och fint och att jag verkligen hade fångat den sensuella tonen i min berättelse. det kändes fint att höra. fortsätt skriv, sa hon. bara skriv. och så sa hon, de dåliga böckerna är de man läser slut och så minns man inget av det man läst. så var inte din, dina karaktärer levde. de var kvar hos mig efter att jag slutat läsa.
jag var bara tvungen att skriva det här. för jag blev så himla glad och stolt. och jag är bra. jag är jättebra. ni också.

den tredje dagen i englands huvudstad vaknade vi upp till strålande solsken! vi blev överlyckliga och promenerade till tunnelbanan.






när vi hoppade av tunnelbanan i west minister tänkte vi, jaha, och var är nu big ben? så vände jag mig om och sa, sandra där är han! sen var vi lite turistaktiga och fotade en himla massa kort.


precis på andra sidan bron låg london eye. det var fint att titta på men inte mer än så! (haha, blandade ihop houses of parliament med den andra byggnaden bredvid london eye, tack så mycket anonym!)







när vi tröttnade på turistattraktioner gick vi igenom en liten allé och trodde att vi skulle komma till london bridge. det gjorde vi inte. så vi hoppade på en fin röd tvåvåningsbuss till en annan destination istället.


vi åkte och tittade på shakespeares globe! det var jättetråkigt för mer än såhär kunde man inte se. men nu i efterhand känns det såklart häftigt att säga att man sett the globe, som det shakespeare-fan jag är.




vi satte oss vid river thames och vilade benen. jag försökte pigga upp s som var trött.


efter en bagel med pesto och en mocha latte (såklart, undrar hur mycket latte vi drack i london egentligen, minst två om dan) åkte vi till notting hill!








notting hill var precis som man hade tänkt sig. litet men ändå stort, färgglatt, fint, soligt.




när vi kom hem klädde vi om och öppnade en flaska vin. vinkvällarna på rummet med mina ipodhögtalare var fina.




vi gick ner till vår rymdskeppsbar (vandrarhemmet var inrett som ett rymdskepp) och tog det vanliga.



efter det gick vi och åt bakad potatis på ett ställe i vårt kvarter. sen tog vi tunnelbanan till soho och gick till the metro club som hade indiekväll och så drack vi öl och vin och dansade i åttacentimetersklackar i timmar till bowie, libertines, strokes, smiths och massa annat fint tills vi inte längre kunde stå på våra ömma fötter. om det är något jag vill göra om så är det det. där fanns en tjej som dansade galet på dansgolvet helt ensam, jag önskar att folk var så i sverige. killarna dansade och hade mörkbrunt hår med stora sneluggar, randiga tröjor. så himla fint. sen tog vi en taxi hem, det tog bara sju minuter att åka men jag kunde verkligen inte gå mer i mina klackar. det var det värt.

tusen tusen bilder men ååh vad fint!! jag längtar tillbaka till varje sekund.

and maybe this time you can do it better than this
you can do it better than this, i know you can do it better than this

you're worth something special you're worth something real

idag hade jag ett argumenterande tal i svenska c om vaför man ska vara vegetarian. jag borde faktiskt skriva lite om det på bloggen (igen) för det är faktiskt väldigt viktigt och bra. jag är så hemskt trött, jag vet inte vad jag gör för fel. sover för lite, antagligen, men. jag tycker att det är hemskt tråkigt att sova, det finns så mycket roligare saker att lägga tid på. obama vann i alla fall och det var ju faktiskt himla bra, inte för att jag jätteinsatt i amerikansk politik men han verkar vara en fin man och demokrat. ikväll ska jag hem till en barndomskamrat på middag! det ska bli roligt för vi ses alldeles för sällan. efter det åker jag till malmö och förlorar ännu mer sömntimmar men det gör ingenting alls.
om exakt en vecka kommer min erika hem från asien! det är så obeskrivligt fint att jag vet inte vad.
the tough alliance - something special

det här är så himla fantastiskt fint att jag blir helt varm och glad i hela kroppen! min film! ååhhh hultsfred.

Besökarklipp #5
Vi älskar våra besökare. Speciellt när de gör så fina filmklipp som den här.
Vi blir glada in i själen när vi kan se tillbaks på kärleken och värmen.

i lördags var jag på maskerad! jag var utklädd till en kvinnlig detektiv och gick runt med basker, rock, förstoringsglas och låtsas-cigarill (som jag köpte för en tia) hela kvällen. så himla fint med maskerader och fina vänner.

jag sitter just i denna sekund och äter finaste lunchen med mig själv. sojafärs, ruccola, creme fraiche och dricker latte. när jag ätit upp tänker jag ta mig en glass, vit choklad med maltesers. det är fint att börja klockan tre på tisdagar. även om jag inte hunnit med så värst jättemycket så har jag det ändå bra här i min lilla hörna. och glass är ju alltid gott. klockan två tar jag tåget till skolan för att sen ha franska, och ikväll är det vattengympa med tanterna och s. igår somnade jag bredvid den finaste av de finaste. och han är min. så himla fantastiskt.

det har blivit november. uteserveringarna på lilla torg i malmö har bytts ut mot en julgran och vinden är oftare hård och kall. för exakt ett år sedan skrev jag det här inlägget om mig själv. jag tycker om det inlägget, och då var ni inte så många som ni är nu så jag publicerar det igen. ni får förstås ha i åtanke att det var ett år sedan jag skrev det. herregud. ett år. ett ljusår.


maria
det här kommer bli ett långt och personligt inlägg. förmodligen ganska ointressant för vissa också. men allt ligger ju alltid i betraktarens öga. jag heter maria berg och är sjutton år och bor i tomelilla vilket är en liten, ytlig, oförstående och tämligen okulturell by som har fått världshistoriens fulaste namn. för att få lite perspektiv på det hela så tar det mig en timme att komma till lund och malmö och tjugo minuter att komma till ystad där jag går i skolan.

jag går samhälle med inriktning musik eftersom musik är en av de saker som jag älskar mest i hela världen. musik är en oerhört stor del av mig som hade gjort mig tom om den försvann. mina huvudinstrument är sång och gitarr, men jag tycker också väldigt mycket om att spela trummor, piano, bas och tamburin för tamburiner kan göra vem som helst lycklig tror jag. mest lyssnar jag på svensk indiepop men jag kan sträcka mig ganska långt och ger de flesta band och låtar en chans utan att döma utifrån genren. jag tycker i de flesta fall att lyriken är viktigast i en låt. om en låt har en vacker text kan det göra mig knäsvag. det bästa som finns är att gå på en konsert med ett band som man älskar och dansa sig svettig och skrika sig hes. vid sådana tillfällen känner jag mig levande.

en annan sak som är en stor del av mitt liv är att skriva. jag älskar att skriva och om jag bara kommer in i rätt känsla vid rätt tidpunkt finns det inget stopp i mig och jag kan skriva hundra sidor med meningar fulla av och och utan punkter eller komman. ibland är det dock väldigt svårt att skriva för det står bara still. ibland kan jag ha hundra saker jag vill få ner och ändå inte skriva så mycket som en mening. jag vet inte riktigt vad det beror på men jag ska försöka ta reda på det för det hade varit skönt att kunna skriva vackert hela tiden och inte bara när mitt hjärta bestämmer sig för det.

jag är väldigt intresserad av kläder. inte i den mån så jag säger att jag är intresserad av mode, för det är egentligen ingenting jag bryr mig särskilt mycket om, även om jag anser att det angår alla och är ganska svårt att undgå helt och hållet. det bästa jag vet är att köpa färgglada klänningar, slitna skor och väskor och gamla smycken. för övrigt så gillar jag i princip allt som är gammalt - jag har väldigt svårt för att köpa till exempel skor som inte är second hand. det är bara det att jag finner gamla saker så väldigt mycket finare än nya. varför vet jag inte. jag älskar femtiotalet. jag köper väldigt mycket second hand av många anledningar och jag syr även mina egna kläder då och då när kreativiteten besöker mig. jag har otroligt svårt för att ta emot komplimanger för saker som jag sytt själv eftersom jag anser att sy är något som alla kan - jag förstår inte varför jag skulle vara så mycket bättre än någon annan på det. jag bara mäter tyg, klipper och syr ju. inget märkvärdigt egentligen. när jag till exempel köpt en ny klänning eller något annat som jag är väldigt nöjd med kan jag vara glad för det i nästan flera dagar. det är därför jag kan säga att jag blir glad av kläder. det gör mig lycklig.

jag tycker väldigt mycket om att göra mig fin. det finns nog ingen bättre känsla än att känna att man är nöjd med den man är. att man känner att man är bra och fin och söt och kan om man vill. jag klär bara upp mig för min egen skull, för jag tycker det är roligt och det gör mig glad. svårare än så är det inte. om andra sedan uppmärksammar det är det bara kul.

jag är en ganska enkel människa. jag är inte särskilt krävande och alla har alltid beskrivit mig med egenskapen snäll. jag vet inte vad som gör mig så snäll som jag uppenbarligen är, men det gör ingenting för jag tycker om att vara snäll. jag är inte särskilt exotisk eller spännande. jag är enkel men jag vill ändå hoppas på att jag sticker ur mängden något lite. mängden är något som gör mig rädd. jag vill inte vara en del av den.

jag har fantastiska vänner som gör att jag vaknar leendes om morgnarna. jag håller inte med om att ensam är stark. jag älskar att ha folk omkring mig och när jag är ensam har jag väldigt lätt för att känna mig bortglömd och betydelselös. trots detta tycker jag att det är väldigt viktigt att ha en stund för sig själv. ibland tackar jag nej till saker för att vara hemma och vara med mig själv och samla tankarna för det gör mig till en bättre människa.

jag tänker för mycket. ofta kan en tanke ta över hela min hjärnkapacitet och få all uppmärksamhet på tok för länge. det händer inte sällan att jag analyserar allt i minsta detalj och lägger ner energi på saker som sedan visar sig inte vara relevanta alls. ibland tror jag att varenda liten detalj spelar någon roll och att ett enda stedsteg kan få mig att gå under. men det finns ju alltid bra och dåliga dagar. ibland tänker jag nästan inte alls. jag vet inte om dom dagarna är bättre, men jag är glad att jag har en slags blandning.

jag dansar balett och har gjort det i snart två år. jag har dansat i hela mitt liv, en massa olika slags danser. jag älskar balett för att det kräver så mycket av en, för att det är så otroligt vackert och för att det inte är så vanligt. det händer ofta att jag tappar lusten och struntar i att gå på balettlektionen men i slutändan kommer jag ändå på mig själv med att älska balett. jag försöker verkligen. jag vill så gärna kunna dansa det vackert. jag har varit vegeterian i snart tre år. jag blir äcklad av att äta kött och finner det motbjudande. det känns naturligt att inte äta kött och jag kan inte tänka mig att börja äta kött igen.

jag är beroende av läppsyl och har varit det i kanske fyra år. för tillfället är det inte i så stark grad som det har varit en gång i tiden, men jag tar väl läppsyl sex till tio gånger om dagen. om jag inte tar läppsyl efter att jag borstat tänderna om kvällarna kan jag inte somna. det gör ont i läpparna. något annat är jag nog inte beroende av, förutom kärlek, musik och tillställningar. jag har slutat feströka för att jag insett hur korkat det är och jag gillar inte alls att träna för det ger mig prestationsångest och dåligt samvete för att jag inte gör det oftare. jag älskar att äta god mat och onyttigheter, det gör mig verkligen glad. jag har lätt för att vara rädd och oroa mig för saker. det finns hundra saker som jag är rädd för men dom kan vi ta i ett annat inlägg för det är ändå något jag vill skriva om för det är viktigt för mig. jag är en planerare och gör mycket sällan saker utan att veta hur det ska sluta. jag kommer i princip aldrig försent till något och hinner nästan alltid med det jag ska.

jag tycker om att se på film. jag tycker också väldigt mycket om att läsa böcker som har ett bra språk och en handling som är lite utöver det vanliga. men ibland tycker jag också om böcker som är sådär enkelt vanliga med en flicka som blir kär i en pojke en sommarkväll. ofta tycker jag om när saker är så där idylliska. ibland hatar jag det. jag älskar kärlek. det är det finaste som finns i hela världen tycker jag. all kärlek är bra kärlek. det finns inget bättre än när någon lägger handen om ens nacke och pussar på en. dom ögonblicken skulle jag vilja spara i en påse och frysa ner så man kunde ta fram dom igen och igen när man behöver dom. det finns inget bättre än när man ligger nära nära och blandar utandningsluft och delar täcke. det finns inget bättre än en arm om ens axlar. det finns inget bättre än två sammanflätade händer.

jag älskar också solen. det finns inte så många okontrollerbara saker som kan göra mig så glad som solen kan en dag när den lyser. allt annat blir så vackert och om solen lyser en dag känner jag mig genast så stark att jag skulle kunna klara av vad som helst. jag tycker det är märkligt, hur något kan ha så stor påverkan på mig. jag gillar det i vilket fall som helst. jag tycker också om att fotografera och fotograferas. jag har alltid velat bli modell men jag vet inte varför. kanske för att om man har en vacker bild på sig själv så finns det ett bevis på att man är vacker och det finns ett bevis på att man finns och man blir inte bortglömd. men det är nog mest inbillning. jag tycker om att bli uppmärksammad, det är nog den största anledningen.

min mardröm är att stanna kvar här i tomelilla för resten av livet. efter gymnasiet vill jag flytta utomlands och jobba, leva livet, bli kär och komma på vad jag vill arbeta med och eventuellt utbilda mig till. min dröm är att skriva en skönlitterär bok om kärlek. jag är rädd för att jag aldrig kommer klara skriva en hel bok. jag kanske måste nöja mig med en novell vilket inte heller är fy skam. jag vill få folk att le. jag vill få folk att inse kloka saker, jag vill få folk att må bra, jag vill få folk att vilja förändra saker. det är nog lite väl hårda krav på en bok eller för en enkel människa som mig men det är å andra sidan bra att ha mål. jag vill påverka folk positivt. det är det jag vill. det försöker jag ofta göra här i bloggen också. gud vet om jag lyckas eller inte men det viktigaste är iallafall att man försöker.

jag har många stora drömmar. jag vet hur jag vill att saker och ting inte ska bli. jag vill väldigt, väldigt mycket. ibland är jag rädd att jag aldrig kommer göra allt jag vill. oftast är jag alldeles säker på att jag kommer lyckas, för annars kommer jag gå under. jag kommer inte kunna nöja mig med en fin billig villa i en förort med en man och en bil och två barn och kanske en hund. jag vill ha så mycket mer än så.

imorse var det så himla jobbigt att gå upp. jag fann helt enkelt inte tillräckligt med anledningar, men klev upp ändå. bara för att. men det visade sig vara en helt okej dag ändå, med kort skoldag och effektiv körlektion. nu sitter jag här. solen lyser utanför och jag älskar årstiden igen, till skillnad från de senaste dagarna med kyla och regn. jag har så mycket att plugga, ett argumenterande tal i svenska, franskaprov, religon, körkortstester.. ja. det löser sig nog på något sätt. med kaffe antar jag.
simon and garfunkel - america

åh vad jag är dålig på att blogga. helgen har varit så himla fin, men ikväll är jag grå och ledsen och allt känns trist. som vanligt på söndagar alltså. min dator är hemskt seg och jobbig och imorgon är det skola, och fast än att jag sugit ut det fina ur precis varenda dag av det här lovet känns det ändå inte okej att börja skolan imorgon. inte okej alls faktiskt.

vår andra dag i london var regnig. vi deppade inte för det utan gav oss iväg till tunnelbanan.




jag blev överlycklig för jag fick köpa hårspray i en liten affär för bara ett pund. sen tog vi tunnelbanan till buckingham palace, det var inte så kul som vi trodde. slottet var ju fint men drottningen fick vi minsann ingen skymt av, och vakterna spatserade ju bara bakom galler så där stod vi i regnet. där var så himla mycket folk.


när vi gett upp slottet köpte vi vykort och gick och åt panini till lunch.






i camden town var det mulet och camden market var liten, trång och påträngande försäljare. när vi gått omkring lite var vi trötta i benen och gick till starbucks och köpte latte.





senare gick vi till h&m och jag köpte en vinterjacka! vidare hittade vi en vintageaffär - rockit - där s köpte en prickig klänning och en kjol. när vi var nöjda åkte vi hem.



när vi kom hem gjorde vi vid oss och skrev vykort.






sen åkte vi till chinatown och åt en så himla god buffé på mr wu. nudlar såklart. jag älskar nudlar.







sen promenerade vi omkring och kollade på allt det fina i chinatown. vi köpte saker i en souverniraffär och så småningom kom vi till piccadilly circus, sen gick vi lite till, tog en latte på starbucks och åkte hem.

fina fina london!!