MITT 2009

januari började hemma hos erika efter en helt fantastisk nyårsafton, jag och sandra åkte skridskor och vi hängde en massa på värnhem. var på 90-talsfest och utklädd till baby spice, fick jobb drömde om att tatuera mig men vågade aldrig. började jobba och fick helt plötsligt bråttom varje dag, längtade bort från snön, bakade en tårta och lyssnade mest på MGMT. spelade gitarr och sjöng i kyrkan två gånger.

 

februari betydde termisstart för studio danza där jag började dansa balett för tredje året i rad. var på köksbordsfest och två starka armar höll om mig så hårt en ångestsöndag. det blev snökaos, gick mest runt i skjortor och raggsockar och funderade på att färga håret orange men vågade aldrig det heller. det blev sportlov, jag köpte en trenchcoat och vi bowlade och drack öl på big bowl.

 

i mars hade vår teater i sceniskt musikprojekt premiär och vi spenderade en vecka på ystads teater och älskade det. var lite ivrig och klädde mig vårigt trots att det fortfarande var kallt och åkte mest fram och tillbaka till malmö och min kärlek. drack öl i lund på en söndag, skrev listor och fick ett par kängor av en fin vän. var på sommarfest, drack smoothies som bara den och jag skrev högskoleprovet.

 

april betydde slit över projektarbetet som tog nästan all tid. blev fotad och stylad helt fruktansvärt fult i turning turso av the studio, det blev vår, jag var överlycklig och anordnade en second hand-modevisning för ungdomens hus i ystad. hade picknick och var på casting för elite models. åkte till göteborg med erika, parkhängde och var på påskfester. jag hade vårfest och var på vernissage för sandras projektarbete. jag sålde min bok/projektarbetet på röda korset och fick ihop över 400 kr till dem.


i maj firade jag valborg i pildammsparken och njöt som tusan varje fredag för den underbara fredagskänslan som man bara kan uppleva efter en hel dag i skolan. jag vann en hultsfredbiljett för en film jag gjort, blev medlem i green peace och läkare utan gränser och hade köpstopp hela månaden. orkade springa fem km på idrotten, gick modevisning för röda korset, hade examenskonsert och blev fotad av thomas. fikade i solen med klasskamraterna varje dag efter skolan. var i tyskland över en dag och åkte till siestafestivalen.

 

juni var förhoppningar och lycka mestadels hela tiden för det var månaden som jag tog studenten på årets regnigaste dag. jag var på studentbal, studentsupé, ölbrännboll och hade klassfest, skrek rakt ut när jag satte på mig studentmössan första gången. lämnade in mitt sista skolarbete på gymnasiet någonsin och firade midsommar med mina finaste vänner i vår sommarstuga i blekinge. firade ett och ett halvår med min pojkvän och grät på bussen hem efter jobbet. blev lurad på 20 000 på en falsk lägenhet i paris.

 

i juli jobbade jag en massa massa, backade på en lycktstolpe och förstörde mammas bil, var kärkärkär och drömde mardrömmar varje natt. jag var på både hultsfredsfestivalen och emmabodafestivalen som båda var helt helt helt fantastiska. trodde knappt att jag skulle överleva sommarvärmen, läste en massa bra böcker, bakade pajer och bestämde mig för att inte flytta till paris. hängde i malmös parker och drack billigt vin.

 

augusti var malmöfestival och skrika på varandra mitt i folkets park. sökte jobb i köpenhamn och var i christiania. jag trodde jag hade suttit på hans sängkant för sista gången och armarna runt om mig under en thåström-konsert. sen fyllde jag nitton och han satt på mitt golv och gjorde white russians och jag fick en lars winnerbäckbiljett av sandra i present och sex and the city-boxen.

 

i september blev jag arbetslös för jag sa upp mig från mitt jobb där jag vantrivdes så fruktansvärt. upptäckte lyckan i att färga ögonfransarna/slippa sminka mig, vandrade malmös soliga gator och köpte en klänning för tre kronor. var på casting för nova lund/sweden models och avskedsfest för andréa som flyttade till spanien. såg finaste filmen feast of love, hade ont i hjärtat och började frivilligarbeta på röda korset.


i oktober var jag utklädd till hjärter dam på en halloweenmaskerad. åkte på utflykt till simrishamn med sandra, fastnade i tradera-träsket och åkte till stockholm för att gå på blog awards. började jobba som telefonförsäljare och men slutade efter en och en halv vecka. skrev två texter för P3 nyheter, fick pussar över hela kroppen och markus krunegård släppte två fantastiska album. sydde en paljettkjol och startade en bloppis.

 

november kom att bli den mörkaste månaden någonsin. jag och min pojkvän gjorde slut och jag trodde faktiskt ärligt talat att jag skulle dö, men av någon outgrundlig anledning överlevde jag märkligt nog och orkade efter två dagar ta mig upp ur sängen och efter en vecka grät jag inte längre varje dag. i slutet av månaden åkte jag och sandra till stockholm igen och det var hjärtslag och sena nätter på fina klubbar. överkonsumerade emil jensen, började spela piano igen och såg new moon på bio.

 

julstämningen infann sig redan i början av december och jag mådde ömsom fruktansvärt, ömsom jättebra. var mest hemma hos erika i hennes nya lägenhet och försökte sysselsätta mig med så mycket som möjligt för att hålla tankarna borta från honom, ångrade mig och ångrade mig igen. fick framtidspanik, blev varm i magen av sms och drack alldeles för mycket rosévin med erika en onsdagskväll. skrev ännu en text för P3, hade ännu mer ångest och orkade knappt gå upp ur sängen. var på julfest med röda korset, det blev snökaos, vi dansade på debaser och så blev det jul till slut.

 

 

det har hänt så himla mycket det här året, så mycket som jag aldrig någonsin hade kunnat föreställa mig. ändå häde långt ifrån allt som jag hade hoppats på i slutet av 2008, men man kan ju trots allt inte styra allting som händer - som till exempel att man blir arbetslös eller lurad på pengar eller att man slutar vara kär. men jag har insett att man överlever ändå. som om mitt år inte varit tillräckligt bra ändå avslutades det hela med att jag fick reda på att jag kommit in på stockholms universitet, fått en lägenhet och flyttar snartsnart. jag kanske hade turen på min sida ändå. och en sak till; jag har aldrig ätit så mycket pizza förut som jag har gjort detta året!

 

hoppas ni får en helt fantastisk dag och natt. ni är bäst. gott nytt år!!

a million hours left to think of you and think of that



idag känner jag mig lite som en zombie! sov inte mycket mer än tre timmar i natt men det har jag bara mig själv att skylla för så jag ska inte klaga, det är ju trots allt årets näst sista dag. den ska jag spendera med att packa upp, sy, fixa med allt inför imorgon och nog inte så mycket mer. det känns som söndag men det är det ju inte alls! så nu får jag rycka upp mig. puss!

STOCKHOLM














igår var världens längsta dag. jag och sandra rymde iväg till stockholm tidigt på morgonen, vi syndade och flög dit men det tar ju bara en timme så det känns inte alls som sextio mil egentligen, och skåne hade en sån fin soluppgång men när vi landade i stockholm var det åtta minus och så himlahimla kallt att det bet i huden och frös tårna till isbitar. men det var lika fint som vanligt fast gatorna var isiga och jag kände mig som vanligt lika dum så fort jag öppnade munnen med mina skorrande R. när vi kom fram gick vi hela vägen till medborgarplasten och gick på eftermiddagsbio, såg avatar och jag spillde ut alla sandras popcorn när jag skulle hålla hennes katrong. men filmen var väldigt fint och efteråt åt vi och gick sen på en lägenhetsvisning för en tvåa på liljeholmen. resten av kvällen var filmtittande, chips, kaffe och hjärtslag och tidigt imorse åkte vi hem igen.

you can't steal a gift.








godmorgon! jag är uppe med tuppen för idag rymmer jag iväg till stockholm ett litet tag på ett hemligt uppdrag! jag kommer hem imorgon igen, under tiden har ni en massa bilder på mig att titta på från en blåsig dag i augusti. puss!

oh what a feeling for a dog




jag tänkte att eftersom jag klädde mig som en liten flicka förra måndagen fick jag väga upp det med att klä mig lite som en lärarinna idag. ny väska där i bakgrunden också. förövrigt fick jag idag av mamma en kastrull och två kökshanddukar! vuxenpoäng. idag har jag rekord i statistiken! och dagen är inte ens slut än. puss på er.

when you say it's gonna happen now, when exactly do you mean?




god morgon kompisar! de här bilderna skulle jag egentligen lägga ut i fredags kväll innan jag sprang till tåget, men givetvis slutade internet fungera exakt precis då, så jag fick snällt vänta. idag är det måndag om ni inte redan visste. årets sista vecka och jag ska som vanligt till röda korset nu för att jobba där idag. 12-17 har vi öppet och där finns en massa fina saker, så befinner ni er runt tomelilla tycker jag att ni ska kika in!

morgonmusik



ok I get it
ok I see
you feel vulnerable around me
you were fronting because
you knew you'd find yourself vulnerable around me

rea på wonderland!

hej igen! ville bara tipsa er om att det är mellandagsrea på wonderland - nästan alla varor är sänkta med halva priset så skynda att fynda som man så klämkäckt säger! dessutom får den första som beställer över fem varor frakten gratis. det ni!

SÖNDAG



vilken meningslös dag det här har varit, har mest läst bloggar och ätit pepparkakor med ädelost på. men nu får det bli ändring på det! jag ska ta mig ett långt bad, göra hårinpackning, ansiktsmask och massa annat trevligt som man oftast inte orkar göra. sen ska jag sy och förhoppningsvis går det något bra att se på tv ikväll, annars känner jag att sex and the city också hade suttit väldigt fint! känner dessutom för att baka, men det tror jag inte att jag orkar. så istället får ni en gigantisk bild på mig i fräknar från i somras. puss!

vaknar intill dig med gråten i halsen.

när jag vaknar, alldeles för tidigt som vanligt, ligger du på andra sidan av sängen. du har börjat göra det på senaste tiden, och jag med. du tycker det är jobbigt när jag vill sova på din arm, du blir varm och jag tycker att det är jobbigt när du ligger på täcket så att det inte blir något till mig. och nu vaknar jag och är så törstig att jag inte vet vad jag ska ta mig till, måste krypa närmare dig och sträcka mig över dig för att nå vattenflaskan på golvet. din säng är så hög, jag håller nästan på att trilla ner när jag ska räcka mig efter flaskan. du vaknar förstås. du ser arg ut, som du nästan alltid gör när du blivit väckt. klockan är bara halv åtta och vi gick inte och la oss förrän vid fyra igår natt, så det har inte blivit många timmars sömn. men jag kan inte hjälpa att jag vaknar tidigt och råkar väcka dig, men du blir arg ändå. och du ser på mina kinder att jag grät i flera timmar igår. och jag minns när vi stod där mitt i Folkets Park, mitt i natten igår, bland alla människorna och skrek på varandra. jag har aldrig sett dig så arg förut, och ändå är det ingen av oss som minns varför du först blev arg. och jag ser det i dina ögon nu också. och vi somnade som ovänner igår och nu när vi vaknat vet vi inte vad vi är längre. jag vill inte vara den första som säger något, vet inte hur mycket du minns från igår. vet bara att jag inte orkar bråka med dig idag också, för mina ögon svider efter alla tårar som trängt ur dem. och jag står inte ut med tanken på att ha bråkat med dig ännu en kväll, så jag kryper intill dig och säger förlåt. du säger att du var jättefull igår och så lägger du armarna om mig och pussar mig på pannan. vi pratar inte något mer om vad som gjorde dig så arg och mig så ledsen, och jag glömmer som vanligt bort det efter ett tag för din hud så nära min gör mig så lugn. men så blir det nästa vecka och fredag igen, och vi står där och skriker på varandra i natten igen och vaknar på vars en sida av sängen ännu en lördagsmorgon och jag tänker att tycker man det är jobbigt att sova bredvid varandra och hellre skriker än pussas är man nog inte kär längre.

min lördag:

söka ungefär hundra jobb, äta pepparkakor med ädelost, titta på twilight, lyssna på yo la tengo, skriva, vänta på att telefonen ska ringa och vara en zombie som inte sovit på hundra år.

och nu ska jag tvinga pappa att köpa pizza till mig!


fräknig.

YESTERDAY




















förfest hos linnea = singstar tills man får ont i halsen så mycket man sjungit! mousserande vin. kärlek. musik. öl. kramar. fullproppat golden. tomt retro. godaste falafeln på vägen hem! himla fin kväll igår.

julafton


09:00. vaknade, klädde på mig, åt frukost och skrattade ihjäl mig till morgonpasset och öppnade sista luckan.







11:00. jag mötte traditionsenligt sandra i kyrkan för en gudstjänst, sen bytte vi julklappar och jag och pappa tände ljus på farmor och farfars grav. hur fint är det inte att ALLA sjunger tillsammans i kyrkan? där är det ingen som bryr sig om fint eller falskt, alt eller sopran. och varför är barn så roligt att fota?


15:00. kaffe, kakor (pepparkakor med ädelost!!) och kalle ankas jul.




16:30. jag och min storebror hade så tråkigt att jag höll på att somna, så vi började leka med lång slutartid och ficklampor.


17:30. mat!!!




19:00. efter matkoman avancerade vi oss till julgranar, cirklar, fyrkanter och hjärtan.








21:00. efter svensson svensson, som fortfarande är precis lika bra, massa godis och sånt blev det dags för mig att dra på mig tomteluvan och då blev alla glada. fast de var ju glada innan också såklart.








mina julklappar var såklart helt fantastiska, som de är varje år. man tror alltid att det inte går att överträffa men det gör det jämt. så fint hur bra man känner varandra. underbart hur man kan få presenter som är så mycket maria att det knappt är klokt, och de vet att presenterna är jag, trots att jag knappt ens själv vet vem jag är ibland. jag är så himla nöjd!!

har haft världens finaste dag. det kommer bli helt fantastiskt att få somna med ett leende på läpparna, minns inte när det hände sist. all kärlek. <3

det är så fruktansvärt tomt just nu.

likgiltligheten är att glömma sätta igång musik så att rummet är helt knäpptyst utan att man ens märker det, att trycka runt på facebook tills man inser att man tittat igenom en främlings 207 bilder, att gå in på bloggar som man vet gör en irriterad, att vilja titta på något men man kan inte komma på vad, att sitta och stirra i fem minuter för att man inte har något att göra, att sakna honom så man tror att man ska ramla i bitar.


snöberg eller så.





jag har nog aldrig bakat julgodis innan, så igår var det debut! det ser mest ut som kaninbajs på bilden, men gott blev det i alla fall. cornflakes i smält mörk choklad och cocos i smält vit choklad. det ska jag överraska min familj med imorgon!

dan före dopparedan, kanske?

fy vad jag är på bra humör idag! det är mer än man har kunnat säga om de senaste dagarna i alla fall. man borde börja varje morgon med att lyssna på P3, äta god frukost och sen plöja igenom youtube och hitta jättebra ny musik!

idag tänker jag tvinga hit sandra och spela TP, alfapet och uno. den här dagen känns som en typisk mys-sällskapsspel-tedrickardag. minns inte när jag spelade sällskapsspel senast, det är på tiden nu. förresten så har jag diskuterat med ett par stycken om vad den här dagen, alltså den 23:e, kallas? i skåne säger man ju lillejulafton men jag får en känsla av att det bara är här.

say goodnight and go


foto: papertissue

jag hatar skånetrafiken. de har uppenbarligen gått ihop till en pakt där de bestämt att jag ska vara fast i tomelilla. förra veckan blev mitt tåg till malmö inställt på grund av snön, och idag när jag skulle åka till lund var bussen försenad två timmar. TVÅ TIMMAR. det är inte okej någon stans. efter en och en halv timme började jag gråta så mycket jag frös, det har jag aldrig varit med om innan. men jag hade sån panik, har nog aldrig varit så kall, och tårarna bara rann. det slutade med att pappa kom och hämtade mig och körde mig hela vägen till lund. hur fin är inte han?

var i alla fall hemma hos min storebror för glögg, lussekatter, choklad, pepparkakor, kaffe och mys och det var hur trevligt som helst. nu är jag jättetrött men har verkligen ingen lust att gå och lägga mig alls. det är så himla tråkigt att sova. och jag är rädd för att vakna mitt i natten och inte kunna somna om, det händer ibland. hur som helst, imorgon är det den 23:e och jag har inte köpt present till min lillebror än. hoppas inte han läser detta.

åh jag försöker verkligen men jag orkar inte med den här ångestklumpen i magen som följer mig vart jag än går.

jul igen



nu är det på tiden att man kommer i julstämning. jag hade stämningen först, men tappade den för ett par dagar sedan. så idag ska jag julbaka, slå in de sista julklapparna och åka på middag hos min storebror. under tiden tänker jag lyssna på min nya julspellista som jag också tycker att ni ska göra! den inehåller allt från electro till ella fitzgerald.

v jul igen!

i fall harder.



jag klär mig ganska ofta som en liten flicka, men idag kände jag mig extra mycket flickig i den här barnkoftan. men den sitter faktiskt helt perfekt tycker jag.

hur som helst, tänkte bara påminna er om att världsbästa shout out louds har släppt en ny singel som finns på spotify nu!!!

JULKALENDERN: fjärde advent och sista delen

förra året gjorde jag ett tappert försök med en julkalender, men det gick sådär. i år ska jag skärpa mig och göra det på riktigt - här kommer fjärde och sista delen. novellen skrev jag som mitt projektarbete i trean. missade du första delen hittar du den HÄR och andra delen HÄR och tredje delen HÄR.


VÅRA BRÖSTKORGAR VAR SYNKRONISERADE

-en kärlekssaga


Del elva.

November.

 

December.

 

Januari.

 

Del tolv.

Det var en gång en flicka. Hon bar ett helt universum inom sig, om hon blundade tillräckligt hårt kunde hon höra bakgrundsmusik spelas till scenerna ur hennes liv. Hon kom ihåg nästan allt som hände och hade hänt. Det var en gång en pojke. Han hade lite för svart hår, pratade alltid lite för högt. Han var lätt att umgås med men svår att komma nära. Han hatade att sova ensam, älskade flickor med ett helt universum inom sig.

 

Men så var det en fest, en fest som alla andra, i sena januari, tätt med snö på marken som gav ifrån sig ett obehagligt ljud när man gick på det. Minus sex grader och kallare luft på väg, sades det. Men inuti huset var det musik som överröstade tankarna och vin som rusade i hjärtat, människor som trampade varandra på tårna. Inte tillräckligt medvetna om varandra, bara instuvade under samma tak och alla i väntan på berusningen av vinet eller kärleken eller värmen eller vadsomhelst som kunde skingra tankarna från januarimörkret.

 

”Hej.”

 

Hon hörde en bekant röst bakom och vände sig om. Och sen var det kemi och astrologi och fysiologi och magi. Det var hennes huvud en decimeter från hans, det var hjärtan som dunkade högljutt, blod som rusade och det var hans varma händer som visste hur man skulle röra vid hud. Och hon smakade salt, hon, som alltid brukade smaka vanilj. Och det stack som nålar i hjärtat på henne, det sved när hon stack in näsan i hans hår och tog i allt det svarta som var han. Han luktade cigarettrök som vanligt och hans tunga. Hans tunga. Hans nästa och hans tänder och hans ögon, och hela hans ansikte så nära hennes och som hon saknat det ansiktet. Han kände henne ända ner i magen och hur hade han orkat leva utan de toviga lockarna?

 

Del tretton.

04:18. oväsen från mobiltelefonen och hon vaknade med ett ryck, satte sig upp i sängen och tände lampan. Vibrationerna gjorde att telefonen dansade runt på nattduksbordet. En enmansdans. Hon var fortfarande nyvaken och yr när hon svarade i telefonen, fingrarna darrade lite.

”Hej förlåt om jag väckte dig. Men jag älskar dig så mycket. Du har förändrat mig, på ett bra sätt. Jag kan inte föreställa mig vem jag skulle ha varit om jag aldrig träffat dig. Jag hade förmodligen fortfarande stått på stadsbron och spottat ner i kanalen, väntat på tåg som jag trodde skulle ta mig någonstans. Men du har förändrat mig, på ett bra sätt. Jag behöver inte längre vänta på några tåg. Förutom de som går hem till dig, förstås. Är det okej om jag tar första morgontåget hem till dig?”

en stor latte på lättmjölk, tack






i lördags var jag och fikade med några fina på waynes. efter det blev det en liten runda på stan för att sedan promenera genom snön för att kika på emmas nya lägenhet! sen gick vi hem till erika och lagade världens godaste mat och resten av lördagskvällen spenderades med cola, taking woodstock (som var hemskt seg), futurama och frusna fingrar.

my first love and my only muse

i miss winter just because i miss when i knew you best
i miss the typewriter in the basement
i miss making your room a mess
i miss not being misused
i miss it all, so i guess i lose
sea green, see blue

MALMÖ

nej det finns inga ursäker för mitt dåliga bloggande den här helgen! jag har helt enkelt haft annat att göra. så här kommer ett bildregn från i fredags när jag och erika drack vin hemma hos henne, hade matchande kläder, var fnissiga och sen gick till golden sen metro sen dans på debaser och sen cirka fem minuter på babel.













att fota sig själv i speglen var tydligen roligt denna kväll. det snöade som tusan och var iskallt men på metro fanns det värmelampor och på debaser gick det att dansa sig varm! minsann.

puss

idag har jag haft bloggprestationsångest så jag har inte kunnat skriva något. men jag har i alla fall haft en helt underbar fredagskänsla och just nu sitter sminket där det ska, paljettkjolen är på och rosévinet är öppnat. befinner mig som vanligt hos eurika och ikväll blir det rosé/golden/KB om det går som planerat. låter faktiskt helt utmärkt i mina öron. vi ses i natten! puss


2008.

favorit i repris

nej. i skåne är det här tydligen tillräckligt mycket till snöstorm för att man ska ställa in tågen. så inte kunde jag åka till malmö ikväll, inte. skandal. har gått igenom mitt arkiv för hela det här året, det var givetvis det dummaste jag kunde göra en kväll som denna med tanke på hur mycket fint det fanns. hittade i alla fall det här inlägget från den 11 april, som gör mig väldigt glad (och lite ledsen). bilderna hade kanske behövts bytas ut nu men:

en bild av dig....

en bild av dig i ditt rum


en bild av dig när du är väldigt full

låt oss säga att en cosmopolitan inte var vad jag behövde just då.

en bild av dig på din födelsedag

på min sjuttonårsdag fick jag en hamster i present av mina kompisar!!

en bild av dig som ung

i femman.

en bild av dig i dina favoritkläder


en bild av en kväll som du ångrar

en kväll på emmabodafestivalen.

en bild där du verkligen är dig själv


en bild av dig när du är löjlig

90-tals fest och jag och erika är utklädda till baby spice och posh och här sitter vi och sjunger "vi ska vara allra bästa bästa vänner bästa vänner så som vänner känner för att..."

en bild av en tid som är förbi, men du önskar att den inte var det
finns inte.

en bild av en tid som är förbi, och du kunde inte vara mer glad att den är

sjukt bräcklig.

en bild av dig själv när du var allt annat än lycklig

fjorton år.

en bild av dig själv som du inte visste blev tagen


en bild av dig själv där du var en annan person än den du är nu


en bild av dig med någon du älskar


en bild av dig som visar hur du vill att världen ska se dig


en bild som beskriver hur du skulle vilja spendera varje dag


en bild av dig när allting förändrades


en bild som gör ont i hjärtat på dig


en bild som får ditt hjärta att le


en bild av en av de bästa kvällarna i ditt liv

du sa det är ingen idé, låt det dö.

kan du gå som han
försök lyfta på din fot som han
flyta utan flyt som han

kan du stoppa tid som han
be mig komma dit som han
få allt att kännas fint som han

om du lyckas då kan det hända
att jag stannar över dagen
och att jag följer med dig in till stan
åh för att minnas varför allt tog fart och
varför ingen sa att

snart, snart är det över

erikshjälpen



stickad barnkofta med ros-knappar, 20 kronor


strumpbyxor och stay ups, 10 kronor styck


en weekend-bag som sandra så flott kallade det, 15 kronor


samt sex vinglas för fem kronor styck!

har jag sagt att jag älskar erikshjälpen? jaså, inte? jag älskar erikshjälpen!

hej mitt vinterland





det snöade som bara den igår kväll och imorse såg allt ut såhär! snö, snö, snö så långt ögat kan nå. blir helt till mig, har inte sett såhär mycket snö på evigheter. det är tre och en halv minusgrad men det känns som tio och jag klädde på mig som om det vore finska vinterkriget ute, med yllesockar och dubbelt av alla klädesplagg. kunde knappt röra mig till slut, och ändå frös jag. fast mest om nästippen förstås.

"du har köpt min väska!" sa en annan.



röda korsets julfest var hur mysig och fin som helst. väldigt mycket god mat och trevliga människor. att man kan ha så roligt med människor som är 30-40 år äldre än sig själv. men de tycker att jag är en mogen och godhjärtad och modig människa, vilket gör mig hemskt glad.

vi hade i alla fall julklappsbyte och jag fick frottéhanddukar vilket jag blev glad för, för jag tänkte senast igår att det hade varit en tråkig sak att köpa när det är dags att flytta. hur som helst. nu är jag så mätt att jag aldrig mer vill äta, ungefär. men julmat, det är verkligen gott!

"men du maria, du har ju inte tagit någon leverpastej"
"nej, jag är vegetarian faktiskt"
"ja jag kunde tänka mig det!"

röda korset






ikväll ska jag på röda korsets julfest! det är ska bli roligt eftersom jag är så peppad på julen idag. jag har bland annat köpt och slagit in de sista julklapparna idag, och ätit clementiner och pepparkakor med ädelost och funderat på att julbaka. men jag kom inte på vad jag skulle göra - vad bakar man på julen egentligen? förutom lussekatter och så. dessutom så snöade det när jag gick hem från stationen igår kväll och jag tyckte till och med att det var MYSIGT med snö under sulorna och lite lätt mot jackan och mössan. mysigt. jag som hatar snö och vinter i vanliga fall. lova att inte påminna mig om att jag sagt detta om två veckor när jag hatar allt som har med snö/slask att göra. röda band i håret kan i alla fall rädda vilken meningslös onsdagkväll som helst.

så länge vi båda andas.





jag har väl inte direkt gjort det till någon hemlighet på den här bloggen att jag från första sekund blev helt ovillkorligt förälskad i twilight-serien. nu har jag läst om alla fyra böckerna för andra gången och de var lika bra som jag mindes dem. jag antar att de flesta av er också läst dem men om ni inte gjort det - GÖR DET! de är hundra gånger bättre än filmerna jag lovar.

alla filmer, alla böcker handlar om dig, alla ryggar tillhör dig.

idag var det exakt en månad sen jag och min pojkvän gjorde slut. inte nog med att singel är det fulaste ordet i världshistorien, det har dessutom varit världens längsta månad. jag förstår att man ofta kan känna att det har varit en lång månad men den här månaden har förändrat hela mitt liv. hela mitt liv har tvingats bli annorlunda. det är både bra och dåligt. det har varit en helt fruktansvärt hemsk månad men på något sätt har det ändå varit bättre än jag någonsin förväntade mig. för det har visat sig att jag visst det kunde stå på mina egna ben. jag har insett att jag har helt fantastiska vänner som alltid finns där och stöttar mig när jag behöver det. jag har förstått att även om han spelade den viktigaste rollen i hela mitt liv, så är jag ändå fortfarande huvudpersonen. och mina lungor fungerar. och dagarna går förbi - tiden har inte stannat. det trodde jag aldrig.

det gör verkligen ont att inse att vi var så fel för varandra. det borde rent ut sagt vara olagligt att få lov att känna såhär. ingen borde utsättas för det. men jag vet om att det kommer finnas dagar då jag vaknar utan ett tryck runt bröstet . och som några av er har skrivit till mig - det är en klyscha men det är sant att det blir bättre med tiden. även om det känns ganska hopplöst emellanåt.

your hand in mine explosions in the sky


foto: papertissue

vakna och känna meningslösheten krypa, klä på sig ändå, åka till malmö, köpa eyeliner, titta på scrubs, dricka cola, dricka te och äta pepparkakor med ädelost, titta på andra avenyn och fixa med musik till ipoden. det har varit min tisdag det.

and all there is left is the realisation that we were never meant to be

såhär känns det just nu:
pöoigijhdglkdhagpiahgeowugkjvvnhnwqouet562398578polöjgdlskghpiapfljaspow5u809ijlkdhdljghsd-lkghsödlkjgheosuitinvlnföjapouwq0857309poklfjsaskfjösljghslshdspgalöjgeiut793tuiwp+08w3y2oi3j5l,sdfjpsjflasn
ksn,vnalksftepouetietglkdsdglkhdglkhoitkjlhdfoöljbvsdäpdkjdjfgjlsjkfiosurhklsnadäadgj'aFKPOETEIUJWE89UIojgöaklgj
pogjvg899oiwjeklgdsn,mm,cbnxczmbnv,mzxbnx,zmvnzlkösaflkhagäilkashiaftrjgfjhdkalslgjnrturospancbvjftölekjwqhy
26r0gfjdmskai1pofd8t5uvgjrhlkjhlknlgdhmdafgn,mdsgnkmdgskmdsgm,dsgm,dgsmndsgm,dsglkdsgljketwhweljhglwe
hgiu9486y98iougkdsl,mngödslgj.,mglsdkjvdsaög.-,mndslkjsmnLÖSKJDGN,SDMBGAKLÖSJGNLDSKGJÖDSDLKSNDkld
sjgljdkhalöugjpiwroelkdsgjmnl,bdlksgjtsöopdtiuj.,jöLXZm,c-.,msalkaskljdgölkjgsddlkhn,smvzxnshanvkljasghnasjk.g
hyoieuwjkth,samgnslkjadsglkajsfpaiuw492870f9poklghäaxhaölkhvnl.kadshgaläskdgsaäklgdspöoigijhdglkdhagpiahge
owugkjvvnhnwqouet562398578polöjgdlskghpiapfljaspow5u809ijlkdhdljghsd-lkghsödlkjgheosuitinvlnföjapouwq0857309poklfjsaskfjösljghslshdspgalöjgeiut793tuiwp+08w3y2oi3j5l,sdfjpsjflasn
ksn,vnalksftepouetietglkdsdglkhdglkhoitkjlhdfoöljbvsdäpdkjdjfgjlsjkfiosurhklsnadäadgj'aFKPOETEIUJWE89UIojgöaklgj
pogjvg899oiwjeklgdsn,mm,cbnxczmbnv,mzxbnx,zmvnzlkösaflkhagäilkashiaftrjgfjhdkalslgjnrturospancbvjftölekjwqhy
26r0gfjdmskai1pofd8t5uvgjrhlkjhlknlgdhmdafgn,mdsgnkmdgskmdsgm,dsgm,dgsmndsgm,dsglkdsgljketwhweljhglwe
hgiu9486y98iougkdsl,mngödslgj.,mglsdkjvdsaög.-,mndslkjsmnLÖSKJDGN,SDMBGAKLÖSJGNLDSKGJÖDSDLKSNDk
sjgljdkhalöugjpiwroelkdsgjmnl,bdlksgjtsöopdtiuj.,jöLXZm,c-.,msalkaskljdgölkjgsddlkhn,smvzxnshanvkljasghnasjk.g
hyoieuwjkth,samgnslkjadsglkajsfpaiuw492870f9poklghäaxhaölkhvnl.kadshgaläskdgsaäklgds.lkwhjrlökshaflaskhgsa

fuck you, it's over


(den här låten riktas endast till mig själv)

när man vaknar upp med en sån här låt på huvudet förstår man vilken slags dag det kommer att bli. när det dessutom bara är grått utanför fönstret, klockan ringer och man måste gå upp men känner sig varken hungrig eller mätt, vill inte gå upp utan bara ligga kvar och vara apatisk. då förstår man vilken slags dag det kommer att bli. som tur är KAN jag inte bara ligga kvar i sängen och vara apatisk idag, eftersom det som bekant är måndag idag vilket betyder att jag ska jobba på röda korset! och vilken himla tur att jag ska det, för att hålla sig sysselsatt är det bästa man kan göra när det känns så. så titta förbi röda korset vet jag, 12-17 har vi öppet!

to me, you are perfect

när love actually kom för några år sedan gick jag och såg den på bio med min bästa kompis. vi måste ha gått på högstadiet. jag minns att jag tyckte att den var hemskt dålig och tråkig och mest rörig med alla olika karaktärer. jag såg den igen ikväll och jag fullkomligt älskar den nu (dålig dag att se en sån typ av film på, men ändå). ni kanske förstår att jag har haft en och en halv timmes gråtfest framför tv:n. har ni inte sett den måste ni se den, både för att bli julpeppade och för att den är full av så förbaskat mycket kärlek. som tur är kom min katt och höll mig sällskap, annars kan man ju lätt känna sig lite ensam och kärlekskrank.

bästa scenen här.

JULKALENDERN: tredje advent

förra året gjorde jag ett tappert försök med en julkalender, men det gick sådär. i år ska jag skärpa mig och göra det på riktigt - här kommer tredje delen. en ny del varje advent fram till jul. novellen skrev jag som mitt projektarbete i trean. jag hoppas att lite hopplös romantik kan hjälpa till att lysa upp era söndagskvällar framöver. missade du första delen hittar du den HÄR och andra delen HÄR.



VÅRA BRÖSTKORGAR VAR SYNKRONISERADE

- en kärlekssaga


Del nio.

Man kan fastna i varandra. Man kan trassla in sig bland lakan och tungor, man kan gömma sig i vin och cigaretter och på höghustaken – ramla utan att falla (fast tillslut kommer man ändå att falla. Det kommer inte spela någon roll hur mycket man förberett sig för man kommer alltid att känna saker man inte trodde att någon människa kunde känna. Man kommer alltid att falla, även när det känns som att man landat tryggt på ett moln, när kärleken fått en att nå en obeskrivlig höjd).


”Jag måste göra slut.”


Orden skar som en rosig, taggig brödkniv i bröstet på dem båda. Han var chockad, hennes ögon var södergråtna. ”Varför?” Han grät. Han lät som en liten pojke; han var tvungen att viska fram orden. Hon fick hålla andan för att kunna höra vad han sa. Den vanligtvis hårda (men egentligen mjuka), nittonåriga mannen grät som en liten pojke i luren. Hon grät som en liten flicka. Kanske var de inte något annat än två små barn egentligen, som hade förstått att det krävdes så mycket för att älska. När hon nu blev tvungen att säga de hemska orden hon så väl övat in, innan hon slog hans nummer, blev hon yr; det var som att benen plötsligt inte kunde bära henne längre. Hennes ögon såg suddigt, händerna svettades, hjärtat dunkade hårdare än hon trodde att hjärtan kunde dunka. Rösten darrade, hon stammade och orden fastnade på tungan. Kanske protesterade hennes kropp fysiskt mot beslutet att avsluta det vackraste som någonsin påbörjats. Tårarna forsade ner från kinderna, det verkade inte finnas något slut på dem. När orden väl kom ut lät de inte alls som hon hade föreställt sig, det var mycket enklare inombords. Hon tog ett djupt andetag och försökte prata mellan tårarna.

”Allt är mitt fel för jag har älskat dig för mycket hela tiden, men jag är så himla trött. Jag älskar dig mer än livet självt, jag älskar dig så att jag går sönder. Du är det bästa som någonsin hänt mig men vår kärlek räcker inte riktigt till längre. Jag känner att det är något som fattas, något som försvunnit den senaste tiden. Jag vet inte vad det är.” Det fanns ingenting han kunde säga som inte redan var sagt eller som hon inte redan tänkt. Han stirrade med blanka, ändå tomma ögon och hon kunde tänka honom framför sig, hur han fingrade på telefonsladden, kramade en kopp så hårt att den hade kunnat gå sönder. Rösten var bräcklig:

”Jag älskar dig, det vet du att jag gör… Jag har alltid så roligt med dig, du betyder allt. Jag vet att jag inte är så bra på att visa det alltid, men snälla. Lämna mig inte. Jag tror inte att jag klarar mig utan dig. Förstår du inte. Himlen kan vara hur blå som helst men sådant spelar ingen roll om jag inte är med dig. Utan dig är allt slöseri med tid. Vi kan inte bara ta slut, inte bara sådär.”

”Jag älskar dig men jag står inte ut just nu. Förlåt.”

Och allt som tidigare varit oförstörbart blottades nu i lysrörsljus.


Del tio.

Och det gick dagar. Dagar som blev till veckor. Svarta veckor, veckor i koma. Ljusår. Dagar med apati och dagar som brusade av ilska, omotiverade skrik som inte ledde någon vart. Dagar med kedjerökning och avskavt nagellack.


Och ibland kunde hon bara plötsligt känna hans lukt. Hon kunde rycka till, titta sig omkring, men så var han inte där. Och hon undrade om det verkligen var en riktig doft som nått hennes luktsinne eller om det bara var hennes hjärta som dragit en djup suck för att hans lukt fortfarande satt kvar i hennes hud och för att hon aldrig tycktes glömma hur han såg ut när han vaknade efter för lite sömn och för mycket vin. Hur morgonsolen förstärkte färgerna.


Hon hittade en skrynklig lapp. Den verkade ha legat i hennes väska i århundraden, den var nött och missfärgad. Handstilen var skakis, bokstäverna ojämna: ”Vinter. Du är vinter. En riktigt lång, isande, omskakande vindpust. Så känns du i mig. (Jag älskar vintern)”. Hon blev tvungen att sätta sig ner och titta upp i taket, ta sig för pannan och tänka på något annat för att inte tårar skulle tränga fram under ögonlocken. Det gjorde de ändå. Och i samma stund fast sju mil bort studerade han sitt ansikte i spegeln. Där var han, som formad av hennes ord och varma händer. Han tänkte att hans hud måste vara oförstörbar efter alla gånger hon rört vid honom.


Hennes hjärta kändes tomt och tungt på samma gång. Det var som att det ville andas men inte kunde få luft. Hon kunde inte heller få luft, hon låg i en hög på golvet och darrade med våta kinder och undrade hur något som egentligen var så bra kunde göra så förbannat ont. Hon stod inte ut med tanken på att vara utan honom men hon orkade inte längre med det som var så bräckligt. De var så sköra, som såpbubblor. Hon undrade vad som hade hänt med de kvällarna de satt i hans kök och drack kaffe och bara drunknade i varandra utan att säga ett enda ord, kvällarna då hon inte ens vågade se på honom för att hon var rädd att han då skulle kunna läsa hennes tankar. Vad hände med tidlösheten?


Plötslig rastlöshet drabbade henne, för hon insåg att han varit en så stor del av henne så länge att hon inte mindes hur hon var innan hon träffade honom. Hon mindes inte vad hon brukade göra, vad hon brukade prata om, vilka skivor hon brukade lyssna på. Hon mindes inte hur man gjorde när man var utan honom. Hon stirrade på telefonen, lyfte upp den och slog en siffra men la på igen. Han gick promenader, undvek att lyssna på musik för att undvika att bli påmind om henne. Det var lönlöst.


Pudersnö utanför fönstret och han satt inne och försökte glömma hennes portkod. Fingrade på tangentbordet och tryckte fram och tillbaka på sudda. ”Jag älskar dig, det är dig jag tänker på när jag sitter på bussen på väg hem. Det är dig jag tänker på om det regnar, eller om det är soligt, blåsigt, snöigt. När telefonen ringer hoppas jag att det ska vara du, det är din hand jag vill hålla, det är din kropp som får mig att skaka. Dina läppar. Jag älskar hela dig. Jag tycker att du är helt fantastisk. Och jag är fortfarande kär i dig.” Han stängde snabbt av datorn och gick och la sig istället. Tusentals oskickade mail i hans utkorg och i hans hjärna – hundra miljoner kärlekslåtar han hade velat tillägna henne.


Det var alldeles uppenbart att hennes hjärta – nej, hela hennes kropp – längtade tillbaka till hans armar och det varma hjärtat under revbenen. Men hjärnan sjöng en annan melodi, och varenda cell i henne försökte övertyga henne om att hon fattat rätt beslut. Att sorgen skulle lägga sig med tiden och att nätterna skulle bli ljusare, att det skulle finnas andra famnar och andra pojkrum. Fast hon trodde inte att det skulle finnas andra famnar för henne. Hon möblerade om på sitt rum, rensade garderober och lådor under sängen, sms och lappar och böcker, allt som påminde om honom blev hon tvungen att gömma för att kunna glömma. Hon fick ta ner sina persienner för de påminde henne om ränderna som sommarsolen brukade kasta på hennes golv när det varit täckt av deras kläder. Nu var golvet kalt. Hon fick köpa nya sängkläder för att inte örngotten skulle ha kvar något hårstrå i sig som var från honom. Hon försökte hålla sig sysselsatt med inredning och nya intressen, hon testade simning och knyppling och yoga tills hon en kväll satt och stirrade ner på sina händer och hon till slut insåg att hon skulle behöva byta kropp för att över huvud taget inte förknippa sina olika kroppsdelar med honom. Och så gick det ännu fler telefonsamtal som aldrig blev ringda.

fortsättning följer

you can't break my broken heart.

kan någon hjälpa mig för jag förstår inte hur jag ska orka ta mig igenom den här dagen inuti den här kroppen. jag kan inte förstå hur jag ska kunna sätta mig på tåget bland massa folk där det inte är okej att få en ångestattack eller behöva lägga sig i fosterställning för att det värker i bröstet så mycket att det gör ont att andas. förstår inte hur jag ska orka vara människa när det pågår ett krig innanför revbenen.

och det trycker kring bröstet som du gjorde förr

love has left the room
the party is over, but i can't get sober
obsession is towing me deep down down

love has left the room
it fled out the back door
and all that i asked for was forever more
or a real bye-bye
it didn't say bye-bye

i let go if you just tell me
give back the pieces of dreams that you sell me
they trick my mind
i let go if you just let me
i will forget you if you will forget me
i'll slip your mind
i will slip your mind

tie me to the mast
cast me in iron
i hear the sirens
they sing of desire
the fatal kind

this love is my last
my final possession
most violent caress
it's a beautiful mess
and it's deep down down
it's really deep down down

and i let go if you just tell me
give back the pieces of dreams that you sell me
they trick my mind
i let go if you just let me
i will forget you if you will forget me
i'll slip your mind
i will slip your mind

once it settles down
and the fire has burned out
what do you think you'll find
poking through the embers
memories that sting
with the splinters of your doubt
things that you can live without
so i die, give back the pieces
and dreams that you sell me
and trick my mind

i let go if you just let me
i will forget you if you will forget me
i'll slip your mind
i will slip your mind
i will slip your mind
i will slip your mind
i will slip your mind
i will slip your mind

en inflyttningsfest hemma hos erika













så söta och fina vänner jag har. de sitter nära nära mig i soffan på vars en sida om mig och håller ihop mig så jag inte går sönder och frågar hur jag mår när jag behöver det, och så dansar de med mig när jag behöver det. vad mer kan man egentligen önska sig? att sen hjärtat slår femhundratjugotvå slag i sekunden och att man får svårt för att andas för att det gör ont inuti, det är en helt annan sak.

HEMMAFRU.

godmorgon! idag är jag hemmafru. ja, precis exakt så. vinkade för ett tag sen av min man/erika som åkte till jobbet medan jag diskade upp efter vår frukost. idag ska jag vika tvätt, diska, städa och cykla ner på stan för att göra några ärenden åt erika samt handla och laga mat till henne som ska stå på bordet prick klockan fem när hon kommer hem från arbetet. med andra ord hemmafru, och jag trivs! fast roligare hade det såklart varit om jag hade haft en sån där fin klänning och lagt upp håret och haft klackar trots att jag bara skulle gå hemma. riktigt så fancy är jag inte, men en hemmafru som är minst sagt fancy är ju betty draper i mad men. så tjusig att man nästan tappar andan.







jag dör på henne. nu måste jag sätta fart så jag hinner med alla mina bestyr!

she's got to be somebodys baby





en kort stund mellan tolv och tjugo över tolv var vi ute igår. det var mest lustigt för vi gick och köpte godis istället för att gå ut och dansa och sen gick vi hem och erika somnade i soffan.

you were happy with him once. you will be happy again.


foto: papertissue

godmorgon! jag vaknade av att det ringde i min mobil, men så hittade jag inte den så jag hann inte svara. och så var det dolt nummer och det var ju typiskt tänkte jag. att det alltid ska ringa när man inte har mobilen i närheten. tänk om det var något viktigt? om ett jobb? om en lägenhet? om ett universitet? så frustrerande, och så paranoid jag kommer bli om det inte ringer igen.

nåväl, det var helt onödig information. ville bara säga hej och att vi redan är uppe och tvättar och är hurtiga. fast egentligen inte, för maskinerna startade inte och erika är näst intill död. borde köpa frukost åt henne så kanske hon vaknar. igår skulle vi förresten ut och dansa, så runt midnatt satte vi oss på stadsbussen bara för att hoppa av två stationer senare, köpa godis och gå hem igen. mycket fin onsdag!

cause lately you make me weaker in the knees.

idag har jag fixat den här klänningen som jag hade på mig på blog awards. två dagar innan satt jag i panik över symaskinen för att göra klart klänningen, och ändå levde den sitt eget lilla liv under kvällen. men nu är det ändring på det! för jag har satt i en blixtlås och lite annat smått och gott, så nu är det jag som bestämmer över klänningen igen.



tror bestämt att den får följa med på inflyttningsfest på fredag. om en timme tar jag tåget till malmö och erika, och där hade jag faktiskt tänkt stanna ett par dagar. men jag tar med mig datorn som vanligt så mig slipper ni inte! hoppas ni får en fin onsdag allihop.

ps. att jag kan sy, det är en av de egenskaper som jag är mest stolt över hos mig själv. puss!

morgonmusik


but for these past few days leave me alone

godmorgon! är uppe tidigt för klockan tio ska jag vara på möte på arbetsförmedlingen. att gå till arbetsförmedlingen är något av det tråkigaste som finns och ibland är det olidligt men gör mig en tjänst - lova att gå och skriv in er på arbetsförmedlingen från första dagen ni blir arbetslösa. man har nämligen sämst förutsättningar när man är under 25. önskar att jag inte hade väntat en och en halv månad innan jag skrev in mig. nåväl! lyssna på låten förresten. den är underbar.

little red.



åh den här bilden blir jag alldeles glad i hela magen av.




och fast jag var iskall nyss och trodde att jag skulle frysa ihjäl är jag nu helt varm i hela hela hela kroppen, jag tror att det var för att du ringde men det kan också ha varit de två kopparna kaffe jag drack, jag är inte säker.

panik.

jaha. loggade in på studera.nu och läste att jag hade kommit in på genusvetenskapen som jag sökte till på lunds universitet. enda sen jag sökte har jag varit osäker på vad jag vill, jag vet verkligen inte, och nu är det ännu jobbigare när jag vet att jag kommit in. vad ska jag göra? jag vill ju flytta hemifrån och jobba, men jag får ju inte något jobb. jag är lite sugen på att plugga men vet inte om jag vill plugga i lund eller om jag ens kommer tycka genusvetenskap är intressant i ett helt halvår. sen är det säkert bra att ta den kursen ändå, för jag behöver 90 hp om jag ska kunna söka till journalistlinjen som jag nästan bestämt mig för att göra. och sen vet jag inte om jag vill plugga i skåne eller stockholm, eller vart jag vill jobba, eller vart jag vill bo. jag känner mig så extremt stressad när jag tänker på framtiden. jag har bara svaga aningar om vad jag vill göra, jag får ångest och är samtidigt ivrig som ett litet barn och vill att mitt liv ska börja NU, för jag orkar inte gå runt och vänta längre. men vad ska jag ta mig till? jag har ingen aning. den här paniken går inte över huvud taget att beskriva - jag önskar att jag var ett litet barn så att alla andra kunde ta besluten åt mig.

morgonmusik



jag lyssnade på den här låten på repeat hela dagen igår. tusen tack för tipset, jag älskar den och kan inte sluta  lyssna, och det gör nästan lite mer ont i bröstet för varje gång jag tar om den, men jag kan inte låta bli.

but you know, that she’s watching
she’s laughing, she’s turning
she’s holding her tonic like a cross
the room’s suddenly spinning
she walks up and asks how you are
so you can smell her perfume
you can see her lying naked in your arms

på röda korset idag:

jag sålde en mobiltelefon till en äldre mann, cirka 60 år. han stod länge och funderade på om han skulle ha den eller inte, vägde den i händerna och bestämde sig tillslut för att chansa och köpte den. efter ungefär en timme kom han tillbaka och ursäktade sig och frågade hur man gjorde för att låsa upp knapplåset. fint.

so you can smell her perfume you can see her lying naked in your arms

hej kompisar! jag har haft en helg som minst sagt har varit lagom. fredagen spenderades otippat nog hos erika med godis och pyssel ända till midnatt och lördagen med wii och film hos sandra. igår klädde jag julgranen och var på auktion. därför vaknade jag med en känsla imorse som sa att jag måste anstränga mig lite mer för att denna veckan ska bli mer fantastisk än förra (inte för att hemmakvälls-helger är tråkigt, tvärtom behövliga). men det ska nog gå bra. jag var ju trots allt sjuk förra veckan också.

jag börjar veckan med att jobba på röda korset idag mellan 12 och 17 och jag tycker som vanligt att ni ska kika in. där brukar oftast finnas allt för mycket fint och vi bjuder dessutom på gratis fika!


på en färja till danmark, 05 eller 06.

morgonmusik



if i was young, i'd flee this town
i'd bury my dreams underground
as did i, we drink to die, we drink tonight

JULKALENDERN: andra advent

förra året gjorde jag ett tappert försök med en julkalender, men det gick sådär. i år ska jag skärpa mig och göra det på riktigt - här kommer andra delen. en ny del varje advent fram till jul. novellen skrev jag som mitt projektarbete i trean. jag hoppas att lite hopplös romantik kan hjälpa till att lysa upp era söndagskvällar framöver. missade du första delen hittar du den HÄR.


VÅRA BRÖSTKORGAR VAR SYNKRONISERADE
- en kärlekssaga

Del tre.
De möttes på centralstationen en natt i Sveriges tredje största stad. Han var vimmelkantig, av vin men kanske också av längtan. Det blåste den vintern, tjugonde november, han blev tvungen att ta hennes hand för att hon inte skulle blåsa iväg tillsammans med löven och skräpet på marken. Hans hand var varmare än hon trodde att händer kunde vara. Hennes hjärta dunkade så hårt att hon var rädd att han skulle höra hennes hjärtslag men han hörde ingenting, han koncentrerade sig på att gå så rakt som möjligt för hennes kropp så nära gjorde honom alldeles yr. Och han höll hennes hand så hårt, som om han verkligen menade det, som om han inte tänkte släppa henne någonsin. För att hon faktiskt var hans och ingen annans. Den natten var deras armar och ben och tungor och hjärtan i en hög på sängen på riktigt och det var tilltrasslade sängkläder och toviga lockar och när hon såg in i hans djupblå ögon fann hon ändå himlen.

Del fyra.
”Jag älskar dig”
”Vad sa du?”
”Jag vet inte. Men eftersom det bara far ur mig måste jag väl mena det.”

Del fem.
Hon såg på honom när han sov sådär med munnen lätt öppen igen som han brukade göra. Hon kunde inte förstå hur de vackra läpparna kunde älska henne, hon kunde inte förstå hur de händerna kunde längta efter henne. Hon älskade honom i morgonljuset, hon vaknade alltid flera timmar innan honom och såg på honom medan solen sakta reste sig över staden och fler och fler bilar började susa förbi på gatan tre våningar ner. Han var som morgonen om sommaren. Lös så mycket att det nästan gjorde ont i ögonen att se på honom. Han var så innerligt ärlig och liten och fin när han sov.

Hans huvud på hennes axel i bussen. Hans hand i hennes på grusvägen i regnet i natten. Hans kropp mot hennes så nära att de klibbade ihop. Hur skulle hon kunna berätta för honom att hon fick rysningar längs ryggraden så fort hon hörde hans namn? Hur skulle hon kunna berätta att tanken på honom gjorde hennes kropp feberyr? Hur skulle hon kunna berätta för honom, att om han tog på sig skorna och gick ut genom dörren skulle han ta hela hennes inre med sig? Han skulle aldrig kunna förstå att han var som syre för hennes sköra lungor. Och deras tungor var som två kugghjul i varandra.

”Du är det bästa jag vet, jag skulle göra vad som helst för dig” – men ändå, en tveksamhet i hans röst, som letade han efter något större för att få henne att förstå att hon var allt han någonsin väntat på.

Deras kärlek var som våren och blommor i grönt gräs, varje dag älskade de varandra villkorslöst och mer än vad de gjort dagen innan. Och när han drog fingrarna över hennes läppar och försiktigt strök bort hennes lugg från ansiktet kunde hon spegla sig i hans ögon och se vem hon var. Det var som om de hade funnit varandra när hon behövde honom som mest, han hade plockat upp henne från marken och kysst bort all tveksamhet som funnits i hennes kropp. Och när hon än en gång satt på tåget hem och hon sakta lämnade honom och den stora staden bakom sig och det var så mörkt att hon kunde se sin spegelbild i fönsterrutan längtade hon redan tillbaka till hans armar som var så mycket bättre än ett lila, hårt säte på ett tåg.

Det spelade ingen roll om hon bara fick sova i fyra timmar eller i en hörna utan täcke eller glömma att äta frukost och ha huvudvärk hela nästa dag som hon tvingades spendera i skolan, för hon ville ändå att han skulle vara där när hon vaknade. Hon ville se hans ansikte och bli påmind om att han var hennes och hon var hans. Hon ville säga hejdå till honom innan hon gick även om hon visste att om han svarade så pratade han i sömnen och skulle inte minnas det när han vaknade. Hon ville att han skulle vara där när hon somnade. Och hon visste att tusen andra hade känt det hon kände och tänkt det han tänkt. Men att vara med honom var som att stå på en bergstopp och blicka ut över en upplyst stad. Men han var så mycket mer än någon som höll hennes hand om natten när hon var ur balans. Deras kärlek var som en bekräftelse på att hon var vid liv.

Och kanske sökte de sig till busskuren en dag när det regnade. Till parken för att sitta i gräset när det var sol och han kunde räkna alla leverfläckar på hennes bleka hud. Och hon kunde dra honom närmare sig och känna hans ryggrad när det blev svårt att andas. Men när hon låg på hans bröstkorg och hade läpparna mot hans hals och räknade hans pulsslag kunde regnet få smattra mot fönsterrutorna. Hans händer var så varma på hennes hud.

foto: papertissue


Del sex.
Han kröp närmare, la sig ovan på henne och viskade:
”Känner du?”
”Vadå?”
”Våra bröstkorgar är synkroniserade”
”Åh”, sa hon och så låg de tysta en stund och lyssnade på det svaga ljudet av när han automatiskt andades ut när hon andades in och tvärt om.

De räknade allt som gick att räkna då. Fräknar, blåmärken. Andetag. Hur många av hans svarta korta hårstrån som hade fastnat på hennes kuddar. Han sa: vet du om hur bra du är. Du är bäst, du är den finaste flickvännen man kan ha. Hon sa: jag älskar hela dig. Så kysste hon honom och han la handen runt hennes nacke som han visste att hon älskade. Och hon tänkte: de andra måste tänka – om detta vore en film skulle hon ha huvudrollen.

Del sju.
Deras kärlek var så intensiv att hon ibland bara fick svårt att andas. Hon älskade honom, hon älskade älskade honom, så mycket att det ibland värkte i kroppen på henne. Hon ville vara nära honom alltid, bära hans doft i hennes kläder, kyssa hans nacke. Ville att hans fingrar skulle bränna på hennes hud, hennes hals, hennes höftben, och hans läppar. Hans läppar. Hans nyckelben. Hennes hjärta hade aldrig slagit med sådan kraft. Hennes liv hade aldrig haft ett så brett färgspektrum, hennes läppar hade aldrig längtat efter någon så som de kunde längta efter honom.

Men alla förhållanden blir tillslut vardag (VARFÖR?) och så blev det även för dem. Hon glömde hur gatlyktan utanför hans fönster brukade kasta skuggor efter dem i rummet. Hon drog upp knäna mot hakan och kramade om hela sig själv som för att fånga hans doft som fortfarande satt kvar i hennes hud efter att han åkt för fyra dagar sedan, fyra dagar, ett ljusår. Ibland när de sågs kunde hon helt enkelt inte känna värmen från hans hand även om de pressade ihop deras handflator hårt som så många gånger förut. Ibland bankade inte hennes hjärta fortare och hårdare när hon sprang upp för de sextiofyra trappstegen som ledde till hans lägenhet – ja, ibland sprang hon inte ens. Hon funderade i stillsam panik om hennes numera behärskade iver betydde att hon kanske höll på att sluta älska honom men så var det inte. För hon visste inte hur man inte älskade honom, det fanns inte i hennes begreppsvärld för det kändes som att hon älskat honom hela sitt liv. Och dessutom var de två som papper och penna – helt meningslösa utan varandra.

Det fanns nätter hon inte kunde andas utan honom. Dessa nätter var hon livrädd för att han skulle lämna henne för hon var inte säker på om hennes kropp skulle veta hur den skulle bete sig om han inte var i närheten. Hon var inte säker på att hennes ben skulle fungera. Hon visste inte om hennes blod skulle fortsätta cirkulera eller om hon ens skulle kunna stå upp utan att falla ihop till en hög. Hon vågade inte testa så hon låg kvar på sängen, funderade på hur man vet när kärlek tar slut och hur man gör för att förstå.

fortsättning följer.

THE WORLD IS LIKE YOU



om all musik i hela världen försvinner spårlöst; låt mig bara behålla den här så överlever jag. har inte ord att beskriva den, förutom LKAHGOIUWQY%)/(P"#=&)WQPOIFKJFLKHNKJSHOÖWUPR"=)UIOT^ÅGNA!

att vänta på bussen 11:01




och för första gången: lättnad på tåget hem. hundra tunga stenar som lyfts från bröstet och ditt namn får mig inte längre att tappa andan. lättnad, eller är det bara för att solen lyser, jag vet inte riktigt.

morgonmusik



god morgon! frukost med erika betyder julmusik, så det får ni också tycker jag! nu ska jag ta tåget hem. hoppas ni mår bra kompisar.

ring inte skriv inte lås inne ivern i dig

men kan du inte bara ringa då och be mig komma. du får lov att räkna alla mina leverfläckar om du vill, du kan ta dom allihop. du får dom. och fråga om mina märken, fråga om honom, fråga vadduvill. du kan få min korsrygg också, om du vill.

alla ryggar tillhör dig tills jag går fram, "förlåt jag trodde det var nån annan"


foto: papertissue

god kväll! dagen har spenderats i malmö med mamma där det var meningen att julklappar skulle inköpas, men jag hittade ingenting. fast det var fint ändå, för mamma är nästan aldrig i malmö så hon tycker att det är så spännande och jag kunde glänsa med att berätta anekdoter om gatorna. typ. sen mötte vi erika och tog en kaffe på barista.

nu sitter jag hemma hos erika här i malmö och äter godis och chips. jag har min dator med mig så vi lanar lite och har internetfest. ikväll blir det bara hemmakväll och mys här, om inget plötsligt händer. det vet man ju faktiskt aldrig.

morgonmusik



so stay there
cause i'll be coming over
and while our blood's still young
it's so young, it runs
and won't stop til it's over
won't stop to surrender

såhär såg himlen ut klockan halv fyra idag.



jag har upptäckt något! det finns ju playlists på youtube! att jag aldrig tänkt på det innan. jag skulle leta upp en låt innan och kom in i en spellista och nu har jag spenderat halva kvällen med att lyssna igenom den och gjort min egen! det är ju helt fantastiskt vad mycket bra musik det finns som man inte känner till. kände verkligen att jag behövde dela med mig av den här ljuvliga musiken så här får ni den!
v moon safari

erikshjälpen/röda korset





när man är arbetslös händer det lätt att man kommer in i en fas då man sover väldigt länge eftersom man oftast inte behöver gå upp. så om torsdagarna ställer jag klockan efter erikshjälpens öppettider. vissa ställer klockan för att hinna med bussen, andra ställer klockan för att hinna till erikshjälpen när dom öppnar portarna klockan tolv. jag var nästan längst fram i kön.

det slutade med att jag köpte en massa julklappar! först fotade jag alla saker men sen kom jag på mig själv, hur dumt hade det inte varit att lägga ut det här, när jag ju inte riktigt vet vem som läser den här bloggen? så korkat. istället får ni se lite av sakerna jag köpte till mig själv, plus en skjorta, två böcker och ett rött band. de röda plåtburkarna är gamla. när jag skulle packa ner det i min flytta hemifrån-låda upptäckte jag till min förtjusning att jag redan hade en exakt likadan glasburk som den på bilden i mitten! då skrattade jag högt åt mig själv. trodde bara det var sandra som glömde bort saker hon köpt, men nu har det tydligen även drabbat mig. nåväl. nu är jag nästan klar med alla julklappar! så hurtigt av mig.

i can't believe you didn't feel a thing.

idag har jag varit så pepp på julen! jag mötte sandra ute i byn tidigare idag, och jag köpte lite julklappar och sen gick vi hem till mig och drack te och åt lussekatter. jag kände för att ha ett stort julbak och sjunga högt med carola i någon julsång, men eftersom jag känner mig sjukare och sjukare för varje dag som går satte jag mig för att spela piano istället. idag känns det som att svälja taggtråd varje gång och huvudvärken ska vi inte tala om. och så det tråkigaste av allt - jag har tappat aptiten. hoppas jag inte är allvarligt sjuk, jag orkar knappt stanna hemma längre.

nu håller jag på att skriva en text om miljön som jag blivit ombedd att göra för P3 nyheter till nästa vecka, och sen kanske jag ska ta och måla naglarna och fortsätta lyssna på radio dept. så intressant kommer min onsdagskväll bli. jag saknar malmö. förresten är det ju december nu! det betyder haft köpstopp en hel månad. duktig, maria!




bästa låten just nu.



take me out tonight
because i want to see people and i want to see life
driving in your car
oh, please don't drop me home
because it's not my home, it's their home, and i'm welcome no more

and if a double-decker bus crashes into us
to die by your side
is such a heavenly way to die
and if a ten-ton truck  kills the both of us
to die by your side
well, the pleasure - the privilege is mine

Waiting hurts. Forgetting hurts. But not knowing which decision to take is the worst of suffering.


foto: papertissue

ibland får jag lite dåligt samvete för att jag inte mår sämre än vad jag gör. det här är kanske en lite konstig sak att skriva. men är det inte meningen att jag ska vara hjärtekrossad, ligga i koma och att mina ögon bara ska kunna se svart? det gör dom inte, dom ser så mycket färg i ett så brett spektrum. det är konstigt att något man älskar så fruktansvärt mycket kan vara så dåligt för en. att göra slut med min pojkvän var det värsta jag gjort i hela mitt liv och ändå är jag ibland gladare nu än jag varit på länge, länge. det är klart att jag saknar honom och det kommer jag nog alltid göra men det känns märkligt att inse att vi inte var bra för varandra, inte alls. att jag kan må bättre utan honom än med honom, det trodde jag aldrig någonsin.

mer stockholm














(alla bilder är som ni säkert förstår brutalt snodda från min kompanjon sandra. ingen annan skulle orka ta så många bilder på mig.)

en stor latte, tack, hogwarts express, thaimat och fnittrig maria, sminka sig, uno och vin, dimmigt götgatan, fin sandra, vintagemarket i skrapan och pizza. fast just nu hade jag helst bara velat vara på hornstull.

morgonmusik


jag flyr till smygehuk för alla minnen gör mig sjuk
och ryktena på stan om hur ni mår bra


godmorgon december!
maria

MARIA

Hejhej, jag är 26 år, bor i bästa staden Malmö och jobbar som socionom.

Det bästa jag vet är att dansa, kisa mot solen, städa, Paris, öl på fredagar, kärlek, cykla och när saker blir som jag tänkt mig.

hejamaria@gmail.com


Follow on Instagram

Follow



arkiv


2017
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2016
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2015
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2014
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2013
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2012
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2011
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2010
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2009
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2008
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2007
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december


Senaste inläggen



Kategorier