igår missade jag dokumentären om lars winnerbäck på ettan, men som tur är lägger svt upp sina program på internet med, och nu har jag sett den. jag har suttit med gåshud och tårar i ögonen genom precis hela dokumentären, och jag överdriver inte ens. han är så himla himla fin. jag förstår verkligen inte hur man inte kan gilla honom, han är så innerligt ärlig och skör. jag tror faktiskt inte att jag vet någon annan som skriver texter som honom. han är så... nej. jag hittar inte ord.

se dokumentären här, för guds skull.