i
en krönika i tidningen SOLO skämtar
calle schulman om hur han slår sin flickvän blodig för att hon lånat hans rakapparat. calle schulman säger själv att det är helt okej att skämta om eftersom det för honom är det mest otänkbara, och eftersom det är på SKÄMT är det okej och roligt. men när
någon på ett artigt sätt ifrågasätter honom säger
inte bara calle själv utan även flera hundra personer som håller med honom, att personen i fråga är en bajsnödig, tråkig manshaterska som tror att kvinnor måste behandlas som porslinsdockor.
varför är det så? att så fort någon opponerar sig emot vad som
egentligen är så roligt med skämt om mäns våld mot kvinnor så sluter alla ihop sig och säger att det i själva verket är sådana som klagar på sån här humor som
ger feminismen sitt dåliga rykte, och dessutom har man tydligen ingen som helst självdistans heller. för har man självdistans, då kan man tydligen som kvinna tycka det är roligt med skämt om misshandel.
men ingen och då menar jag INGEN säger emot
alex schulman när han tar avstånd ifrån humorn i när han i en tecknad serie
ska kasta sin dotter i väggen. det är verkligen ingenting som är roligt att skämta om, och det håller
alla med om. men när calle schulman skämtar om att han slår sin flickvän för att hon lånar hans rakapparat, ja då är det helt SJUKT ROLIGT och alla som inte håller med om det är äckliga tråkiga feminister.
alla har olika åsikter om vad som är roligt och okej att skämta om, men vad utgör den stora skillnaden som gör det okej att skämta om mäns våld mot kvinnor men inte våld mot barn?
vad är egentligen skillnaden?(25%, alltså 1 av 4, av alla kvinnor i sverige upplever någon gång våld i en nära relation (källa). så länge män slår kvinnor råder ingen som helst jämställdhet mellan könen och våldet är en kränkning av grundläggande fri- och rättigheter.)
