oj vad tomt det kändes helt plötsligt,

en gång trodde jag att jag var kär, sen blev jag kär på riktigt och dog när han sa "men maria det var du och jag hela tiden" och det var så in i helvetes kallt flera tusen minusgrader och jag började plugga genus och sen mellan brödbakning och latte på söder blev det helt plötsligt vår. och sandra som börjat gilla kaffe. fina besök från familjer och vänner och jag som fått B i betyg tappade hakan och sen: sommar typ, och jobb jobb jobb och verkligheten som kom ikapp. kan inte andas måste härifrån måste hångla med min kille måste bort kan inte andas. och sen få ny lägenhet, fylla i papper, adressändra och de finaste sista dagarna med bästa sandra.

hejdå stockholm. vi ses kanske igen. men malmö är faktiskt finare.

nu tänkte ni kanske att jag skulle skriva god morgon, att jag tagit mig en fin liten sovmorgon såhär på fredagen. men icke! var uppe med tuppen idag, vaknade till och med innan klockan ringde för huvudet är så fullt av tankar på saker som inte får glömmas. jag har inte legat på latsidan alls utan städat precis hela dagen, så nu är vårt kök lika glänsande skinande rent som i reklamerna. det är sant. toaletten också.

jag behöver klippa naglarna, men nagelsaxen är nerpackad och omöjlig att hitta. allting är förresten i lådor just nu, utom det allra nödvändigaste. som till exempel toapapper och gitarren. ikväll jobbar jag min sista dag på gröna lund någonsin, till 00.20, och åh vad jag längtar tills jag kommer hem då för då är min mamma och storebror här! så himla fint. tänk att jag flyttar imorgon, va. helt sjukt.



en gång i tiden var lägenheten mysig. nu är den kal och tom så det ekar.

älskar allt knäppt med of montreal.

godmorgon hjärtan! idag är det tydligen både dimmigt och regnigt och allt tråkigt på en och samma gång, och jag är så hemskt trött. men idag är min näst sista dag på jobbet, och innan jag börjar ska jag smita iväg till hornsgatan och fika i timmar med finaste linnéa. det är det bästa man kan göra regniga dagar.

imorgon börjar allt det jobbiga, knasiga och roliga. städa hela lägenheten, packa det sista, jobba till halv ett på natten och sen kommer min mamma och storebror hit, sover några timmar, lastar alla lådor och saker och på lördagsmorgonen kör vi till malmö!

sist mamma och pappa hälsade på mig planterade de frön som växte som små fågelungar. fast nu har de dött, fröna som såg ut som gräs när de växt upp. men det var kul så länge det varade i alla fall.

jag flyttpackade här om dagen och hittade lådan med gratulationskort, brev och lappar som jag fått under åren och verkligen inte vill slänga. det är en låda fylld till bredden med kärlek. jag satt mitt på golvet i min lägenhet och tårarna bara rann och rann när jag öppnade brev och läste kort från mamma, släktingar, okända människor, pojkar och vänner. glädjetårar, förstås. jag tänkte: hur kan jag någonsin vara missunnsam när det finns så här många människor som älskar mig så mycket? jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna all den här kärleken men jag är så tacksam.

tydligen så är höjden av töntighet att bära en sån här tröja utan själv ha varit i landet. lite som att ha en bandtröja av ett band man inte gillar. ja, kanske är det lite fånigt.

men nu är det såhär att jag har fått tröjan i present av en väldigt fin vän som befann sig mitt i new york och mitt i den staden tänkte hon på mig. det tycker jag är ganska fantastiskt, eftersom det nog finns mycket annat att tänka på när man är i new york. så det så.

hej finisar. idag är jag glad i magen, det kan bero på att kaffet smakar extra gott idag eller för att jag bor i malmö på lördag. eller för att jag är så jävla kär i min pojkvän att det knappt är klokt.

igår på jobb kom en kille fram till mig och sa att han gått runt på grönan "hela.. nej halva dagen" och att jag var den sötaste tjejen han sett på hela stället. sen skrev han sitt nummer på en broschyr och bönade mig att ringa honom idag och ramlade vidare in för att dricka öl. jag misstänker att han var ute efter gratisvinster; ni förstår, jag delade ut fantastiska skumgummi-svärd i mitt spel igår. ett sånt är man ju beredd att gå hur långt som helst för att få!

annars då? äter kantarellsoppa, lyssnar sönder den här playlisten, packar ner min garderob och mitt kök och inser vad mycket mindre saker jag har än jag trodde. idag ska jag jobba från 17-23:30, det ska jag göra hela veckan.

jag har så mycket att vara glad för just nu. jag måste påminna mig själv om det.


sandra som fotat, i slänggungorna på grönan.

hatar mig själv idag. vill så himla mycket men gör ingenting. tycker att allt är hopplöst och tråkigt. vill lyssna mer på beatles och alltid klä mig i fina kläder. vill vara en som inte tycker det är tråkigt att äta själv och jag vill utbilda mig, lära mig nya saker och brinna för något. jag vill hångla och inte bry mig om att jag blir längre än min pojkvän i mina nya höga skor. jag vill inte sova ensam varenda natt. jag vill orka. jag vill sluta bära svart och inte vara så jävla neurotisk hela tiden. sluta oroa mig.

och sånt.

• man börjar gråta för att tråden i symaskinen tar slut
• man känner sig som världens mest misslyckade människa för att man inte minns vägen till ett speciellt ställe
• man bokar tvättid, bokar om en ny tid och bokar sedan tillbaka till den första tiden under samma dag bara för att man inte kan bestämma sig
• man tror att man kommer vara ensam för resten av livet bara för att man är ensam just i detta nu
• man vill så gärna gå ut och fika med en vän men man förstår inte hur man ska kunna gå upp, klä på sig och gå ut genom ytterdörren, det är en omöjlighet

tomhet, idel tomhet.

nu när det är så nära. nu när jag vet att om en vecka kommer jag flytta och då kommer jag bo i samma stad, högst en kvart ifrån min pojkvän. nu när jag vet att det är så nära tills vi ses.

då är det som mest olidligt.

godmorgon! här får ni en liten video för ett par veckor sedan i malmö när vi satt hemma hos erika och drack vin som slutade i en allsång till alla håkan hellströms låtar. här hörs visserligen min sköna stämma mest. men de andra sjöng också, jag lovar. fint var det.

idag ska jag städa, rensa, tvätta och börja flyttpacka. kan det bara inte vara lite sol. jag känner mig så himla ensam i det här vädret.

hamnade på götgatan idag med erika och jens. efter kaffe och så blev det dags för mat på ett ställe jag inte minns namnet på men där blev vi kvar i ungefär fyra timmar och pratade om allt från biologi till feminism till döden och sånt, sen blev det dags för dem att åka tillbaka till skåne och jag åkte hem till mitt och stannade på ica för att köpa pastasås, godis och salt. inga konstigheter.

ni vet de dagarna då man bara känner för att dra täcket över huvudet och lyssna på sorglig musik och inte prata med någon och bara vara inne hela dagen. är det de dagarna man ska stanna inne och göra precis det, eller är det sånna dagar man ska gå ut?

igår var erika och hennes pojkvän i stockholm för att hälsa på hennes syster som flyttat hit! lyckligtvis känner jag både pojkvännen, systern, systers pojkvän och systrarnas storebror så jag fick hänga med dem. de hade bokat bord på 5emtio4yra på götgatan och jag kände mig lite som en låtsasmänniska för jag har kanske ätit på restaurang med förbokat bord två gånger förut i hela mitt liv men här fick man provsmaka vinet innan man beställde in flaskan och sånt där som man brukar se på film typ. jag känner mig ofta som en bonde i stockholm, har jag nämnt det förut? åt i alla fall en supergod kantarell- och sparrisrisotto.


det regnade så förfärligt så när vi var klara sprang vi till tunnelbanan och åkte hem till systern och vi pratade gamla barndomsminnen och skrattade åt den här inbjudan som av någon anledning skrev allt även på spanska undertill. sen skulle vi till fabriken, men helt plötsligt var klockan lite över ett och det kändes jobbigt att gå ut i ösregnet så vi struntade i det.





sen blev det dags att traska hem. det verkade aldrig vilja sluta regna. jag hade på mig min nya kavaj, nytt halsband, nygammal jumpsuit med långa ben och gamla skor. det tog lång tid innan tuben kom, men tillslut kom jag hem till vår kära backe och somnade till ljudet av regnet som smattrade mot fönsterblecket.

det är så tyst här att man verkligen kan HÖRA ugnen bli varm, den tickar som en bastu. grad för grad. det är så mycket som händer nu. om en vecka flyttar jag till en fin liten etta mellan nobeltorget och folkets park i malmö. det är mycket som måste fixas inför en flytt. adressändring, släpbil och var la jag nu alla flyttlådor igen? min fina sambo flyttade igår så nu ekar lägenheten, det är så tomt utan henne och hennes saker här.

jag har sagt upp mig från jobbet och slutar om fem dagar. det var lika bra. jag hade kunnat jobba längre, men det var mest av praktiska skäl det fick bli såhär. papper ska fyllas i, dubbla hyror ska betalas. det finns mycket här som lätt ger en ångest fast mest av allt längtar jag efter att flytta. jag kommer aldrig ångra att jag flyttade till stockholm, för jag har varit med om så mycket fantastiskt. men det ska bli så skönt att komma hem och känna att man passar in.

ibland är man bara trött på sig själv och allting i sin garderob. ibland önskar man bara att man vore någon annan, så det tänker jag låtsas att jag är ikväll. jag tänker låtsas att min tomma lägenhet är en vindsvåning istället för en liten tvåa, att jag är någon som inte har blåmärken på benen och att jag är rikare än vad jag är. en som jobbar på ett kontor med stockholms vackraste utsikt och utför något VIKTIGT jobb. en som tar taxi istället för tunnelbana, som äter på restaurang med förbokat bord en lördagskväll och dricker rödvin och röker cigaretter i höga klackar och bara är allmänt fabulous.

så tänker jag vara ikväll, och jag tänker definitivt inte låtsas om att det regnar.

jag har bestämt mig för att börja gilla ärr, eftersom de ändå aldrig kommer försvinna. de berättar historier. jag älskar alla hans märken; det är mest ärr från gamla fylleslag. två små i pannan från en takfläkt, ett runt på högerarmen av någon cigarett som kommit för nära. ett tunt kritvitt streck från ögonbrynet ner mot näsan som han fick som barn. de mörkrosa födelsemärkena på insidan av hans knä. ett är från någon gammal piercing som blev infekterat och fick tas ut. hans handleder är fria från ärr till skillnad från mina. vi skrattar åt det ibland. de kommer aldrig försvinna så de kan lika gärna förbli milstolpar för perioder som börjat och tagit slut. tonårsångest eller fylleslag. det är ändå nästan samma sak.

blä jag har sovit kanske fyra timmar i natt. kunde verkligen inte somna och idag börjar jag jobba klockan tio. det är inte så roligt, men å andra sidan kompenseras det av det faktum att det är lördag och jag är ledig imorgon = fest, samt att det är mulet väder vilket är guld värt för oss i SERVICEBRANSCHEN som springer omkring hela dagarna och blir väldigt svettiga. nu inser jag att den här slarvskrivningen börjar mer och mer likna ett sms så det är väl bäst att ge upp. är nog inte särskilt vettig alls idag så här får ni två bilder från igår istället:



sandras bilder och örhängen.

idag hade jag min lediga dag! jag och sandra bestämde oss för att ta en heldag och började med att sova till halv elva. lite snopet. sen åt vi lång superlyxig frukost framför tre SATC-avsnitt. när vi gjort vid oss hoppade vi ner till tuben och åkte två stationer till zinkensdamm och gick på beyond retro i en hel timme. man blir helt euforisk och glömmer tid och rum ungefär. köpte gjorde jag i alla fall en klänning, en kavaj för halva priset och en paljettbasker! är himla nöjd.

kuriosa: jag har fortfarande röda märken på högerarmen efter alla galgar jag bar runt på till provrummet.

sen gick vi på judits på hornsgatan, myrorna, uppåt väggarna, fikade på café fåtöljen och till sist h&m på drottninggatan. uppåt väggarna är förresten söders finaste second hand-affär och ligger i korsningen hornsgatan/rosenlundsgatan och är, som namnet avslöjar, fullproppad med fina saker från golv till tak. sandra köpte en hatt och jag hittade kanske min drömklänning men var för snål för att slå till. sån är jag. allt över 100 är för dyrt.

JAGSAKNARDIG.

sandra som fotat fattar ni väl.


igår efter jobbet mötte jag upp sandra på hornstull och så köpte vi jordgubbar, pizza och vin och cyklade till tantolunden och placerade oss där några timmar med picknicken, kortspel, musik och sånt fint. nu kan jag stryka det från min lista! hemskt trevligt var det.

imorgon är jag ledig. måste orka cykla till jobbet nu, måste tvinga kroppen. imorgon är jag ledig. imorgon får jag sova. imorgon.

tips från arla.

igår efter jobbet åkte jag hem om, sen snabbt på färjan tillbaka till grönan där vi skulle möta upp sandras kompisar som jag bjöd massa gratisbiljetter på. sandra är fin.





vi vågade inte åka insane, men slog till på slänggungorna, katapulten, popexpressen, kvasten, vilda musen och jetline. har inte åkt karuseller på flera år, och sist jag gjorde det var jag ganska full på tivoli i köpenhamn. men gud. som jag skrek, skrattade, var rädd, förtjust och adrenalinet bara pumpade. fint!

jag har kommit på att det finns en del saker jag måste göra innan jag flyttar från stockholm:

1. lära mig jonglera. jag tänker att man måste kunna det om man jobbat en sommar på tivoli.
2. köpa minst en till klänning eller jumpsuit från beyond retro.
3. dricka vin i tantolunden. man kan inte bo tio minuter från den utan att ha besökt den.
4. dricka after work-öl.
5. gå på debaser slussen.
6. vara på allsång på skansen.

globen skiter jag i.

igår insåg jag en ganska märklig sak: jag gillar faktiskt mitt jobb.

trots alla jobbiga fyllon, skrikande barn och andra människor med brist på respekt för mig som personal så är det ändå ganska fint att jag gör rätt så många folk om dagen glada.

älskar denna låten.

hej mina små hjärtan. såhär tidigt har jag inte gått upp en enda gång under min semester, jag känner mig som en zombie efter vanan att gå och lägga sig vid två och sova till tolv. men jag häller i mig kaffe och tvingar min kropp så det ska nog gå bra. idag är det tillbaka på jobbet efter tre veckor, det känns nervöst. tänk om jag glömt hur man gör. tänk om alla jag kände har slutat? tänk om jag blir behandlad som en nyanställd? inte för att det vore det värsta som skulle kunna hända, men ändå. nervöst är det. 11-22 jobbar jag dessutom, fint pass att börja med. det är bara till att bita i det sura äpplet liksom.



ps. ikväll spelar timo räisänen på grönan klockan åtta. det hade varit fint om ni kom förbi och sa hej.

åh den här dagen känns bara så tung. tungt i luften, tungt i hjärtat. halv fem hoppar jag på tåget tillbaka till stockholm och allt jag kan tänka nu: vill inte vill inte vill inte vill inte.

JAGVILLINTE.

har blivit tokförälskad i the xx. hur kan jag ha missat dem förut? det här är ju helt fantastisk musik, jag blir helt till mig. så jävla bra.

vänner. det är söndag och jag är så förfärligt trött, men det är det värt för åh så roligt jag hade igår. det gör så ont i mig att jag ska åka ifrån alla nu, när man vant sig vid att kunna promenera till alla som gör en glad och smsen fredagseftermiddagarna om vad vi ska göra ikväll. jag älskar allt det självklara i de här relationerna. det är ingen fråga om OM vi ska ses, utan snarare NÄR. det självklara. men nu svävar jag iväg.

jag är i tomelilla nu, åkte hit imorse när min pojkvän hoppade in i en bil och åkte många mil för att kolla på lägenheter. han ska flytta och det är så tråkigt. men ikväll kommer han tillbaka till malmö och jag också, för imorgon åker jag tillbaka till stockholm. jag är så hemskt sentimental idag. nu ska jag äta grillat med min familj. puss!

gårdagen började på mycket liknande vis som förra lördagen. jag traskade hem till anna i solen, köpte hallonsoda på vägen och så satt anna, jag och linnea och tittade på det vi filmade när vi semestrade i jämjö för någon vecka sedan och vi blev så pepp av att titta på oss själva så vi var tvugna att börja dansa. men vad som gjorde den här lördagen så mycket bättre än förra var att 1. det var inte alls lika varmt och svettigt. 2. jag var så gott som hel (eller ja, allt som oftast). 3. min klänning gjorde att jag kände mig så hemskt fin och glad.






vi drack fulsprit och fulvin, nördade oss i gyllene tider och jumper-låtar och så droppade fler och fler personer in.






dansade lite till.


sen gick solen ner och lägenheten var full av glada människor och sen blev det liksom aldrig att vi gick hem för jag ville inte att kvällen skulle ta slut så den fortsatte och sen gick solen upp igen och klockan sju gick jag och min kille hem och det var helt ljust och för första gången på en månad frös jag.

men alltså. de här vännerna. de är så fantastiska och jag vet inte om jag förtjänar det.

malmöiterna skämmer bort mig: två dagar i rad har jag fått kommetarer från okända människor i affären och på gatan om hur GRYMT fina och söta klänningar jag har! minst sagt festligt.

nu känner jag den igen, tristessen och ångesten som kommer krypande för jag vet att våra dagar är räknade. i övermorgon sitter jag på tåget tillbaka till stockholm och lämnar alla bakom igen. det är allt jag kan tänka på. den tågresan, den jävla tågresan, vilket plågeri det kommer att bli.

vill inte.

igår åkte jag och min pojkvän hem till erika och jens för att grilla och sådär. strålande väder, som vanligt.


krokodilen ville också vara med och äta.







sen kom det lite fler folk, vi sittdansade och stådansade och sjöng och drack vin ur latteglas och sånt. sen vidare och sen vidare igen och sen trött och hem i natten men fortfarande 24 grader varmt ute.


<3.

hej finisar! jag är i malmö och vi håller på att göra vid oss, ska strax bort till erika och jens för grillning och vin. det är sommar och jag är glad och kär. hoppas ni är lyckliga i magen! puss.

ps. jag har lagt ut ett par fina vita handskar på bloppisen om det kanske kan vara något som faller i smak.

tre fina bloggar:

• my parents were awesome
• smash my dream of love
• sara - au pair i minneapolis

ni vet när det känns som att ingenting spelar någon roll längre, att det skulle dröja minst en vecka innan någon skulle lägga märke till om man försvunnit? så känns det nu.

jag och sandra var på marknad idag. det var varmt och mycket folk men ändå lite trevliga saker att titta på, som den här resegrammofonen till exempel. men den var ju inte till salu förstås. desto mer fint fanns det på erikshjälpen, som vanligt:


som tillexempel en bricka och två klädda 50-talsgalgar för tio kronor styck.


och en prickig sjal för en femma.


runda solisar för 25.



samt en konstig blus ni inte får se på bild, ett bord för 65 och ett sjukt fint soffbort för 85. jag dog lite. ni får bara se en liten tjuvkik, men det är i alla fall ett sådant bort jag velat ha hela tiden. med hylla under till. ÅH! nu är ni lite avundsjuka va va va. säg att ni är det!

för exakt ett år sedan såg jag ut såhär. jag skulle åka och jobba som vanligt om torsdagarna, ställde kameran på studsmattan och tog ett kort innan jag sprang iväg. det var jättevarmt ute och inne på bussen, minns jag. nu är den hatten såld, skorna också för den delen, kjolen har jag inte använt sen dess och festivalbanden på högerarmen är avklippta. jag har bytt städer och sällskap men sitter ändå i samma hus nu som för ett år sedan, trots att precis allting är annorlunda.

igår såg jag bröllopsfotografen och jag gillar den, den är rolig och tuva novotny klär sig så himla himla fint att det är en fröjd att titta på. idag har jag varit så uttråkad att jag bara känt för att lägga mig ner och gråta, jag hatar att inte ha saker att göra. blir så rastlös. måste göra något hela tiden. har sytt och handlat och fixat men det är inte tillräckligt. det är så varmt, jag kan knappt vara ute och det är sorgligt. ikväll har jag lagt 500bitarspussel i flera timmar, det känns lustigt men vad annars ska man göra i tomelilla? det visade sig att jag var en hejare på pussel och utbrast "ah!" varje gång jag hittade en bit som passade. idag när jag och mamma var och handlade i två olika affärer insåg jag att halva min högstadieskola jobbar i kassorna i affärerna här. vet inte om det är mest sorgligt eller trevligt, någon måste ju stanna här för att byn ska överleva liksom. imorgon är det marknad här, det ironiska i att längta efter det för det är något som HÄNDER åtminstone. mest längtar jag till erikshjälpen, jag ska köpa mig ett soffbord tänkte jag, men man hittar ju aldrig något när man letar efter något speciellt. så är det jämt.

mer nytt på le bloppis.

från och med nu ska jag titta på den här varenda gång jag känner mig ledsen! så himla bra.

jag har länge länge funderat över internet och alla sociala mediers påverkan på oss, och så läser jag det här fantastiska inlägget hos michaela forni om precis samma sak. hur många gånger har jag inte låtit ett blogginlägg, en taggad bild eller en statusuppdatering bestämma hur jag ska må den dagen? hur kan han skriva så till henne och var inte det samma tidpunkt på dygnet som jag var hemma hos honom? när jag och min pojkvän hade gjort slut i vintras gick jag in på hans facebook varje morgon och läste och såg saker som fick mig att må så dåligt att jag bara låg och grät - saker som jag i efterhand fått reda på var nonsens och ingenting. bilder på en trång soffa bredvid en tjej som är snyggare än mig. hur man låter paniken och paranoian ta över det sunda förnuftet. blogginlägg hos vänner som man analyserar sönder för att klura ut om det handlar om en själv eller inte. jag är tacksam för att internet gör det möjligt för mig att få utlopp för min kreativitet och för att jag kan hålla kontakt med mina vänner som bor på olika ställen i hela världen, men i många fall har det förstört mer än det hjälpt.

fast jag älskar det ändå.

receptet har jag stulit men modifierat lite från leila bakar på recept.nu!



ingredienser
350 g mjukt smör
6 6 dl strösocker
3 3 dl kakao
1 1 dl ljus sirap
0.5 0.5 tsk salt
6 6 st ekologiska ägg
3 3 dl vetemjöl
400 200 g vit kvalitetschoklad
300 150 g valnötter

fudge glaze
3 2,5 dl vispgrädde
1 ca 1 dl mjölk
1 1 dl ljus sirap
1 1 tsk malen ingefära
400 200 g mörk choklad

valnötter till garnering

gör såhär
sätt ugnen på 175 grader. vispa smör och strösocker vitt och poröst och blanda sen i kakao, sirap och salt. rör i ett ägg i taget och vänd sist ner vetemjölet i smeten. hacka chokladen grovt och vänd ner den och hela valnötter i smeten. lägg ett bakplåtspapper i botten av en ugnsplåt med kant och fyll med smet. grädda kakan i mitten av ugnen i 15-25 minuter, Prova med en sticka, den ska vara lite kladdig när du tar ut den. låt kakan svalna medan du börjar göra fudge glazen: koka upp vispgrädde, mjölk, sirap och malen ingefära och ta av kastrullen från värmen. finhacka chokladen och rör ner i den varma gräddmjölken så att chokladen smälter. bred
sen ut glazen över kakan, låt den stelna i kylen och skär i rutor. klart!

ps. jag tyckte att smaken av ingefära tog över lite, så om man inte gillar det kan man kanske halvera eller utesluta ingefäran helt.

idag åkte jag och mamma på utflykt, till ystad först för att gå på röda korset men de hade sommarstängt och när jag såg det kände jag mig som världens mest misslyckade idiot som inte ens kan kolla upp öppettider ordentligt. efter det åkte vi till glemminge för att fika på olof viktors som är världens finaste café, helt ärligt. vi åt dyra men goda mackor och två koppar kaffe och sen hem via den längre vägen för att det fanns så många fina hus att titta på. det låter klyschigt men österlen är så himla fint; jag vill bara kapitulera, gifta mig och flytta in på en gård på landet och ha massa katter typ.

vänner. jag behöver er! jag vill ha boktips och filmtips från er för ni är bra och vet vad jag gillar ungefär. kärlek och sånt. puss!

ÄLSKAR denna låten. vet inte riktigt varför. men skånska är bäst ibland alltså.

underbaraclara skriver ett inlägg om en kommentar blondinbella fått på sitt blogg där bella svarar att tjejer lägger krokben för och sätter knivar i ryggen på varandra och att det därför är kvinnorna som är problemet i jämställdhetsfrågan och inte männen. jag delar ofta claras åsikter och den här gången är inget undantag. läsvärd text!

massa nya fina saker på bloppisen!

sommarpratarna i P1. de är så fantastiska! och så perfekt att ha på tåget i sin ficka och lyssna medan man tittar ut genom fönstret och så.

• ann heberlein pratar om psykiska sjukdomar, om att inte kunna bli förstådd av andra människor och om allt det svarta som bara gör så inihelvetesjävla ont.
• alex schulman pratar om sorgen efter sin pappa, om hur han träffar sin fästmö amanda och om deras barn charlie.
• anna carrfors bråkenhielm pratar om etreprenörskap och media, om att vara VD, om att bryta loss och om kvotering och jämställdhet.

(ps. jag grät genom hela de två första, så var försiktiga med vart ni lyssnar. det uppstår lätt en konstig stämning när man sitter och hulkar av gråt i kupén på tåget. men jag kunde bara inte hålla tillbaka tårarna.)

efter ett sms från min käraste qu bestämde jag mig för att rycka upp mig. ni vet, på något sätt är det tryggt att för tillfället bara stanna kvar i rollen som ledsen och förstörd och bara leva ut det och inte tänka på något annat än ångesten som omringat en med full kraft. men det där smset från qu fick mig att inse att jag egentligen inte har så mycket att vara ledsen för.

visst, jag blev bara antagen som reserv på mitt förstahandsval på studera.nu. det skar som tusen nålar i bröstet av hur misslyckad jag var som inte ens lyckades komma in på en grundkurs i sociologi. sämst i hela världen var jag, trots att jag för bara sex timmar sen satt och var stolt över hur bra betyg jag fått i genusvetenskap förra terminen. jag gick in på studera.nu och har nu hittat sex kurser till som jag gjort sen amälning på, och det märkliga var hur intresserad jag blev, hur varenda kurs bara lockade mig. det finns så himla mycket jag vill läsa! metodiskt skrivande, kulturvetenskap, sociologi med inriktning klass och etnicitet och mental ohälsa. kommer jag inte in beror det först och främst på att så många har sökt, och visst är det tråkigt men vad ska jag göra åt det. jag har en pojkvän som pussar mig när jag sover för att han tycker att jag är så söt, mina föräldrar skiner upp som solar när jag kommer hem och snart kommer jag bo inom tio minuters gångavstånd till tre av mina kompisar.

(ja okej, lite banalt att det här skedde inom ett tvåtimmarsförlopp, från helvete till himmel ungefär, men sån är jag. neurotisk och panisk och när det lagt sig - fullkomligt resonabel.)

någon har ryckt bort mattan under mina fötter, släckt lamporna så allt är beckmörkt, huggit av mina ben så jag inte kan röra mig, slitet ut mitt hjärta och förstört min andningsförmåga.



ångesten.

känslan av att ingenting någonsin kommer att ordna sig. hur meningslös är inte min tillvaro.

varför pratar ingen om det som är svårt och jobbigt? som att flytta hemifrån, till exempel. till en ny stad där man inte känner någon. eller som fina människor man lär känna på universitetet som man klickar med men som man när kursen är slut aldrig pratar med igen. varför är det så? eller som att känna sig vilsen och att inte hitta rätt. allt det här kom som en våg över mig när jag flyttade till Stockholm och alla dessa känslorna och när man inser: mitt liv är inte perfekt. jag inser gång på gång hur lite mitt liv är som den film jag önskar att det vore.

 

jag vet att det var jävligt naivt av mig, men på något sätt trodde jag att jag skulle få leva ett drömskt och perfekt liv när jag flyttade till Stockholm. gå på events, lära känna nya fantastiska människor och ta några steg närmare min drömkarriär. visst, jag har gått på events. men sanningen är att till skillnad från hur det beskrivs i diverse bloggar är det alltid hemskt svettigt, fullt med folk som sliter i vad som slitas kan, och den där ölen som de så fint bjuder på tar alltid slut efter en timme. det är det aldrig någon som berättar. jag har inte lärt känna så många fantastiska människor om jag ska vara ärlig, och de pyttesteg jag tagit mot min ”drömkarriär” har knappast varit Stockholms stads förtjänst, och ordet karriär börjar ge mig mer och mer blodsmak i munnen.

 

ja, jag vet att allt det här beror på mig själv (och den skeva bild av verkligheten bloggar representerar som jag låtit mig luras av).

 

att det inte är Stockholm det är fel på, givetvis förstår jag att det inte är Stockholm det är fel på. men jag trodde verkligen att saker skulle ordna upp sig när jag kom dit, men istället blev allting sakta men säkert värre tills jag trillat ner i ett så djupt svart hål att jag kände mig tvungen att bestämma mig för att flytta därifrån. jag trodde att det skulle bli som på film. men jag har inte känt mig hemma där på det sätt jag känt mig hemma här i Skåne. inte ens i närheten.

 

missuppfatta mig rätt – jag vill inte verka bitter. jag undrar bara varför ingen någonsin berättar om hur svårt allting är. människor berättar jämt för folk på högstadiet och gymnasiet att det är en svår tid, att det är svårt att växa upp, man förändras och blir äldre och inser att saker inte alltid är som de verkat. men sen, då? skulle livets alla pusselbitar automatiskt falla på plats när man springer ut på trappan och tar studenten? jag är nitton år och har en sådan framtidsångest att jag nästan går av på mitten. jag har gråtit mig till sömns för att jag inte vet vad jag ska utbilda mig till. för att jag inte vet vad jag drömmer om att bli, för att jag inte vet vart jag vill bo eller vad för slags människa jag vill vara. jag oroar mig för att de val jag gör nu kommer missgynna mig som trettiofemåring och då kommer jag att tänka tillbaka och säga ”om jag bara hade gjort rätt från början när jag var tjugo”. jag är bara nitton år och tror att jag måste gå alla steg rätt nu för att mitt liv inte ska bli misslyckat och det finns ingen plats för snedsteg. jag oroar mig för saker som kan hända om femtio år. varför berättar ingen om det, då? jag kan väl inte vara ensam om att känna såhär? varför skriver ingen om ångesten när man inser att man inte kommer ha råd att betala hyran den här månaden? hur kan andra tjugoåringar köpa lägenheter mitt i stan när jag känner mig kaotisk som en fjortonåring och inte har en aning om vart jag hör hemma?

 

jag vet inte mycket om vad jag vill göra i framtiden, så därför får jag med de små marginaler jag rör mig inom nu försöka göra så rätt jag bara kan för tillfället. det är därför jag bestämt mig för att flytta tillbaka till Skåne och Malmö, där jag känner mig mer hemma trots att jag aldrig egentligen bott där på riktigt. det är därför jag med långsamma, långsamma steg utforskar mig själv och världen några månader i taget på mitt sätt. testar mig fram sakta men säkert. tar små steg och hoppas att de är i åtminstone rätt riktning, så att jag inte ska behöva ångra något som trettiofemåring. Stockholm är en helt, helt fantastisk stad, men ingenting för mig just nu. jag har nog aldrig känt mig så vilsen och ensam, om jag ska vara ärlig. känslan av att känna sig hemma är oumbärlig.

 

jag trodde att jag behövde flytta långt lånt hemifrån för att hitta mig själv när jag egentligen bara tappade fler och fler bitar av mig själv ju längre jag flyttade.

jag hörde på nyheterna imorse att det här antagligen skulle bli årets varmaste dag, och att det inte varit såhär varmt sen 94. det skulle vara typ 35 grader i södra sverige idag, men jag har inte vågat kolla på någon termometer för då hade jag väl antagligen kollapsat. jag försöker tänka på snöstormen i vintras och hur nära jag då var att bara gå i idé för att jag inte stod ut med kylan, men jag vet ärligt talat inte om det här är bättre. jag kan inte tänka när det är såhär varmt. men det skulle nog bli lite svalare framöver, och det ser jag fram emot. 30 grader är för mycket.

i alla fall så har den här dagen varit så knäpp att jag knappt kan smälta det. jag har gått fram och tillbaka, både mellan gator och i mitt huvud, och till slut skulle jag ta sista tåget hem till tomelilla men missade det, blev fast i malmö och nu sitter jag och min kille och äter pasta med pastasås i hans bastu till rum. ibland gråter jag för att det känns som om hela världen försvinner under mina fötter, men efer ett tag eller efter lite telefonsamtal kommer bitarna på plats igen och jag undrar varför jag blev så förblindad av panik. om en vecka och en dag åker jag tillbaka till stockholm. varenda centimeter av mig skriker villinte villinte.



höstas.

igår var en märklig dag. först bestämde vi att vi skulle till golden, sen bestämde vi att vi skulle förfesta hos anna först, sen bestämde vi oss för att strunta i golden och sen bestämde oss för att gå på svartklubb. det var så himla varmt, vi satt mest i fönstret för att överleva solstinget och killarna satt i bar överkropp för det gick liksom knappt att ha kläder på sig. vi drack spetsade smoothies och kom överens om att annas utsikt måste vara en av malmös bästa. vid ett-tiden knackade trasigheten på dörren som en kär gammal vän och jag insåg att det enda jag kunde göra var att gå hem och lägga mig så så fick det bli.

det är så varmt att jag knappt kan tänka. jag får lov att återkomma.

som jag älskar dagar som dessa. jag sitter vid min dator och han ligger fortfarande och sover i sängen bakom mig. det är visserligen så varmt att jag måste fläkta med ett kuvert för att kyla ner mig, men fönstret har stått på vid gavel hela natten och fåglarna som kvittrar här utanför viskar om en fin dag. jag läser bloggar som gör mig glad, dricker starkt kaffe och jag tänker inte alls på saker som gör ont, jag skjuter upp ledsamheten och vet att det inte är det bästa, men tänker att leva i nuet är bättre och de ångestfyllda sakerna får jag ta när de knackar på dörren. jag längtar inte tillbaka till stockholm. i den här staden befinner sig nästan alla mina vänner och ikväll ska jag springa några gator för att möta upp dom och dricka öl och han som får mitt hjärta att klappa hårt hårt kommer vara nära mig hela tiden.

sandra som fotat så fint.

det här är så talande bilder tycker jag. så himla fantastiskt. hur kunde jag flytta ifrån människor som gör mig såhär glad? som får mig att känna mig så mycket värd. det är som att allting får mening igen.

igår kom jag till malmö och då sa min pojkvän: kom, vi ska gå på fest. och då gjorde vi det, först hem till erika och jens för något glas och sen vidare till en avskedsfest på möllan. det var så varmt att det kändes som man var vid medelhavet ungefär, jag har aldrig varit där men det känns som att det är så det skulle kännas. på festen var vi tvungna att sitta på golvet i köket så varmt det var, men det var trevligt ändå fast jag var trött och tappade mina ögonlock kvart i ett så då traskade vi hemåt, det var fortfarande lika varmt, och så en falafel på falafel kitchen på amiralsgatan såklart,

jag har haft världens finaste dagar i sommarstugan. hela dagen ute i solen, spela kubb, grilla, dricka vin, skratta, berätta långa historier, spela kort, göra kullerbyttor, titta på film och äta massa god mat. jag har dom finaste vännerna och det är sant.

hej kompisar! nu är jag hemma från semestern och är glad men trött. ikväll blir det malmö och sånt, längtar så mycket efter min pojkvän att det knappt är klokt. jag återkommer. puss!

vattnet här i stugan har lagt av. pumpen är överansträngd och vattnet har liksom tagit slut på något sätt. det är lite frustrerande, för man kan varken gå på toa eller borsta tänderna eller dricka vatten. pappa säger att vi får vänta och se bara. lite paradoxalt att vi istället sitter här med datorer, stereo och mobilt bredband men inte har vatten. nåväl!

kan inte lägga in bilderna från igår men jag tror ni överlever, eller? det blir bildkaskad imorgon istället när vi åker tillbaka till malmö. jag saknar min pojkvän. puss!

såhär såg min dag ut igår, eller i alla fall hälften av den. efter en väldigt lång bilresa kom vi fram till jömjö, blekinge och stugan. sen mat, vin, musik och dans hela natten lång. så himla fint. om några bilder är fula får ni ursäkta, det är så ljust i solen så jag ser inte skärmen så jag kan inte redigera bilderna. dessutom förstår jag inte ett dugg av annak's mac. nu ska jag lägga mig i skuggan och sola!

ps. jag kan ha varit lite salongs igår när jag tittade in och sa hej.

hej sötisar! nu är jag glad ända in inuti, vi har internet och spotify och vin och massa mat. kan det bli bättre? puss!

om en och en halv timme åker jag och några av mina finest till blekinge för att spendera några dagar där i min familjs sommarstuga! eftersom hultsfred blev inställt ska vi leka festival där istället. vi ska grilla, bada, sola, sova för lite och dricka vin och det ska bli så himla fint! ska minsann gå och köpa mig lite godis till bilresan. på fredag kommer jag hem igen. jag vet inte riktigt hur jag kommer ha det med uppkoppling och sådär, men jag kommer säkert mms-blogga sönder er så håll till godo. tills dess får ni ha det helt fantastiskt. puss!

ps. är det någon som är duktig på blogg-design? har glömt bort allt och försöker och försöker men får inte in mina nya header. frustrerande!

mina bröder är bäst. så himla glad blir jag av att umgås med dem. om ni ser detta: jag älskar er!

från erikshjälpen, 45:-



från garderobsbutiken.se, 75:-


från garderobsbutiken.se, 75:-

foto: mr newton

igår sa mamma: jag hade tänkt att vi kunde göra pannkakstårta till lunch.
och då gjorde vi det! hemskt gott och väldigt enkelt. bara att lägga grädde och färska bär mellan kalla pannkakor. tipstips!

vi börjar den här dagen med en playlist tycker jag, för det var ett tag sen jag gav er en sist och det finns ju så himla mycket bra musik!

• skisser för sommaren.

idag skulle vi ha åkt till hultsfredsfestivalen. vi skulle ha haft löjligt tunga ryggsäckar fulla med alldeles för mycket vin och för mycket kläder. bilen skulle ha varit överfull, och vi skulle ha varit pirriga och fnittriga som små flickor. vi skulle spenderat det femte året på hultsfred, en vecka i smålands skog, med sol och kärlek och musik. vi hade till och med fått med oss linnea som förra året svurit på att aldrig mer besöka festivalen igen, men hon hade, precis som vi förutspått, ångrat sig när våren knackade på dörren. vi skulle ha sovit i fuktiga, svettiga, iskalla tält, mina lockar skulle ha sett ut som nudlar efter ett par dagar, vi skulle ha fått blåmärken och minnesluckor och vi skulle fått uppleva fantastiska konserter. jag skulle ha bloggat från hultsfreds hemsida. men spektaklet ställdes in, för dålig biljettförsäljning, och det är så ledsamt att jag inte vet vart jag ska bli av.

ni tror säkert att jag överdriver, men det gör jag inte.
här har jag bloggat om hultsfred 07, hultsfred 08 (bäst) och hultsfred 09.

• jag har twitter. den är konstig och tramsig och skev men vill ni följa mig kan ni göra det här.
• som vi älskade varandra utav anders paulrud. jag har läst den nu för fjärde gången och kommit fram till att det är den bästa bok jag någonsin läst. den är så vacker och hemsk och träffande, paulrud bokstavligen talat trollar med orden och alla alla måste läsa den. låna på närmaste bibliotek eller köp här.
• glamour.se tipsar om hur man kan "skaffa brigitte bardot-stilen". jag hatar vanligtvis alla fåniga skaffa stilen-artiklar men här tipsar de verkligen om fina saker med fina bilder. det kanske mest är för att det är emma sundh som skrivit det, jag vet inte.

hej fina. jag är hemma hos mamma och pappa och rehabar mig lite grann, trötthet plus den här värmen ger mig solsting alltså och jag blir alldeles matt. vad gör ni då? jaha, ni är ute i sommarnatten medan jag kollar på tv, ja jag tänkte väl det, inget sällskap här inte, här får jag ångra mig för att jag tar en "lugn kväll". det var ju just snyggt. men jag ska dricka kaffe, åh så gott, och på tisdag rymmer vi till blekinge, så det så.

igår satte vi oss i folkets park och firade fredagssolen med ungefär hundra andra malmöbor i parken. vi drack öl och jag skrattade så att jag fick ont i magen. när det blev lite kallt gick vi hem till erika istället.










vi hade allsång till håkan hellström så högt vi bara kunde och sittdansade så gott vi bara kunde till kom igen lena och 13.



när vi bestämde oss för att traska hemåt vid två-tiden passade wille, som bor på samma gata som erika, på att rasta sin hund. det här tyckte vi alla var hemskt roligt, kanske speciellt victor. vi åh:ade oss till hundra för hon var så söt, hunden.




jag dog så söt min kille var när han pussades med hunden. givetvis ett stopp på mc donalds på vägen hem! det var 17 grader mitt i natten. jag dör så fint.

jag åkte till malmö, sprang hem till min man i solskenet och försöker på bilden visa min nya klänning. det går sådär eftersom jag inte räknade med motljuset, och han undrade vad jag höll på med när han kom tillbaka från toaletten. men den är i alla fall blåvitrandig med broderad krage och hur fin som helst. ni ska få se den en annan dag.


vi gick till golden där erika, qu och victor befann sig.


vi skålade för hultsfred i sorg och kom överens om att 08 var det bästa året, och att 06 kom på andra plats.




när golden stängde bestämde vi oss för att gå till debaser.




vid tre stängde dem och vi hoppade hem, men stannade på mc donalds för en marängsviss!

ville bara titta in och säga hej. jag har massa fina bilder att visa er imorgon! ni är bäst.

idag är det första juli! jag och mamma har spenderat förmiddagen på erikshjälpen, hos skomakaren, på röda korset och bo ohlsson. i mina nya shorts, och på bild även skorna jag köpte idag! de kostade 30 kronor, men sen var jag tvungen att sula om dem och då kostade de helt plötsligt 135 kronor utan att jag visste ordet av. kände mig lite ägd när jag slängde fram mitt visa-kort.

ikväll blir det gamla goda golden, vi ska öla i sommarkvällen och bli lite, lite för fulla. jag kanske slår på stort med mina nya skor, vem vet.