8 MARS.

 
Idag är det Internationella kvinnodagen. Jag önskar att alla ägnar den här dagen till att tänka lite på vår historia och några av de saker vi idag tar för givna, och fundera över vad det egentligen innebär att kvinnor begränsas politiskt, medialt, kroppsligt, på arbetsplatser och i relationer dagligen på grund av rädsla för hot, våld och trakasserier.
 
Många av de rättigheter vi har idag, har vi för att kvinnor organiserat sig, kämpat och krävt våra rättigheter. Rösträtt för kvinnor är ett exempel. 1909 valde politikerna (män såklart) att ge alla män rösträtt, innan ens en enda kvinna fick lov att rösta. Eftersom männens rösträtt ansågs vara viktigare skulle det dröja ytterligare tio år innan alla kvinnor fick rösträtt, och det låg många års kämpande bakom beslutet. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPRP) hade 17.000 medlemmar år 1917 och kämpade i 19 år(!) innan de nådde sitt mål. Föreningen var en av de starkaste aktörerna i rösträttsfrågan - inte politikerna. Det är hundra år sedan i år. 
 
Idag tar vi rösträtten, aborträtten, särbeskattning och rätten att få utbilda sig för givet, men många accepterar till exempel att män fortfarande tjänar mer än kvinnor för samma arbete, att det inte finns kvinnor på särskilt många poster i styrelser, att kvinnor utsätts för trakasserier eller behöver känna sig rädda när de är ute och joggar. Många tycker inte heller att det är ett problem att det finns få kvinnliga programledare på bästa sändningstid och andra tycker att det är äckligt med kvinnor som har hår på kroppen. Därför tänker jag demonstrera idag. För det verkar ju som att det krävs att kvinnor går samman och organiserar sig för att kunna skapa politisk förändring för kvinnor. Vi måste kämpa för något som egentligen borde vara en självklarhet; att alla ska få se ut precis som de vill, bli kära i vem de vill, få lika möjligheter att göra karriär eller att slippa bli utsatta för våld, hot eller trakasserier.
 
Jag tänker på feminism och jämställdhet varje dag, i allt jag ser och hör. Jag önskar att fler gjorde samma sak. Jag önskar att folk skulle våga kalla sig feminister. Jag önskar att folk kunde ägna bara fem minuter åt att läsa på om feministisk teori istället för att tänka på den bild som målats upp av feminism i media. Jag önskar att alla skulle förstå att ALLA människor tjänar på ett jämställt samhälle. 
 
Och kom ihåg att neutralitet leder till osynliggörande och legitimering. Säg ifrån och våga ta ställning. Vi håller varandras händer när det blåser.

KOMMENTARER


Skriv kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback
maria

MARIA

Hejhej, jag är 26 år, bor i bästa staden Malmö och jobbar som socionom.

Det bästa jag vet är att dansa, kisa mot solen, städa, Paris, öl på fredagar, kärlek, cykla och när saker blir som jag tänkt mig.

hejamaria@gmail.com


Follow on Instagram

Follow



arkiv


2017
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2016
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2015
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2014
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2013
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2012
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2011
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2010
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2009
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2008
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2007
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december


Senaste inläggen



Kategorier