30 LIV I VECKAN.

I våras sände SVT en dokumentärserie om självmord, 30 liv i veckan. Jag såg den först nu och vill tipsa om den om det är någon av er som precis som jag missat att se den. Var sjätte timme tar någon i Sverige sitt liv, och självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga. Ändå pratar vi nästan aldrig om självmord, och det vill den här dokumentärserien ändra på. I serien intervjuas överlevare, anhöriga och forskare och alla är eniga om en sak; att det hjälper att prata om det. Att man genom att prata om självmord och psykisk ohälsa kan förebygga självmord. Att det är en myt att en "väcker den björn som sover" om en frågar en person som mår dåligt och/eller är självmordsbenägen hur hen egentligen mår.
 
Det som framkommer i serien påminner mycket om och bekräftar det jag hört om psykisk ohälsa i stort, att vi måste prata om det så att människor inte känner att de är ensamma om sina problem, och att vi måste visa personer i vår omgivning att vi ser att de mår dåligt. En kan vara så himla rädd för att tränga sig på och trampa på någons tår, men en gör aldrig personen som mår dåligt en tjänst genom att låtsas att en inte ser att den har ett självskadebeteende/inte äter/tränar för mycket/är deprimerad/självmedicinerar/etc. Det är alltid bättre att vara besvärlig och säga något än att vilja vara respektfull och därför inte säga något alls. Alla människor vill bli sedda så genom att fråga och berätta att vi ser att personen inte mår bra ger vi plats åt det friska istället för att nära det sjuka. När jag var i tonåren och hade ätstörningar fanns det tack och lov många personer som såg mig. Kompisar, lärare, en kurator, mina föräldrar, mina syskon. Det blev min räddning. Om de inte hade funnits där och stört sjukdomen genom att ständigt se mig vet jag inte hur det hade slutat. Jag var så arg för det då, men är så tacksam för det idag.
 
Så snälla, om ni ser att någon i er omgivning inte mår bra, berätta det för hen. Låtsas inte som att ni inte ser bara för att det känns jobbigt att lägga sig i. Att öppna upp och våga fråga och sedan kunna lyssna på svaret kan rädda liv.
 
 

KOMMENTARER


Skriv kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback
maria

MARIA

Hejhej, jag är 27 år, bor i bästa staden Malmö och jobbar som socionom.

Det bästa jag vet är att dansa, kisa mot solen, städa, Paris, öl på fredagar, kärlek, cykla och när saker blir som jag tänkt mig.

hejamaria@gmail.com


Follow on Instagram

Follow



arkiv


2017
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2016
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2015
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2014
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2013
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2012
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2011
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2010
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2009
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2008
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2007
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december


Senaste inläggen



Kategorier