dagens tips

 
alla som gillar kent M Å S T E se dokumentären "så nära får ingen gå - ett år med kent" som finns på svt plays öppna arkiv. helt sjukt att jag inte sett den innan faktiskt. den sändes ju 2000/2001 alltså innan jag börjat lyssna på dom, men ändå. herregud vad fantastiskt det är att se, jag blir helt LYCKLIG i hela mig. dom slutar aldrig vara bra? det är nog mitt favoritband fortfarande. 

du är fri.

vissa låtar måste jag förbjuda mig själv att lyssna på eftersom de är så sorgliga/hemska för att de påminner om något som gör ont så sjukt mycket. cat power har varit en musiker med många sådana för mig förbjudna låtar, vilket i sig har varit en stor sorg eftersom jag tycker så mycket om henne. det har helt enkelt gjort för ont att lyssna på vissa skivor, så jag har inte gjort det på kanske tre år. fram tills nu! nu det gör inte ont längre. åren har visst läkt mina cat power-förklädda sår. åren har gått och låtarna kastar mig inte längre tillbaka till den där hemska tiden som jag tänker på.
 
förutom en låt. "good woman". den är fortfarande strikt förbjuden i det här huset. så fruktansvärt hemsk att det svider till inuti.
 
denna skivan är dagens tips! 

jag kommer älska dig när jorden gått under, för jag tänker aldrig dö.

vill ni ha en bra fredagslåt så lyssna på håkan hellström - det kommer aldrig va över för mig. eller en lördags-, söndags-, måndags-, tisdags-, onsdags- och torsdagslåt också för den delen. kan inte lägga in youtubeklipp för det krånglar alltid med safari, extremt förvirrande, men ni kan ju det här vid det här laget, ni alla har väl spotify så skriv in det där vet jag så får ni några minuters njutning.

hözt

 
om ni vill ha en bra höstlista så har jag gjort en som passar utomordentligt och som en bara vill lyssna på hela tiden. ni hittar den på spotify, här!

musik nonstop

det finns musik som inte bara formar en utan FÖRÄNDRAR en, och den musiken är kent för mig. det är det enda bandet jag kan komma på som jag aldrig tröttnat på, som alltid har funnits där. enda sedan jag som trettonåring hörde "kräm (så nära får ingen gå)" i min storebrors bil och blev blixtförälskad. inte bara för att min storebror gillade kent - min storebror har alltid varit min idol och jag har gillat allt han gillat - utan för att det var så annorlunda från all musik jag dittills lyssnat på. lyckan i att upptäcka kent och fem hela skivor som jag kunde spela sönder. och när jag spelat sönder alla skivor och lärt mig alla texter kom en ny skiva 2005, och så skulle kent åka på sin tältturné och lyckan i mitt femtonåriga hjärta när mamma och pappa sa att jag och sandra fick gå på konserten tillsammans med min storebror. vi tog ledigt från sista lektionen i skolan på fredagseftermiddagen och åkte hem till mig och ritade stjärnor under ögonen och sen åkte vi med bilen till malmö. denna fullkomliga överväldigande lycka och kärlek under hela konserten. deras musik har betytt mer för mig i livet än någon annan poplärkultur.
 
senaste gången jag var på en kentkonsert var 2009, men på lördag ska jag äntligen se dom igen. känns som en hyllning till mitt femtonåriga jag, och en fröjd för mitt tjugotvååriga jag.
 
 

musik.

på jobbet träffar jag ju många äldre människor och det är alltid roligt att lyssna på vad de har att berätta. (jag kan bli alldeles lyrisk av att tänka på att de människorna har bott i sina hus i över fyrtio år, att de har uppfostrat sina barn där och att livet liksom PÅGÅTT. jaja det var inte det jag skulle skriva om.) ibland hör jag någon säga "åh denna låten lyssnade vi på när vi var unga och gick ut och dansade till" och eftersom jag spenderar ca 70% av min tid med att tänka på framtiden (verkligen att *leva i nuet*) så kan jag inte hjälpa att tänka vilka de låtarna kommer vara när vi är gamla. 
 
vi lyssnar ju på nya låtar varje dag, det kommer ständigt nya bra band och bra låtar och vi dansar till nya låtar varje helg. vilka kommer jag minnas mer än andra? men sen finns det  ju givetvis musiken som betyder mer, det finns ju de låtarna som förändrat ens liv och som alltid finns kvar, som skiljer sig från allt det flyktiga som kanske representerar vår samtid. det är väl de låtarna jag kommer minnas att jag dansat till, de låtarna som förändrat mig  som person och som påverkat varenda cell i min kropp, som jag gråtit och skrattat till, som får P3-hits att blekna i jämförelse. musik som KÄNNS och som inte bara hörs. det är den musiken jag hoppas att jag kommer minnas. eller så minns jag bara att jag dansat, snurrat runt i vardagsrum, på dansgolv, på festivaler, på gräsmattor. det går lika bra.
 

det blev aldrig sagt det som var så stort, det fanns ingenting som jag inte skulle ha gjort för att få bli din för att få va med dig men det var liksom aldrig upp till mig.

föreställ er att ni befinner er på en fotbollsplan av sorten som man hade i gymnastiksalen på gymnasiet. någon skjuter en boll som i hög fart träffar dig rakt i magen. du faller baklänges och blir chockad av den omedelbara smärtan som uppstår. snabbt reser du dig upp och säger att det är ok och blinkar samtidigt bort några tårar som kommer på impuls. men du upptäcker snart att det inte alls är okej, i magen känns det som om någon stuckit in tusen knivar och vridit om, om och om igen. du vacklar och måste sätta dig ner, lägger händerna för huvudet och försöker andas djupt, koncentrerar dig på andningen för att försöka glömma smärtan i magen, nej KROPPEN. det värker just överallt och plötsligt känns allt hopplöst.
 
så känns det inuti mig när jag hör den här låten - du är också dum av hets. den känns så mycket i mig. går jag på stan när jag hör den här låten måste jag snabbt blinka bort tårar, är jag hemma måste jag lägga mig ner och stirra i taket. det är så starkt att när låten är slut känns det som om det vore jag som stod där när båten lämnade hamnen. det gör ont i hela kroppen och jag måste snabbt byta låt, samtidigt som jag genast vill höra den igen.

rumour has it.



alltså denna låten började jag lyssna på innan jag ens hade sett glee för första gången, och har sen dess bara gått och väntat på att få se dom sjunga den i serien. och igår såg jag avsnittet där den var med!!! D O G. och grät. så jävla bra låt, genialiskt.
maria

MARIA

hejhej. jag är 23 år, bor i bästa staden malmö och pluggar till socionom.

det bästa jag vet är att dansa, kisa mot solen, städa, paris, öl på fredagar, kärlek, cykla och när saker blir som jag tänkt mig. puss och kram!

hejamaria@gmail.com





Follow on InstagramFollow on Bloglovin


arkiv


2013
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2012
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2011
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2010
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2009
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2008
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december

2007
januari februari mars april
maj juni juli augusti september
oktober november december



Senaste inläggen



Kategorier