på jobbet träffar jag ju många äldre människor och det är alltid roligt att lyssna på vad de har att berätta. (jag kan bli alldeles lyrisk av att tänka på att de människorna har bott i sina hus i över fyrtio år, att de har uppfostrat sina barn där och att livet liksom PÅGÅTT. jaja det var inte det jag skulle skriva om.) ibland hör jag någon säga "åh denna låten lyssnade vi på när vi var unga och gick ut och dansade till" och eftersom jag spenderar ca 70% av min tid med att tänka på framtiden (verkligen att *leva i nuet*) så kan jag inte hjälpa att tänka vilka de låtarna kommer vara när vi är gamla.
vi lyssnar ju på nya låtar varje dag, det kommer ständigt nya bra band och bra låtar och vi dansar till nya låtar varje helg. vilka kommer jag minnas mer än andra? men sen finns det ju givetvis musiken som betyder mer, det finns ju de låtarna som förändrat ens liv och som alltid finns kvar, som skiljer sig från allt det flyktiga som kanske representerar vår samtid. det är väl de låtarna jag kommer minnas att jag dansat till, de låtarna som förändrat mig som person och som påverkat varenda cell i min kropp, som jag gråtit och skrattat till, som får P3-hits att blekna i jämförelse. musik som KÄNNS och som inte bara hörs. det är den musiken jag hoppas att jag kommer minnas. eller så minns jag bara att jag dansat, snurrat runt i vardagsrum, på dansgolv, på festivaler, på gräsmattor. det går lika bra.