du kan om du vill, du vill så du kan -

ångest.

häromdagen lyssnade jag om några av hannah och amandas första podcastavsnitt, bland annat det avsnittet som heter "ångest". jag tycker att det är ett fantastisk avsnitt. psykisk ohälsa är fortfarande belagt med mycket skuld och skam, och jag tror att det är jätteviktigt att kända människor pratar om ångest på ett avdramatiserat sätt, och det gör verkligen hannah och amanda. även hanapee skriver ofta om ångest på ett konstruktivt sätt tycker jag. depression är ju en folksjukdom idag.

jag har haft ganska mycket ångest enda sedan jag blev tonåring, men eftersom jag tidigt började jobba upp min självkänsla och sen jobbat på den mer eller mindre konstant sedan jag var 17 år har jag varit ganska rustad för många motgångar. och jag förstår när jag lyssnar på hannah och amandas ångest-avsnitt att det antagligen har varit direkt avgörande för mig och att jag har mått så bra som jag gjort de senaste åren, trots att jag haft mycket ångest. när en jobbar med sin självkänsla eller går i terapi så lär en känna sin ångest, hur den tar sig uttryck eller vad den beror på och det leder till att en kan hitta verktyg för att hantera och förebygga den. det är det allra viktigaste. för jag tror aldrig att ångesten kommer försvinna, men jag vet vad jag ska göra för att må bra. jag behöver planera, ha kontroll på mitt liv och min nuvarande situation, jag behöver få uttrycka mig. och även om det är lite fånigt så tror jag att den här bloggen har hjälpt mig jättemycket med det. för genom att skriva och beskriva mina dagar i "dagboksformat", fotografera och fokusera på saker som gör mig glad (vilket ju ofast är sådant jag delar med mig av här) har jag kontroll på mitt liv och en plan, vilket gör att jag blir mindre stressad och därför har mindre ångest. nu för tiden beror min ångest till största delen på stress, och eftersom jag lokaliserat det vet jag hur jag ska göra för att minska ångesten och stressen. därför är jag mestadels glad och lycklig. och när jag inte lyckas förebygga eller hantera ångesten låter jag den komma. för jag vet att det kan få förödande konsekvenser om jag inte tillåter mig själv att må dåligt, gråta och känna att allt är hopplöst då och då. det är liksom ingen fara. för jag vet att den känslan också går över när den väl har fått komma ut.

känner du dig minsta lilla ångestfylld, deprimerad, mår dåligt eller har en gnagande känsla i bröstet eller magen så tycker jag att du ska lyssna på ångest-avsnittet (finns på itunes). och så tycker jag att du ska ta tag i situationen på det sätt som passar dig bäst. ring vårdcentralen och få en remiss till en (billigare) terapeut, boka en privat terapeut om du har råd, jobba på din självkänsla. en gång skev jag en krönika om självkänsla och självrespekt, den hittar ni här. du är värd att må bra och vara lycklig.

2013-05-14 | 11:40:00
text, vardag, Kommentarer (3)

dagens tips

tänkvärd skärmdump från hanapee.

2013-05-13 | 15:15:00
text, vardag, Kommentarer (0)

nybyggarna

har ni sett nybyggarna på femman? jag såg alla avsnitt för någon vecka sen och blev helt tagen. det handlar om arga snickaren (anders öfvergård) som levt med hemlösa i stockholm och efter några månader frågat några stycken om de vill bygga lägenheter tillsammans med honom, som de sen kan flytta in i. i princip alla hemlösa han möter i programmet är också missbrukare, och missbruket är det som oftast har lett till hemlösheten. de berör missbruket väldit mycket i programmet och de visar ärliga intervjuer och hemska bilder på vilka uttryck missbruket kan ta sig. jag blev så extremt berörd av dessa människors öden.

givetvis märks det att det är ett kommersiellt program som är producerat för att locka tittare, och arga snickaren är väl inte alltid den mest nyanserade personen i sina uttryck. men jag tycker ändå att de hemlösa oftast framställs på ett bra sätt. de får berätta sina historier om missbruket och hemlösheten ur sitt perspektiv, även om arga snickaren kommer med lite moralkakor då och då.

men det viktigaste av allt tycker jag är att programmet visar bilden av den här problematiken som ju finns så nära runt omkring oss. alla människor har inte ett fritt val som gör att de själva kan avgöra hur livet ska bli, och programmet synliggör de sociala faktorerna som kan påverka människors liv åt det ena eller det andra hållet. jag tycker att det är viktigt att inte demonisera de här personerna utan istället visa att personer som missbrukar eller är hemlösa är människor med drömmar, behov, önskemål, känslor och åsikter precis som alla andra. då kanske vi lättare kan förstå, acceptera och ta till oss problematiken och sluta se det som att de får skylla sig själva.

(nybyggarna sänds på onsdagar kl. 20 på femman)

2012-10-17 | 14:46:53
text, vardag, Kommentarer (0)

en sak som jag skulle ha sagt till min föreläsare igår, men som aldrig blev sagt.

när vi diskuterar skadeståndsrätt och du påstår att de som blir skyldiga att betala skadestånd till någon i 99 fall av 100 saknar både egna (ekonomiska) resurser och försäkringar som eventuellt skulle kunna täcka dessa kostnader, uttalar du dig väldigt svepande och saknar kritisk reflektion kring klass. du förutsätter då att alla som begår brott tillhör de lägre samhällsklasserna, vilket inte stämmer. möjligen är socialt utsatta personer från de lägre samhällsklasserna mer representerade i statistiken, men att påstå att välbärgade personer med resurser och försäkringar aldrig begår brott är inte sant så därför bör du inte uttrycka dig så när du föreläser för personer som i framtiden kommer stå på de svagas sida.

2012-09-08 | 17:32:01
text, vardag, Kommentarer (1)

om självkänsla och hur man kan jobba upp den

(ett av era önskeämnen. obs: detta inlägget är helt baserat på mina egna upplevelser och situationer, kom ihåg att det som funkat för mig inte nödvändigtvis behöver funka för någon annan och vice versa.)

när jag började jobba med min självkänsla för typ fem år sedan var den körd i botten. under många år tyckte jag på fullt allvar att jag var mindre värd än resterande människor på det här jordklotet. jag ansåg inte att jag förtjänade att älskas och trodde att min pojkvän, som jag precis blivit ihop med, skulle göra slut varenda gång han ringde. jag respekterade inte mig själv, inte mina behov och inte min kropp. jag var min egen värsta fiende och elak mot mig själv varje dag.

som av en händelse lånade jag mia törnbloms bok "självkänsla nu!" av sandra, ch det var första gången jag hörde talas om självkänsla, och att det var något annat än självförtroende. det låter fånigt att säga men den boken var en aha-upplevelse för mig - den förändrade hela mig. för första gången förstod jag att jag var värd något, att jag var värdefull. jag förstod att jag hade ett val, att jag aktivt kunde välja att vara elak eller snäll mot mig själv. jag läste boken och gjorde alla de övningar som hon rekommenderar. när jag läst klart boken fortsatte jag med en av övningarna som heter "jag är bra-boken"/"bra-tack-hjälp-boken". varje kväll skrev jag ner tre saker som jag gjort bra idag, tre saker som jag var tacksam för och tre saker som jag ville ha hjälp med till imorgon. detta höll jag på med regelbundet i över två år, och sen har jag fortsatt i perioder under åren som gått. att tvinga mig själv att skriva/säga positiva saker om mig själv och aktivit vara tacksam förändrade mig. det är inte meningen att man ska gå runt och tänka positivt alltid, utan det handlar om att man kan styra sina tankar att tänka positiva saker om sig själv. istället för att klandra sig själv för att man inte gjort tillräckligt, kan man tänka/säga/skriva "bra att jag vågade göra x idag" eller vad som helst. om ni vill veta mer om bra-tack-hjälp-boken kan ni läsa mer om det i nästan alla mia törnbloms böcker, men främst självkänsla nu! eller mera självkänsla!, som är uppföljaren.

mia törnbloms böcker tilltalar inte alla, många tycker att hon är dryg och det kan jag förstå. men jag tror att hennes bok räddade mig från åratal av fortsatt självhat. det finns många andra böcker om självkänsla, men jag har inte läst några andra än ovan nämnda. att läsa böcker om självkänsla hjälper inte heller alla, men det fundamentala när det gäller självkänsla är just hur man tänker om sig själv, och ändra dessa tankarna till något positivt som bekräftar personligheten och egenskaperna man har istället för bara prestationerna. med en god självkänsla kan man skydda sig från många psykiska sjukdomar och leva ett mycket härligare liv. idag älskar jag mig själv precis som jag är. jag accepterar mig själv men framför allt respekterar jag mig själv och skulle aldrig göra något för att plåga någon som jag respekterar och älskar.

här kan ni läsa en krönika jag skrivit om självkänsla för en tidning om ni vill. vill ni fråga något om självkänsla eller så kan ni använda kommentarsfältet eller mejla mig, så ska jag göra mitt bästa för att svara!

2012-07-05 | 16:34:10
vardag, text, Kommentarer (0)

highly sensitive person.

jag minns att jag hört detta begrepp förut, men när jag lyssnade på hannah och amandas podcast om just HSP började jag sätta mig in i det lite mer, läsa artiklar och göra test. ganska så direkt stod det klart att jag är en högkänslig person, om man nu ska utgå från dessa kriterier och lita på det här testet (givetvis ska man ta det med en nypa salt, som med allt annat man läser i tidningar). HSP är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag. en person kan vara högkänslig precis som en kan låta känslor rinna av en som vatten på en gås.

men en högkänslig person kan till exempel ta extremt illa vid sig av en arg kommentar på så vis att hela dagen förstörs, samtidigt som du kan bli fullkomligt överväldigad av att se ett träd som slår ut. du är väldigt känslig för yttre sinnesintryck och blir stressad av att mycket pågår runt omrking dig, är känslig för oljud och uppfattas ofta som blyg, bland annat. det enda jag kan tänka när jag läser allt det här är: det här är jag. om jag tappar en tallrik i golvet så att den går sönder kan jag vara ledsen över det för resten av dagen. ser jag en äldre människa som trillat på stan eller gör sig illa på något annat vis så får jag extrmt ont i magen och kan inte sluta tänka på det. ser jag en person gråta så börjar jag själv gråta inom en minut. jag blir överväldigad av positiva lyckokänslor av att se glada personer. ja jag kan skriva hur mycket som helst, men det är i alla fall skönt att höra att en femtedel av befolkningen är såhär högkänsliga (enligt forskaren som myntat begreppet) och att man ska se det som positivt att man har ett rikt inre liv, vilket gör en till en mer empatisk person. det kanske också kan vara en av förklaringarna till varför jag var så deppig i tonåren. gör testet ni med!

2012-06-13 | 11:42:44
text, Kommentarer (2)

om blondinbellas "size me"

läste den här artikeln på aftonbladet och tänker att det alltid är samma sak. det är ju inte direkt ett nytt påhitt att kändisar/journalister visar upp sina nakna kroppar i tidningar för att visa hur "vanliga kvinnor ser ut". veckorevyn gjorde samma sak för ett tag sedan, fast kallade det size hero.

problemet med att visa hur "vanliga" nakna kvinnokroppar ser ut är att det ändå inte är så vanliga kroppar. blondinbella poserar i en studio med smink och ljus, och bilden är dessutom svartvit, och säger att vi inte ska prata så mycket om ideal. men utgör inte även hon ett ideal, på framsidan av tidningen? det är givetvis fantastiskt att man vill visa på en bredare kvinnosyn än den pinnsmala som vanligtvis representeras i media, men det är ju inte vilka kroppar som helst som figurerar i de där tidningarna. det är ändå sminkade kroppar, och det är människor som är (mer eller mindre) kända, jobbar i en viss bransch, bor i en viss del av sverige, rör sig i vissa kretsar. de utgör ju också ett ideal, som man visar upp. en vanlig kvinna kan se ut såhär, men man kan se ut såhär också (linda skugge i bon 2007). sådana bilder ser man dock sällan i liknande reportage.

man behöver inte alltid göra allting ur alla tänkbara perspektiv, men en mer långsiktig lösning som jag tror verkligen hade kunnat hjälpa unga kvinnor är att alltid ha "vanliga kvinnor" i tidningar, och inte bara i specialnummer. blondinbella hade säkert kunna hitta tusentals modeller till sin tidning (och andras tidningar med, för den delen *affärsidé*) i storlek 38+ om hon hade velat. och vad är egentligen en vanlig kvinna?

2012-05-06 | 19:27:50
text, Kommentarer (1)

MINA MÅL FÖR 2011

när jag kollade igenom arkivet för året som gått fann jag av en slump några mål för 2011 som jag skrev i januari. jag är inte så mycket för nyårslöften, men jag tycker det är bra med mål oavsett om det är för det nya året, för hela livet eller för veckan som kommer. jag hade faktiskt helt glömt bort att jag skrivit dessa:

köpa så lite nyproducerade kläder som det bara går, alltså helst allt second hand.
bestämma mig för vad jag ska utbilda mig till/vilket ämne jag ska ta examen i.
vara ambitiös och engagerad i alla mina olika små sidoprojekt men tillåta mig själv att tacka nej om det blir för mycket och jag känner att jag behöver mer andrum.
vara modig och våga stå för det jag tycker och säga ifrån när jag inte är nöjd.
inte ta mig själv på för stort allvar, tillåta mig själv att vara spontan samt skratta så mycket jag bara kan.

och utan att jag ens kommit ihåg att jag satt dessa mål, så inser jag nu att jag uppfyllt nästan allt. att köpa så lite nyproducerade kläder/saker som möjligt är inte bara ett mål utan också en utmaning och en stort intresse, som jag såklart kommer fortsätta med. jag har bestämt mig för vad jag ska utbilda mig till, och snart gått färdigt min första termin. jag har varit väldigt engagerad i mina sidoprojekt, men också tagit beslutet att tacka nej när jag inte tyckt att det varit roligt längre. allt man gör på sin fritid ska vara roligt och ge mer energi än det tar, resonerar jag. därför har jag till exempel bestämt mig för att sluta skriva krönikor för studenttidningen lundagård och lägga mer tid på mitt volontärarbete i ABK. dessutom tycker jag att jag blir mer modig för varje dag som går, jag försöker verkligen att inte ta mig själv på för stort allvar, jag har varit ganska spontan i år och jag tror att jag har skrattat mer än någonsin förut. det känns väldigt bra!

2011-12-27 | 15:29:00
text, Kommentarer (0)

är det något som gör mig förbannad på riktigt så är det det här.

källa: SCB arbetskraftsbarometern '11, samhällsvetenskap/socionomutbildning (2011).

är det något som gör mig så obeskrivligt arg så är det löneskillnader mellan män och kvinnor. jag vägrar acceptera att jag ska tjäna mindre på grund av mitt kön, vare sig jag är nyutexaminerad eller yrkeserfaren socionom. det är obegripligt. hur kan det motiveras att män i ett kvinnodominerat ykre (ca 80-85% av alla socionomer är kvinnor) ska tjäna cirka två tusen mer som yrkeserfarna? visst kan det förklaras med att fler män än kvinnor vill bli chefer osv, men de flesta cheferna är ändå kvinnor. jag läste även på lönestatistik.se att män tjänar några hundralappar mer som socionomer trots att de är yngre och har färre års erfarenhet än kvinnor.

fy fan säger jag bara. det känns för jävligt att vi är en klass med ca 100 personer, varav typ 10 stycken är killar och att dessa killar eventuellt kommer ha en högre månadslön än mig.

2011-12-13 | 15:59:00
text, Kommentarer (0)

om debatt och löneskillnader osv.

jag blir i princip aldrig riktigt arg. jag har varit tillsammans med min kille i tusen år och aldrig skrikit på honom en enda gång, jag tror inte ens att jag har skrikit på mina föräldrar. möjligtvis min lillebror, men kanske inte ens det. men när jag tittar på debatt om teaterföreställningen om scum-manifestet och det följande eftersnacket känner jag för att skrika rakt ut. jag blir så arg så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. jag vill skriva ett smart blogginlägg, men jag kan inte formulera mig. jag vill skriva taskiga saker om personerna som är med i debatten, men jag tycker egentligen inte att det är moraliskt rätt.

jag vill så gärna förklara hur jävla förbannad jag blir när jag hör två människor i en tv-debatt säga att anledningen till att kvinnor tjänar ca 85% av mäns löner är för att kvinnor med avsikt VÄLJER lågavlönade jobb, VÄLJER deltidstjänster, VÄLJER vissa yrken. att det är upp till kvinnorna själva att jämna ut löneskillnaden genom att välja andra jobb. att kvinnor ska höja sig till mäns nivå. att säga så konstaterar ju bara det som allt handlar om från första början: att mannen är norm och kvinnan är allt det som avviker från denna norm.

2011-11-30 | 21:59:48
text, Kommentarer (2)

brev till mitt 16-åriga jag.

inspirerad av bland annat margret.

kära maria. det viktigaste som jag vill att du ska komma ihåg är: det går över. du ska veta det - allt löser sig, det går över. jag vet att du precis har lämnat några tunga, jobbiga år bakom dig men du ska vara stolt över dig själv och det du har tagit dig igenom istället för att skämmas. nu har du börjat på gymnasiet och du ska veta att det var oerhört modigt av dig att byta klass eftersom du inte trivdes i estet-musik. du kommer älska att gå samhälle-musik och du har tre fantastiska år framför dig, så oroa dig inte. och du vet christine och dom som anna brukar hänga med? några av dom kommer att bli dina bästa vänner.

oroa dig inte för framtiden. jag vet att det är svårt att komma på vad du vill bli när du blir stor, men du kommer att komma på det, jag lovar. det gör ingenting att du inte vet ännu. du ska bara koncentrera dig på att ha kul och må bra nu, du behöver inte bli vuxen än.

livet kommer inte alltid att vara en dans på rosor och det kommer hända jobbiga saker, du kommer bli sviken, vara arbetslös, gå emot dina egna värderingar och ångra saker du gjort, men dessa saker kommer bara att göra dig starkare. du anar inte hur mycket starkare du kommer att bli. du kommer göra många modiga saker som du aldrig trodde att du skulle våga någonsin. du kommer flytta till stockholm, du kommer börja plugga på universitetet (även om du inte vill det just nu), du kommer lära dig att prata inför folk och du kommer engagera dig i saker för att hjälpa andra människor.

du kommer high-five:a med din gamla skolkurator en sommardag när ni stöter på varandra och du berättar vad du ska utbilda dig till.

och jag vet att du tror att ingen kan bli kär i dig men vet du vad? om mindre än ett år kommer du hångla med världens sötaste kille på ett tak i ystad. några månader senare kommer ni bli tillsammans och vara det än idag.

2011-10-28 | 16:34:00
text, Kommentarer (1)

Silverkant på en vanlig tisdag.

(krönika publicerad på lundagard.se)

Har du någon gång känt meningslösheten och tristessen komma krypandes när det mörknar och uteserveringarna stänger, så räck upp en hand. Har du känt hur vardagen liksom blir som ett gammalt plåster som både kliar och luktar skit men att du ändå inte orkar rycka bort det? Har du precis som jag suttit en grå tisdagskväll och undrat varför du spenderat de senaste två timmarna med att hänga på tråkiga hemsidor, titta på värdelösa tv-program och irritera dig på människor på diverse sociala nätverk?

Det går knappt att säga det här utan att låta lika klämcheck som Mia Törnblom, men jag tror verkligen att det är viktigt att i stället för att plåga sig igenom vardagen, försöka fylla den med meningsfulla och fina saker att se fram emot. För att varva pluggandet med något som fyller på med energi – för att stå ut. Och då syftar jag inte bara på att dricka öl.

Ofta är det helgen som privilegieras med de roliga aktiviteterna, men helgen har som vi alla vet alldeles för få dagar. Att portionera ut trevliga saker, stora som små, under alla veckans dagar är kanske därför en av de bästa idéer jag fått.

Det här är förstås ingen unik eller ny tanke som jag kommit på.

Det unika ligger snarare i att faktiskt göra det i stället för att bara tänka att jag ska göra det. Så alla de timmar jag innan lade på onödiga tråkigheter som fick mig att känna dig värdelös och hata vardagen, försöker jag i stället lägga på att sätta silverkant på en helt vanlig tisdag. Och när jag vet att jag har något fint att se fram emot, blir jag dessutom mer effektiv med mina måsten.

Såhär skulle nästa vecka kunna se ut: bio på måndagen, äta middag tillsammans med en vän i stället för ensam på tisdagen, hoppa i vattenpölar på onsdagen och anordna en klädbytardag tillsammans med ett gäng kompisar på torsdagen. Eller varför inte hoppa fallskärm eller anmäla dig till en drejningskurs. Jag tipsar inte om att gå på nation för det kan ni såklart redan. Det är bara jag som inte förstått grejen ännu.

Tre tips inför helgen:

Fredag: Demobanken i Malmö ordnar konserter med grymma demoband. Ikväll har de indie- och picknickkväll när Kite och PMtoyou spelar. 20-01 på STPLN (vid Kockums).

Lördag: Bästa Erikshjälpen i Lund har expanderat från en butik till två! Nu finns det en särskild modebutik vägg i vägg med den gamla butiken. Fantastiskt. Öppet 11-15 på Stora Södergatan 25.

Söndag: Lyxa till söndagen med brunch på Café Simpan på Simrishamnsgatan 3 i Malmö (serveras fram till klockan 11), ta en promenad i Malmös vackraste park Pildammsparken och avsluta dagen med den nya trevliga serien Pan Am om flygvärdinnor på 60-talet.

2011-10-28 | 14:59:19
text, Kommentarer (0)

tiina roseberg.

igår var jag som sagt på en föreläsning med genusprofessorn tiina rosenberg. en fantastisk människa! hon pratade om hur makthierarkier som klass, kön och etnicitet genomsyrar universtetsvärlden, men också övriga samhället. det blev också mycket prat om kapitalism och att allt (och alla) numera ska drivas i vinstsyfte. förutom att det som tiina rosenberg pratade om var väldigt intressant, var hon också som människa otroligt tacksam att lyssa på; hon var rolig, jordnära och fick oss att skratta. ljuvligt!

hon sa särskilt en sak om sverigedemokraterna som jag tyckte om. hon fick frågan om hon trodde att SD skulle ha kommit in i riksdagen även om vi skulle haft ett rödgrönt styre istället för borgerligt, och rosenberg menade då att man inte behöver sympatisera med SD men att det är viktigt att komma ihåg att rasism har funnits i riksdagen alltid - det var inte något som "bara kom in" med SD. det finns en strukturell (samhällelig) rasism i sverige som finns på många olika nivåer i samhället, det är inte bara en slags rasism som en viss grupp SD-anhängare ägnar sig åt utan betydligt fler, om inte alla, i sverige.

2011-10-21 | 10:49:42
text, Kommentarer (0)

feminism.

har i flera år funderat (och irriterat mig) på det här att många människor idag inte vill kalla sig feminist, att det borde heta humanist istället och att om feminism strävar efter jämställdhet borde det inte heta något med kvinnlig anknytning och sånt skit. så läste jag detta på margret atladottirs blogg och tyckte att det var så jävla bra så jag vill att ni ska läsa det också.

"Läser om Egoboozt Magazines "feminist 2.0" på morgonen. Och det är klart att man fattar att man vill göra saker och ting moderna. Inget fel i det. Framförallt inte om man vill sälja tidningar. Men jag är lätt överbeskyddande gällande ordet feminist. Hur väl än Egoboost Magazines redaktion menar, så kan jag inte låta bli att tycka att det känns lite skumt det här. Man menar att många tjejer inte kan identifiera sig i begreppet "feminist" och vill därför lansera om det. Men sedan läser jag texten och...det är liksom inget nytt under solen egentligen. Varför kan vi inte bara acceptera och embrace:a att feminist inte är en subkultur? Det är en ideologi, ett sätt ett se på världen, en politik. Det är tidlöst. Det är ingenting vi kan/bör lägga in egna, nya värderingar i, sminka om och göra mer "bekvämt". Då går hela poängen förlorad. Jag har känt och känner många som alltid har tagit ett stort avstånd från ordet feminist av så fruktansvärt hopplösa anledningar. Man är rädd att man inte ska få ligga, att killar inte ska gilla en, och som kille: att förlora någon slags makt och fördel. Att kapitulera, att vara mesig. Det HÄNDER inget med en per automatik om man svarar "ja" på frågan: "är du feminist?". Jag lovar man får ligga, killar gillar en och man förlorar ingenting. Däremot, kan det ju definitivt vara så att man anser att män och kvinnor skall värderas olika just beroende på vilket kön man är född till. Då kan man svara "nej.""

2011-10-11 | 12:31:00
text, Kommentarer (3)

ett litet inlägg om psykisk ohälsa bara.

det har ju talats en del i bloggosfären om efter tio när blondinbella och quetzala blanco var med och kritiserade varandras bloggar och vad man får och inte får skriva/prata om (se programmet här). jag är hemskt sent ute nu, jag planerade att skriva ett långt inlägg här om mina åsikter här men nu känner jag att det inte är så relevant eftersom det är så självklart vart jag står i det här.

vi måste våga prata om psykisk ohälsa, så är det bara. jag beundrar blondinbella för hennes kreativitet och energi att inspirera och vilja hjälpa unga tjejer, men alla kan inte inspireras av ett sådant liv. jag tror att många känner hopplöshet och uppgivenhet av att läsa bloggar som representerar ett sådant "perfekt liv", det är så lätt att känna att man inte passar in i det där. det måste finnas ett alternativ, och jag tycker att quetzala är ett bra exempel på det. depression är en folksjukdom och jag är övertygad om att det bara blir värre om man inte får prata/skriva om det för att det finns en risk för att det "smittar". jag håller inte alls med om att quetzala romantiserar det självdestruktiva livet, utan jag tycker att hon skildrar det på ett sätt som nog kan hjälpa många. personligen försöker jag blanda djup med ytlighet i min blogg. (här skriver sanna lundell en bra krönika om vad jag menar).

2011-10-10 | 20:18:35
text, Kommentarer (0)

nöjeskrönika publicerad på lundagard.se: DUBBELNOLLA

Det är pinsamt att erkänna det. Att jag har påbörjat min tredje termin i Lund men ändå bara varit på nation en enda gång fram tills nu. Och eftersom jag inte ens drack öl den där gången för ett år sedan räknas det knappt.

Enligt den fria encyklopedin är ”novisch” en benämning på en nyantagen student vid ett universitet. Novisch är man bara en gång, förutom om man heter Maria, har pluggat några enskilda kurser tidigare men nu bestämt sig för att ge socionomprogrammet och studentlivet en ärlig chans. Jag skriver in mig på samma nation för andra gången och tänker att det ska bli bättre den här gången, studentlivet. Jag är pånyttfödd in i den här Lunda-karusellen igen och har fått en andra chans som novisch, och nu ska jag ta vara på den chansen. Nu ska jag göra det på rätt sätt.

Mitt nya perspektiv till trots har jag, av olika ”praktiska anledningar” som jag kallar det, ändå lyckats missa nästan hela insparken. Jag skyller på att jag bor i Malmö, jag skyller på glömska och på trötthet. Givetvis handlar det bara om en enda sak och det är lathet.

Men jag skäms över min egen karaktärslöshet, och eftersom jag priviligierats med att en andra chans som novisch tackade jag därför ja till att gå på novischpub, tre veckor in i terminen. Och jag tänker för mig själv att den här gången ska jag gå dit oavsett om jag bor i Malmö, är glömsk eller trött eller lat. Och när jag hoppar av på Måsvägen på väster känner jag mig verkligen som en novisch, jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig av kvällen. Jag får en ölbiljett som en välkomnande gest vid ingången.

Sedan förstår jag snabbt vad det handlar om, det här. För att sitta på andra våningen på Blekingska med andra novischer känns som att befinna sig i ett varmt, stort vardagsrum i ett kollektiv där alla är välkomna.

Det är mysigt och förvånansvärt berikande, jag lär känna två nya människor som jag aldrig pratat med förut. Och det finaste av allt är att alla är precis som jag: nya. Vi vet varken om baren tar kort, vart toaletterna ligger eller om hamburgaren är värd 45 spänn. Men jag har varit på nation, och jag har druckit öl så det räknas nu. Studentlivet – Maria 1-0.

Tre tips inför helgen

Fredag: Igår drog Fantastisk Filmfestival igång i Lund. Förutom kortfilmer ställer festivalen även till med Fantastisk Filmfest! På Moriska Paviljongen i Malmö bjuds det på quiz, videoprojektioner och dj’s från Malmö och Lund. 23:00.

Lördag: På lördag börjar Kulturnatten i Lund. Helt gratis och över nästan hela stan. Alt/pop/rock-bandet The Luxe från Malmö har precis släppt en ny dansat singel. De spelar på Clemenstorget 22:30.

Lördag: Avslutar hela Kulturnatten gör fina Christian Kjellvander, Stortorget (Takscenen) 23:00.

2011-09-16 | 17:41:34
text, Kommentarer (0)

ALUMA

2011-08-30 | 16:04:00
text, Kommentarer (0)

jag ska bli socionom.

jag har aldrig vetat exakt vad jag vill bli när jag blir stor. när jag var liten drömde jag om att bli sångerska, på gymnasiet kom jag på att jag på något sätt ville jobba med att skriva. när jag började plugga på universitetet var jag inställd på att jag skulle läsa de 90 hp som krävs för att kunna söka journalistlinjen i lund. jag har alltid varit intresserad av samhällsvetenskap, men när jag läste en termin genusvetenskap umgicks jag med folk som läst sociologi och jag tyckte att det lät så hemskt spännande. nästa termin sökte jag sociologi, och terminen efter det en annan kurs i sociologi med inriktining på klass, kön och etnicitet. efter det var jag nästan övertygad om att jag skulle ta en fil. kand i sociologi och kanske utbilda mig till journalist efter. nu har jag de 90 hp som krävs för att söka till journalistprogrammet, men nu vill jag inte bli journalist längre.

när jag insåg att jag inte ville jobba som journalist fick jag lite panik eftersom den planen var den enda som hade något som helt fäste i mina framtidsplaner. så en kväll innan jag skulle sova gjorde jag en lista där jag skrev ner mina drömmar inför framtiden, saker jag vill göra, som jag vill arbeta med. det blev en ganska spretig lista med drömmar om såväl ett jobb i butik som att arbeta med politik eller skriva krönikor. men när jag noga läste igenom listan på mina drömmar, och när jag verkligen tänkte efter, stod det klart: jag vill bli socionom. för första gången i mitt liv är det så glasklart och det känns fantastiskt. till hösten börjar jag på socionomprogrammet på malmö högskola, tre och ett halvt år. jag vill jobba med hemlösa, på en kvinnojour, med ångestfyllda ungdomar. jag ska bli socionom när jag blir stor.

2011-08-11 | 16:43:00
text, Kommentarer (6)

jag är svag.

enda sedan jag var liten har jag alltid fått höra att man inte ska tycka så synd om sig själv. när man gråter till exempel, då tycker man synd om sig själv. jag har tänkt mycket på det - att man inte ska överdriva det sorgliga utan istället försöka se något positivt i allt som händer, att man ska hitta ljusglimtarna i allt det mörka och vara tacksam. jag har tänkt att man inte ska tycka så synd om sig själv när man har så mycket i sitt liv.

men när jag för en och en halv vecka sedan fick reda på att jag skulle bli bostadslös den första augusti har jag tyckt väldigt synd om mig själv, och insett det sköna i det. att tillåta sig själv att trilla ihop i en hög och gråta tills det inte finns några tårar kvar. att tycka synd om sig själv, ett litet tag i alla fall. kanske inte i månader och år, men man kan få falla lite så att man sedan orkar ta sats och resa sig upp igen. få vara lite svag när man varit stark så länge. det tillåter jag mig själv just nu, innan jag tar tag i de positiva tänkandet.

2011-08-02 | 16:37:45
text, Kommentarer (0)

tacksamhetsdagbok

om man ofta är negativ och/eller har svårt för att uppskatta det fina i vardagen och alla små och stora saker man har att vara tacksam för i sitt liv, kan man skriva en tacksamhetsdagbok. det gjorde jag för några år sedan. det är väldigt enkelt och går ut på att skriva ner mist tre saker varje dag som man är tacksam för. det kan till exempel handla om att man är tacksam för att ens vänner alltid ställer upp, för att man är älskad, för att man älskar, för att man är frisk, för att man har tack över huvudet, för att man varit modig, för att solen sken idag. det låter kanske fånigt att vara tacksam över saker som är så vardagliga och som man ofta tar för givet, men det har i alla fall gjort mig till en mer ödmjuk och varm människa. jag tror verkligen att det gynnar en själv att vara tacksam för de små sakerna. då blir det lättare att acceptera och komma över saker som gör ont och är svårt.

en liten plutt för tre eller fyra år sedan.

2011-07-30 | 12:49:00
text, Kommentarer (0)

Tidigare inlägg